Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Kylberg, Carl - 1. Kylin, Harald - 2. Kylin, Eskil - Kyling, Folke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kylin
383
Kyling
inte länge, förrän man ser färgen
börja glöda och naturbilderna alltmer
sublimeras, duken bevarar visserligen
alltjämt en tydlig doft av
verklighetens väsen, men den börjar också
"betyda" något. Tankemotiv och
förkunnelselust börja spela med i tavlan.
Efter hand ser man det visionära taga
överhand över naturmotivet. Han
målar på stora dukar mörka, obestämda
nejder, fyllda av vaga skuggor och
dunkel glöd. Men är detta hans
utveckling i stort, kan det också sägas
ånge det enskilda motivets
metamorfos. Hos de flesta målarna bruka de
första utkasten ha den snabba brion
och endast ta vara på några
väsentliga drag av motivet för att sedan
arbetas ut mera i detalj. Hos K. är
ofta det — relativt — slutgiltiga
verket hetsigare, mera summariskt än
skissen. Studierna äro tveksammare,
mera belamrade med naturens
detaljer. Kring naturmotivet arbetar han
sedan som en musiker med sitt tema,
tills det fylls av vad han vill säga
och kan spelas upp i färg med djärva,
mättade drag. Dessa utstuderade
dukar, som förargat så många genom
sin skenbara ofärdighet, sina vaga
antydningar av det endast antydbara
och sina till synes i rasande fart
uppstrukna färger, äro i själva verket
resultatet av långa mödor, ofta många
års sökande för att uttrycka, vad han
känner som väsentligt och som lian
icke önskar tyngt eller skymt av
"verkligheten". De tre stadierna i
hans konstnärliga utveckling betyda
heller inga definitivt övergivna
positioner. Han vet att stanna, där temat
tills vidare klingar ut, så långt det i
ögonblicket förmår: lian målar
fortfarande blonda, impressionistiska
landskap och blomstilleben fyllda av
ögats lust och glädje jämte mera
de-materialiserade landskap med
oänd-lighetsperspektiv och djärva,
sällsamma färgdikter. Han uppfattar sig
som en glädjens, skönhetens, fredens
och godhetens missionär, som med
sina aningar i färg hoppas skapa god
vilja. Bland hans monumentala
porträtt, som med ett minimum av
"drag" ge väsentlig likhet, finns ett
självporträtt, som han kallat "Den
helige målaren" (1928). Titeln
betraktades av många som ett utslag av
hybris; den var tänkt som ett uttryck
för tacksamheten över att få gå de
stora makternas ärenden. Bland K:s
mest uppmärksammade dukar utöver
de redan nämnda må antecknas:
"Bänkar i trädgård" (1924), "Den
flygande holländaren" (1932),
"Vägen" (1933, Statens Mus. for Kunst,
Köpenhamn), "Ny dag" (s. å., Musée
de Jeu de Paume, Paris),
"Uppbrottet" (1934, Nat. mus.), "Väntan" (i
Harald Kylin.
fyra états, 1934—40), "Människor på
väg" (1936), "Ut i vida världen"
(1939), pentatyken "Frid på jorden"
(1940), "Följ med" (1944) och
"Stranden" (s. å.). K. har givit ut två
bilderböcker för barn: "Äventyrsjakten"
(1905) och "Kalle, Ulla och Sprätten"
(1924) samt en saga om ett
konstnärsöde, "Lejonet Leo" (1939,
färglitografier med versifierad text). — Gift
1921 med Ruth Liljeblad. — Litt.: G.
Näsström, "C. K." (1937). E. A—n.
1. Kylin, Johan Harald,
botanist, f. 5 febr. 1879 i Ornunga skn,
Älvsb. län. Föräldrar:
hemmansägaren Nils Henrik Olsson och Johanna
Augusta Dalén. — Efter
mogenhets-ex. i Göteborg 1898 blev K. fil. kand.
