Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Kurck, Knut - 10. Kurck, Clas - 1. Kursell, Klas - 2. Kursel, Jost - Kuylenstierna, ätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kurck
377
Kuylenstierna
9. Kurck, Knut, friherre,
politiker, hovman, f. 20 jan. 1761 på
Hedensö i Näshulta skn, Söderman],
län, † 8 dec. 1831 i Stockholm.
Föräldrar: kammarherren friherre Axel
Johan K. och friherrinnan Maria
Charlotta Sture. Sonsons son till K.
5. — K. blev 1782 löjtnant vid
Södermanlands reg. men tog avsked under
1789 års riksdag för att slå sig ned
på sin gård Ekensholm i Dunkers skn
i Södermanland; han hade då även
tillbringat några år i fransk
krigstjänst. Han tillhörde oppositionen
mot Gustav III och blev några dagar
efter attentatet på Operan 1792
häktad tills, med sin släkting A. L.
Ribbing, med vilken han delade bostad.
Han kunde emellertid ej överbevisas
om någon delaktighet i dennes
förehavanden och blev snart frigiven. På
1800 års riksdag framträdde han som
en av de häftigaste opponenterna mot
regeringens finanspolitik och var en
av dem, som ställdes till ansvar för
att ha uttalat sig förgripligt mot
lantmarskalken; i olikhet med sina
medanklagade blev han dock helt
frikänd. Även på riksdagen 1809—10
spelade han en bemärkt roll. Han var
där en av de vältaligaste förfäktarna
av det på ständermötet följda
programmet "konstitution först, kung
sedan". Under debatten om
tronföl-jarvalet i juli 1809 yrkade han på
uppskov. Efter riksdagen blev han
kammarherre hos konungen samt
befordrades 1817 till hovmarskalk och
1S18 till överstekammarjunkare. År
1813 blev han led. av Konstakad. K.,
som såg sitt ideal i den engelska
författningen, kan anses som en av de
mest typiska
adelskonstitutionalis-terna inom sin generation. — Gift
1792 med friherrinnan Lovisa
Gustava von Siegrotli. St. C.
10. Kurck, Clas Carl Gustaf,
friherre, geolog, botanist, f. 26 aug.
1849 på Wrangelsberg i Färlövs skn,
Kristianst. län, † 21 juli 1937 i Lund.
Föräldrar: ryttmästaren och
godsägaren friherre Arvid Fredrik K. och
Eva Bobelina Beata Lovisa Jakobina
Hallenborg. Brorsons son till K. 9. —
Efter mogenhetsex. i Örebro 1871
studerade K. vid Uppsala univ. 1871—
72 och vid Leipzigs univ. 1874 samt
var extra geolog vid Sveriges
geologiska undersökning somrarna 1874
och 1875. Åren 1S77—95 arrenderade
han Petersborgs herrgård i
Smedstorps skn, Kristianst. län, och snart
därefter bosatte han sig i Lund. I
vetenskapligt syfte företog han flera
resor inom Skandinavien och till
Tyskland. — K. var en högt förtjänt
kvartärgeologisk och botanisk
forskare. Främst ägnade han sig åt
undersökning av s. Skånes kalktuffer
Clas Kurck.
och torvmossar samt dessas växt- ocli
djurvärld, och med1 outtröttlig iver
uppspårade han värdefulla
djurlämningar och fornsaker. Han
publicerade flera viktiga skrifter, bland vilka
märkes "Om kalktuffen vid
Benestad" (Bihang till Vet. akad:s handl.
1901), där han utförligt beskriver
denna enastående förekomst av
kalktuff, den största i Norden; sina rika
samlingar från Benestad skänkte
han till geologisk-mineralogiska
institutionen i Lund. Andra betydande
arbeten av K. äro "Studier öfver
några skånska kalktuffer" (Arkiv
för kemi m. m. 1904),
"Arkeologiska och växtgeografiska studier
öfver skånska torfmossar" (Ymer
1910) samt den uppmärksammade
monografin "Den forntida
utbredningen af kärrsköldpaddan Emys
or-bicularis (Lin.) i Sverige, Danmark
och angränsande länder" (Lunds
univ:s årsskrift 1917). K:s
vetenskapliga intressen innefattade även
arkeologi och kulturhistoria, särskilt
allmogekulturen; 1890—1930
tillhörde han styr. för Kulturhistoriska
fören. för södra Sverige. Han blev
1918 fil. hedersdr vid Lunds univ. —
Ogift. — Litt.: biografi av K. A.
