Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Kræmer-Lindblad, Vera von - Krafft, se även Kraft - Krafft, David von - 1. Krafft, Per, d. ä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Krafft
329
Krafft
i tidn:ar, bl. a. med kåserier i Sv.
Dagbladet, var hon 1900—18
yrkesjournalist, först i Sv. Dagbladet,
därpå från 1905 i Social-Demokraten
och från 1913 i Stockholms-Tidn. Hon
sysslade därvid med de flesta slag av
journalistiskt arbete; en tid, på
Social-Demokraten, var hon
teaterkritiker. Hon gjorde reportageresor, bl. a.
1913 till Japan, varom hon skrivit en
bok, utförde övers,-arbeten och var
med som "pennskaft" i
kvinnorörelsen. Åren 1905—09 redigerade K.
tidskr. Mitt hem, 1910—12 Vi och
Vårt samt 1918—19 Rösträtt för
kvinnor, varjämte hon skrev böcker
om handarbete och hushåll. Från 1911
utgav hon en rad romaner, bl. a. "Gud
som haver barnen kär" (1915), en
psykologiskt trovärdig barnskildring
med till stor del självbiografiskt stoff.
— Åren 1919—28 var K. textförf. vid
Sv. filmindustri (1918 vid Sv.
biografteatern) och var därefter till sin
död verksam som fri journalist, främst
i Husmodern, där hon bl. a. gav råd i
familjens oeh kvinnans problem. Hon
författade även barn- och flickböcker.
Sitt liv fram till 1925 skildrade K.
med stor rättframhet i "Brantings på
Norrtullsgatan" (1939). — Gift 1)
1899 med ingenjören Boo Gustaf
Hjärne, † 1906; 2) i samvetsäktenskap
1905 med red. Hugo Tiodolf Lindblad ;
äktenskapet legaliserades 1924 för att
möjliggöra en adoption. T. D.
Krafft, se även Kraft.
Krafft, David von,
porträttmålare av tysk borgerlig härkomst,
f. 1655 i Hamburg, † 20 sept. 1724 i
Stockholm. — K. var systerson till
Ehrenstrahl, som 1675 kallade honom
till sig i Stockholm ooh satte honom i
lära i sin atelié. K:s skicklighet i
teckning och målning uppmärksammades
snart på högre ort, och drottning
Ulrika Eleonora d. ä., själv amatör, tog
lektioner av honom och tilldelade
honom ett understöd för utrikes
studier. Han begav sig 1684 till
Köpenhamn, där han stannade ett år för
att avbilda medl. av kungafamiljen.
Därifrån fortsatte han till Tyskland
och besökte i samma ärende ett flertal
tyska och österrikiska hov. Till
Italien anlände han 1687. Han vistades i
Venedig ett år, i Rom tre och i
Bologna ytterligare ett år, varjämte han
besökte Florens, Neapel och andra
städer, "besökandes flitigt
målareakademierna". I Rom uppmuntrades han
av drottning Kristina. Den italienska
konstens idealiserande tendens satte
sin prägel på K:s stil, och särskilt
synes ban ha influerats av
Bologna-skolans finstämda färgdunkel, över
Venedig, Wien och Stuttgart begav
han sig till Paris, dit lian förmodligen
anlände i början av 1694. Där stanna-
de han i två år utan att det franska
måleriet utövade något påtagligt
inflytande på hans konst. År 1696
kallades han hem, och följ. år blev han
hovmålare. Han var därefter bosatt i
Stockholm. Till en början utnyttjades
K. träget av Karl XI och Karl XII,
bl. a. för att utom porträtt även
måla konterfej av ekorrar, hundar
och sköldpaddor, vilket lian utförde
utan större hänförelse. Under Karl
XII:s mångåriga bortovaro var det
framför allt Hedvig Eleonora, som
tog hans tjänster i anspråk. Åt henne
målade lian fram till 1715 omkr. 200
porträtt, därav 90 stycken av
änkedrottningen själv. Bland de övriga
återfinnas bröstbilder, helfigurs- oeh
ryttarporträtt av den k. familjens
medl., av utländska furstar och andra.