1901, fil. lic. 1905 samt fil. dr och
docent i botanik 1907, allt vid Uppsala
univ. Han var där tf. konservator vid
botaniska mus. 1909. Från 1908 hade
lian lärarförordnanden vid olika
skolor i Uppsala och var slutligen 1919
—20 lektor i biologi och kemi vid
Folkskoleseminariet därstädes. Han
utnämndes 1920 till prof. i botanik
(från 1943 botanik, särskilt fysiologi
och anatomi) vid Lunds univ. och
avgick 1944. — Iv:s botaniska forskning
har nästan uteslutande gällt
havsalgerna, för vilkas studium han har
företagit resor i Sverige (främst till
västkusten), till flera europeiska
länder ocli 1922 till Förenta staterna.
Som kännare av rödalger
(rhodophv-ceer) och brunalger (phæopliyceer) är
han internationellt berömd, och 1924
ledde han efter inbjudan en algologisk
kurs vid den biologiska stationen i
Fridav Harbor, Washington, Förenta
staterna. Han har studerat våra
marina algers floristik och med stor
mångsidighet behandlat olika
alggruppers systematik, anatomi,
fysiologi, kemi (kromatoforfärgämnen),
embryologi, fylogeni m. m. För
flori-deerna, en stor grupp bland rödalger-
na, liar han reformerat systematiken,
och han har klarlagt brunalgernas
utvecklingshistoria. De viktigaste av
hans över hundra arbeten äro
"Studien über die Algenflora der
schwe-disclien Westküste" (1907, drsavh.),
"Studien über die
Entwicklungs-gescliichte der Phæophyceen" (1918),
"Studien über die
Entwicklungs-geschiehte der Florideen" (1923),
"Anatomie der Rhodophyceen" (1937;
i Handbuch der Pflanzenanatomie)
och "Die Rhodophyceen der
schwe-dischen Westküste" (1944). K. liar
även publicerat växtbiologiska
arbeten. Han var 1922—28 red. för
Botaniska notiser och är sedan 1938 red.
för Fysiografiska sällskapets i Lund
publikationer. År 1939 invaldes han
i Vet. akad. Efter honom äro
rödalg-släktena Kylinia, Kyliniella och
Ha-raldia uppkallade. — K. var 1908—
11 ordf. i Sveriges studerande
ungdoms helnykterhetsförb. (SSUH). -—
Gift 1924 med Elsa Sofia Jacobowsky.
S.L.
2. Kylin, Eskil Wilhelm, Viktor,
läkare, f. 12 juni 1889 i Ornunga skn,
Älvsb. län. Bror till K. 1. — K.
avlade mogenlietsex. i Göteborg 1908
ocli blev med. kand. i Uppsala 1912,
med. lie. där 1916 och med. dr i Lund
1920. Efter förordnanden bl. a. i
patologi, psykiatri, medicin och neurologi
1911—23 var han överläkare vid
militärsjukhusets i Eksjö civila
medicinska avd. 1924—26. Sistn. år blev
han överläkare vid Jönköpings
lasaretts medicinska avd. Han dömdes
1945 till fyra månaders suspension
med anledning av anklagelser för bl.
a. vårdslöshet i tjänsten och
förmåddes därefter av en kraitig offentlig
opinion att begära avsked från sin
tjänst mot viss ekonomisk
kompensation. Sedan 1946 är han
privatpraktiserande läkare i Stockholm.
Militärläkare sedan 1914 blev han reg.-läkare
i Fältläkarkåren 1926 och i dess
reserv s. å. Han var bitr. lärare i
medicin vid Karol. inst. 1924 samt
förklarades kompetent till professur i detta
ämne i Lund 1929 och i Stockholm
193S. Han har företagit flera
studieresor till utlandet och publicerat
omkr. ISO internmedicinska arbeten,
främst över blodtrycksstegring ocli
liypofystransplantation. — Gift 1917
med Stina Engwall. P. H. T.
Kyling, Karl Folke Fritiof,
skolman, politiker, f. 20 dec. 1901 i
Söder-by-Karls skn, Stockholms län.
Föräldrar : hemmansägaren Karl Edward
Karlsson och Karolina Olsson. ■— K.
avlade folkskollärarex. i Uppsala 1923
ocli är sedan s. å. folkskollärare i
Sig-garud, Lyrestadsi skn, Skarab. län. —
Efter att ha anlitats för diverse
kommunala uppdrag (led. av taxerings-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