Grönwall i Geol. fören :s förliandl.
1937. S. L.
1. Kursell, Klas, krigare,
avrättad 3 juni 1570 i Reval.
Föräldrar: ståthållaren över Dorpats
biskopsstift Georg K. och Ebba Yxkull.
■—• K. tjänade först under
ordensmästaren Gothard Ketler men
övergick 1561 med en av honom själv
uppsatt ryttarefana i Erik XIV:s tjänst.
Under erövring av fästningar i
Estland 1561—64 gjorde han sig känd
för tapperhet och handlingskraft. Han
kom, högt i gunst hos konungen och
erhöll stora förläningar av denne.
Åren 1564—66 vistades han med sina
ryttare i Sverige, där ban deltog i
strider med danskarna, bl. a. i det
för svenskarna olyckliga slaget vid
Ax-torna 1565. Under de följ. åren
deltog K. i kriget i Livland, där han
1567 efterträdde Henrik Ivlasson
Horn som fältöverste. År 1568 intog
ban större delen av ösel. Efter Erik
XIV:s avsättning blev han Johan
III:s krigsöverste; i samband med
konungens kröning dubbades K. 1569
till riddare. Med anledning av
utebliven sold bemäktigade sig K. och hans
ryttare i jan. 1570 genom förräderi
Revals slott och inledde
förhandlingar med den danske prinsen hertig
Magnus av ösel. Svenskarna, som
liade herraväldet över själva staden,
överrumplade emellertid K. genom
en kupp av knekthövitsmannen Nils
Dobblare, varefter K. och hans
medhjälpare dömdes till döden ocli
avrättades. — Litt.: F. Ödberg, "Om
Klas Kursseli" (1899). A. Åg.
2. Kursel, J o s t, ämbetsman, † 23
april 1606. Bror till K. 1. — K. gick
efter sin broder Klas’ avrättning
1570 i hertig Karls tjänst,
utnämndes 1574 till ståthållare över Örebro
och Närke och blev på denna post,
som han innehade till sin död, en av
hertigens mest betrodda medhjälpare.
På dennes order beskyddade han
närkeprästerna mot Johan III:s
förföljelser och förhindrade införandet
av dennes liturgi. Efter Johans död
lyckades K. förmå västgötaallmogen,
som av Axel Leijonhufvud uppviglats
mot hertig Karl, att åter sluta sig
till denne, och lämnade senare,
kraftigt understödd av befolkningen,
hertigen verksam hjälp i dennes strid
mot Sigismund. — Gift 1597 med
Elsa Lilliehöök. A. Åg.
Kuylenstierna [tjyl-], vitt utgrenad
ätt, härstammande från Nederländerna
och inkommen till Sverige omkr. 1600
med Jan Jakobsson ICuyl († 1660),
som 1642 anställdes som verk- och
slussmästare vid
fortifikationsbyggnaderna i Göteborg. Han blev far till
amiralitetskaptenen Vilhelm Jansson
ICuyl († 1670). En son till denne,
Henrik Kuyl, sjökapten i venetiansk
tjänst, gick under en sjödrabbning över
till turkarna, antog muhammedanska
religionen, kommenderade under
namnet Ali Pascha turkiska flottan i
Svarta havet och bistod 1710 de
svenskar, vilka med Karl XII kommo till
Turkiet. En annan son till Vilhelm
Jansson Kuyl, amiralitetskaptenen
Johan Kuyl (f. 1662, † 1746), adlades
1693 under namnet K. Hans andre
son, majoren Vilhelm K. (f. 1693, †
1749), blev stamfar för ättens nu
levande huvudgren och farfars far till
generalmajoren Carl Ulrik K. (f.
1791, † 1856), farfar till kaptenen,
tidningsmannen ocli godsägaren Alexis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
