Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Kinberg, Hjalmar - 2. Kinberg, Olof
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kinberg
239
Kinbergt
Olof Kinberg.
av flera in- och utländska lärda
samfund. ■—- K. var en framstående
forskare, som inom sina
vetenskapsgrenar, särskilt zoologi och
besläktade ämnen, utgav många och värdefulla
arbeten. Han publicerade zoologiska
avh. i Vet. akad:s skriftserier samt
därjämte bl. a. "Monograpliiæ
zooto-micæ" (1849), "Kongl, svenska
fregatten Eugénies resa 1851—1853"
(det zoologiska avsnittet, 1857—58),
"Linné och veterinärvetenskapen"
(1872), "Sur les animaux domestiques
pendant les temps préhistoriques"
(1874) och "Eddas naturhistoria"
(1880). Tills, med F. A. Lundberg
1861—63 och ensam 1875—82 utgav
han vår första veterinärtidskr. Tidskr.
för veterinärer och lanthushållare.
Denna upptog ett större antal
original-avh. av K., bl. a. "Arkäologisk zoologi"
(1876—78), belönad med Vitt. akadrs
högsta pris. År 1871 erhöll K. denna
akad:s stora guldmedalj. —- Gift 1)
1854 med Helena, Gustafva Ulrika
Stockenberg, † 1858; 2) 1859 med
Mariana Carolina Aurore
Hammarskjöld. N. F—m.
2. Kinberg, Olof Vilhelm, läkare,
rättspsykiater, f. 23 sept. 1873 i
Laholm. Föräldrar:
regementsveterinä-ren Wilhelm Henrik Jacob
Pettersson-K. och Selma Constanoe Kull.
Systersons son till K. 1. ■—- Efter
mogenhetsex. i Halmstad 1892 blev K. med. kand.
i Stockholm 1898, med. lic. i Uppsala
1904 och med. dr i Stockholm 1908.
Efter förordnanden i psykiatri i
Uppsala och Stockholm 1899—1906 blev
lian sistn. år överläkare vid
Provisoriska sinnessjukhusen i Stockholm
och 190S överläkare vid Långbro
sjukhus; 1921—39 var han
sinnessjukläkare vid Centralfängelset å
Långholmen i Stockholm och lärare i
rättspsykiatri vid Karol. inst., där lian
1909—18 var docent i psykiatri och
rättspsykiatri. År 1921 erhöll K.
prof:s namn. Sedan 1931 är han bitr.
lärare vid Stockliokns högskola. Han
har innehaft ett flertal
sakkunniguppdrag bl. a. betr.
sinnessjuklagstiftningens revision 1915—22 och
betr. reform av fångvårdens
straffsystem 1934; 1938 blev han medl. av
strafflagsberedningen. — K. är en
förgrundsgestalt inom modern
rättspsykiatri. Med utgångspunkter i en
medicinsk och biologisk svn på de
rättspsykiatriska problemen har han
— i anslutning till C. Lombrosos
kri-minologskola -— inriktat sig på att
söka utforska brottslighetens
orsaker, vilka han söker i ärftliga och
sociala faktorer. Hans drsavh.
"Brottslighet och sinnessjukdom" (1918) vill
sålunda påvisa, att yrkesförbrytare
ofta lida av sinnessjukdom eller äro
på annat sätt psykiskt defekta. I sitt
huvudarbete "Aktuella
kriminalitetsproblem i psykologisk belysning"
(1930; engelsk "uppl. 1935), belönad
med Lombrosopriset 1936, och i
skriften "Varför bli människor brottsliga?
Kriminalpsykologisk studie" (1935)
ser han dessa problem också i deras
sociala, psykologiska och
rättsfilosofiska sammanhang. I närmaste
anslutning till K:s rättspsykiatriska
betraktelsesätt står hans kritiska
granskning av det
tillräknelighets-begrepp, som är det allmänt
omfattade, men som han finner oklart och
bemängt med metafysiska idéer, så i
skriften "Om den s. k.
tillräkneligheten" (1917). Den teoretiska
bakgrunden till K:s banbrytande insats
för en ny syn på ansvarighetens
utkrävande i form av den brottsliges
bestraffande är därmed given. K.
vänder sig med skärpa mot straffets
karaktär av vedergällning. Utan att
vilja befria den brottsliga handlingen
från ett bedömande ur moraliska
synpunkter yrkar han på att
domstolarna skola ta största möjliga hänsyn
till den "förminskade
tillräknelig-het" eller till den "otillräknelighet",.
som för brottslingens del kan
åberopas. I enlighet därmed skall
straffet minskas eller den brottslige
förklaras straffri och i stället tagas om
hand för vård på särskilda anstalter.
K:s straffrättsliga åskådning och
hans därav präglade energiska kamp
för sina idéers realisering ha utövat
ett betydande inflytande på såväl
lagstiftning som domstolspraxis. — K.
har företagit talrika utländska
studieresor och kongressbesök, delvis med
offentligt uppdrag. Bland hans över
130 tryckta skrifter, av vilka många
publicerats i utländska tidskr., kunna
nämnas "Lagstiftningen om
alkoholistvård" (tills, med J. Linders, 1916),
"Lagen och de sinnessjuka" (1926),
"Alkoholisten, sådan läkaren ser
honom" (1939), "Socialläkarens
uppgifter i samhället" (1941) och
"Incest-problemet i Sverige" (tills, med G.
Inghe och S. Riemer, 1943). — K:s.
ovanligt mångsidiga gärning, som i
sällsynt hög grad förenat teoretisk..
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
