Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Kleen, Tyra - 7. Kleen, Else - 8. Kleen, Willy
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kleberg
269
Kleen
Else Kleen,
ten och i Skandinavien, till en
början med teckningar och litografier
i Max Klingers symbolistiska manér.
Hon har vidare utfört
porträttmålningar och bokillustrationer. Åren
1911—26 gjorde lion vidsträckta
resor, bl. a. till Östasien 1911 och
1919—21, och kom att specialisera
sig på orientaliska infödingsmotiv.
K. har sålunda utgivit skildringar
från Bali och Java, "Mudras"
(holländsk uppl. 1922; engelsk uppl.
1924), baraberättelsen "Ni-Si-Pleng"
(1924), "Vajang" (planscher med sv.
text 1930; engelsk uppl. i bokform
1936) och "Tempeldanser och
musikinstrument på Bali" (planscher med
sv. text 1931; engelsk bokuppl. 1936).
Hennes böcker illustreras av
etnografiskt instruktiva, graciösa och lätt
stiliserade teckningar och akvareller.
Hon har även medarbetat i ett
flertal tidskr. K. erhöll 1938 J. A.
Wahlbergs medalj. — Ogift. H. L—r.
7. Kleen, Else, journalist,
skrift-ställarinna, f. 26 febr. 1882 i Wien.
Dotter till K. 3. — Efter att ha
genomgått en flickskola i Stockholm
studerade K. målarkonst som elev till
Richard Bergh 1899—1900 och till
Antonio de la Gandara i Paris 1901
—02. Hon blev medarb. i Dagens
Nyheter 1906, övergick till Stockholms
Dagblad 1910 och är medarb. i
Stock-liolms-Tidn. sedan 1914. Sistn. år gav
lion ut den feministiska
tendensromanen "Släktens kvinnor" och 1915
romanen "Det stora spelet", ett
reportage från Grand Hotell i Stockholm.
Som journalist (under pseud. Gwen
och Fru Hein) väckte hon genast
intresse genom uppsatser i hem- och
modefrågor. I dessa till formen
spirituella och eleganta kåserier, byggda
på en bred och gedigen fackkunskap,
har K. effektfullt och med auktoritet
under mer än fyrtio år stridit för en
höjning av klädkulturen, både i stil
och kvalitet. Icke minst har hon
uppmärksammat och kritiskt
kommenterat anpassningen inom sv.
textilindustri, särskilt konfektionsindustrin,
efter allmänhetens behov, och däri
har hon varit en pionjär. I bokform
har lion behandlat samma problem i
"Gwens bok för hemmet" (1907),
"Kvinnor och kläder. JEn krönika om
adertonhundratalet" (1910) och "Sin
egen jungfru" (1923). — År 1912
skrev K. en serie artiklar om
sinnessjukvården samt organiserade en
insamling, varigenom möjliggjordes
inrättandet av en kuratorsbefattning
vid Långbro sjukhus i Stockholm.
På detta sätt kom lion i kontakt
med Olof Kinbergs strävanden
rörande vården av psykiskt sjuka. Hon
deltog 1917 i bildandet av Hjälpfören.
för psykisk hälsovård ocli blev led. i
dess styr. Därmed hade K. funnit ett
ämne, som helt grep henne: samhällets
verksamhet för psykisk hälsovård,
ungdomsvård och fångvård. Efter en
reportageresa i början av 1930-talet
till flera skyddshem påtalade hon
missförhållanden, som hon
konstaterat där, bl. a. misshandel av barn,
vilket i vissa fall ledde till åtal. I boken
’■’Skyddshemmen" (1936) behandlade
hon den missanpassade ungdomens
omhändertagande och bidrog därigenom
i väsentlig mån till de betydelsefulla
reformer på området, som
genomfördes vid 1936 och 1937 års riksdagar.
Med än större intensitet gick hon
därefter till angrepp mot förhållandena
inom fångvården. År 1939 vände hon
sig med en inlaga i ämnet till
justitieministern och publicerade s. å. en av
B. Poukka författad bok "Gröna ön",
som skildrade hans erfarenheter som
straffånge. K:s framträdande
föranledde en utredning av justitiekanslern,
av K. kommenterad i broschyren "Med
eller utan batong" (1939), men ledde
också till åtal mot K., som åtog sig
ansvaret för "Gröna ön". Hon
dömdes för ärekränkning till två månaders
fängelse, som hon avtjänade på
Långholmen i Stockholm 1940, och för
falsk angivelse till en månads fängelse,
av högre instans nedsatt till böter.
K. tog initiativet till och utformade
den motion ang. en reformering av
straffverkställigheten, som av Arthur
Engberg och Torsten Nilsson m. fi.
framlades vid 1942 års riksdag. Under
medverkan av Torsten Eriksson,
Gustav Jonsson och Per Nyström
skisserade hon i "Fången, människan,
straffet" (1944) grunddragen till en ny
ordning inom ett betydelsefullt
område av straffrätten och bidrog
därigenom ytterligare till den stora
reform av straffverkställigheten, som
beslutades vid 1945 års riksdag. För
sina insatser i reformarbetet avtacka-
Willy Kleen.
des hon i riksdagen av
justitieministern. — Sedan 1946 är K. led. av
anstaltsnämnden vid Långholmen. Även
enskilt har hon på många sätt bistått
från skyddshem,
uppfostringsanstalter och fängelser frigivna vid deras
återinträde i samhället. — Gift 1)
1902—08 med arkitekten Torben
Andreas Grut-, 2) 1911,—14 med
bokförläggaren Henrik Emil Morris Koppel-,
3) 1916—22 med tjänstemannen Göran
Henning von Horn-, 4) 1926 med
statsrådet Frits Gustav Möller. E.
8. Kleen, Carl William (Willy),
arméofficer, f. 31 aug. 1884 på Ask i
Ringerike, Norge. Bror till K. 7. -—
K. blev underlöjtnant vid Svea
artil-lerireg. 1905, genomgick
Krigshögskolan 1915—17, fullgjorde
aspirant-tjänstgöring och utnämndes 1922 till
kapten vid Generalstaben,
befordrades där till major 1926 och till
överstelöjtnant 1930 och övergick 1936 till
reservstat som överste, varifrån han
avgick 1944. Åren 1918—28 var han
lärare i krigshistoria, i Sveriges
strategiska förhållanden och
militärgeografi vid Krigshögskolan och 1926,—
32 chef för Generalstabens
kommu-nikatJionsavd. Han var sekr. i
luftför-svarskomlmissionen 1919,—21 och
sakkunnig inom Försvarsdep. och i
riksdagsutskotten vid utarbetandet av ny
härordning 1923—25. Åren 1936—38
var han medarb. i Nya Dagligt
Allehanda, är från sistn. år red. för tidskr.
Flyg och sedan 1939 militär medarb.
i Vecko-Journalen, där lian under
andra världskriget gjorde sig känd
för klargörande översikter och säkra
förutsägelser angående
krigshändelserna samt för sin aggressiva hållning
gentemot Tyskland. Redan tidigare
hade K. i sin journalistik förordat
ett nordiskt försvarsförb., och i en
tills. mecT Karl Petander och Anders
Orne författad skrift, "Nordens
förenta stater" (1942), fortsatte lian sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