Många om inte de flesta av dessa
målningar utgjordes sannolikt av mer
eller mindre modifierade kopior efter
Ehrenstrahl. I de få av dem, som
kunnat identifieras, framträder emellertid
K. som en fullt självständig konstnär.
Han idealiserar gärna typen,
framhäver de aristokratiska dragen, försmår
prålet och stämmer i regel färgen i
en dämpad skala av blekblått, grått
och brunt. Ibland kan han ge prov på
en fin individualiseringsförmåga (t.
ex. porträttet av miniatyrmålaren A.
von Behn, Gripsholm). Bland de mest
tilldragande av K:s verk är ett
porträtt i helfigur av den lille hertig
Karl Fredrik av Holstein i
fältherre-kostym, allongeperuk och med
kommandostav (Gripsholm). K:s talrika
porträtt av Karl XII, som för all
framtid präglat vår uppfattning om
konungens utseende, utgöra ett
invecklat problem. Bland
ungdomsporträtten förekomma olika typer, som
i uppfattningen påminna än om
Ehrenstrahl, än om van Dyck. Därnäst
kommer den s. k. Narvatypen, som
återgår på en miniatvr av Axel
Sparre (1701, i Stat. hist."mus.). Det
förekommer bl. a. på Gripsholm och
Tullgarn. Av Altranstädttypen, som går
tillbaka på ett av K:s lärjunge Johan
David Swartz i Altranstädt 1706
eller 1707 utfört original (bröstbild
på Gripsholm), finnas goda ex. bl. a.
på Gripsholm (helfigur), i Nat, mus.
(helfigur mot s. 178), på Ulriksdal
(knästycke) och på Drottningholm
(bröstbild). K:s enda direkt efter
modellen utförda porträtt av Karl XII
är den s. k. Lundatypen, som tillkom
under konungens vistelse i Lund
1717. Konungen är där framställd
stående med högra handen vilande på
ett bord och den vänstra stödd på
pampen. Det är framför allt denna
bild, spridd i otaliga reproduktioner
av alla slag, som bevarat konungens
drag åt eftervärlden. Repliker av K.
eller hans ateljé finnas bl. a. på
Drottningholm, Gripsholm, Stockholms
slott, i Uppsala univ. oeh i Versailles.
Drottningholmsexemplaret omges av
aderton generalsporträtt, som K.
utförde på konungens befallning.
Flertalet torde ha tillkommit samtidigt
med eller ären efter Lundatypen och
visa en avgjord nedgång i K:s konst.
Färgen blir under hans sista år allt
tyngre och grumligare, skuggorna
sotiga, karnationen rödbrusig eller
glåmig. Den aristokratiska distinktion,
som utmärker hans tidigare alster,
finns inte längre. År 1719 upphöjdes
K. i adligt stånd och lade ett "von"
till sitt namn. Han tog icke
introduktion på Riddarhuset, och ätten
utslocknade på svärdssidan med
honom. År 1720 erhöll han titeln
hovintendent. — K. gifte sig första
gången 1698 med Justina Sofia
Frieden-reich, som avled 1705. År 1707 ingick
han nytt äktenskap med Elisabeth
Speet, änka efter brukspatron
Klas-Wilckens. Äktenskapet blev mycket
olyckligt, och K. lämnade hemmet
1713. Skilsmässoprocessen, som
företedde både förskräckande och komiska,
tidsdrag, varade ända till 1721, då
makarna oväntat återtogo sina
yrkanden på äktenskapets upplösning.
Historien har i halvt skönlitterär
form behandlats av Mila Hallman i
"Hovmålaren och hans hustru" (1915).
— Litt.: A. Hahr, "D. von K. och den
Ehrenstrahlska skolan" (1900). Th. N,
1. Krafft, Per, d. ä.,
porträttmålare, f. 16 jan. 1724 i Arboga, †
7 nov. 1793 i Stockholm. Föräldrar:
handlanden Erik K. och Anna Greta
Ctipp. — Vid tolv års ålder kom K.
till Uppsala univ., där han
omtalas-med orden "artem pictoream
exercet"-Han började sina studier på J. H.
Soheffels ateljé i Stockholm (1740—
43 eller —44) och besökte sannolikt
även Ritareakad. Tidigast 1749 an-
Per Krafft d. ä. Självporträtt
(Konstakademien).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
