Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Lagerbring, Gustaf Olof - 4. Lagerbring, Gustaf - Lagercrantz, se även Lagerkranz - Lagercrantz, ätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lagercrantz
414
Lagercrantz
burg. Han utnämndes därefter till
chef för arméns generalstab och
bevistade i denna egenskap striderna vid
Grossbeeren och Dennewitz.
Återkommen till Sverige erhöll han befälet
över Andra infanteribrigaden, med
vilken han deltog i fälttågen i
Holstein och Norge. År 1815 upphöjdes
han i friherrligt stånd, befordrades
1826 till generallöjtnant, blev 1828
inspektör över Andra
infanteriinspektionen och utnämndes 1843 till
serafi-merriddare. År 1844 erhöll han på
begäran avsked efter att i sjuttiotre år
ha varit inskriven i arméns rulla. —
L. var på stridsfältet lugn,
beslutsam och snabbtänkt. Enligt samtida
iakttagare hade han en viss fallenhet
för intriger. L. utgav en skrift om
sina fälttåg under finska kriget med
titeln "Betraktelser i anledning av
Ryske Generalen P. v. Suchtelens
Historiska Berättelse om Kriget
mellan Sverige och Rvssland ären
1808 och 1809" (1836)" — Gift 1)
1794 med Margareta Ulrika Hård af
Segerstad, † 1813; 2) 1816 med
Maria Antoinetta Ingelotz. F. M.
4. Lagerbring, Gustaf Otto
Robert, friherre, affärsman, ämbetsman,
politiker, f. 9 okt. 1847 på Bredsjö
i Järlåsa skn, Uppsala län, † 12 juli
1921 i Alingsås. Föräldrar: översten
Carl Gustaf L. och Johanna Lovisa
von Kræmer. Sonson till L. 3. — L.
blev student i Uppsala 1863,
utexaminerades från Karlberg 1866, blev
underlöjtnant vid Upplands reg. s. å.,
löjtnant 1873 ocli kapten 1S85.
Betydelsefulla för L:s senare
verksamhet voro icke minst åren 1870—75, då
lian var lärare i gymnastik oeh
vapen-föring vid Högre elementarläroverket
och vid univ. i Uppsala samt var
stadens brandchef. Han var nämligen
samtidigt en av de ledande inom
student-och sällskapslivet och knöt därvid
många för framtiden värdefulla
förbindelser. Militärt administrativa
erfarenheter vann L. som lärare vid den
praktiska kursen vid skjutskolan å
Rosersberg 1876—79, amanuens vid
Generalstaben 1878—S4 och kanslist i
riksdagens särskilda föl-svarsutskott
1878 och 1883 samt i
lantförsvarskom-mittén 1881—82. Därjämte var lian
sekr. i Sällskapet för nyttiga
kunskapers spridande och red. för dess tidskr.
1883—87, red. för Kalender för alla
1885—86 samt även på andra liäll
publicistiskt verksam. Den militära
banan lämnade L. i realiteten 1883
(definitivt 18S9), då lian inträdde ss.
verkst. dir. i Lifförsäkringsab.
Victoria. År 1S87 kallades L. till chef för
det stora Försäkringsab. Skandia, kort
efter att bolaget drabbats av en svår
motgång. Under en tioårig
verksamhet lyckades L. befästa och kraftigt
Gustaf Lagerbring.
utbygga Skandias ställning som det
ledande företaget inom sitt område.
Samtidigt var L. stadsfullmäktig i
Stockholm 1889—97 och led. av styr.
för Stockholms högskola 1894—95.
I Stockholm spelade han med sitt
ljusa och glada lynne en
framträdande roll i sällskapslivet, bl. a. i
ordenssamfundet S. H. T. Åren 1897
—1917 var L. landshövding i
Göteborgs och Bohus län. Med sina
mångsidiga intressen samt sitt
representativa och imponerande
uppträdande var L. väl skickad för sitt nya
värv, men hans utnämning väckte
dock på sina håll stort uppseende, då
landshövdingeposterna tidigare i
regel hade förbehållits högre
ämbetsmän. Ss. landshövding främjade L.
kraftigt den bohuslänska
fiskarbefolkningens intressen, vilka han lärde
känna bl. a. genom årliga resor längs
kusten på kanonbåten Svensksund.
L. tog initiativet till den första allm.
nord. fiskeriutställningen i Marstrand
1904, vilken gjort epok i det
bohuslänska fiskets historia genom att ge
den avgörande impulsen till
införande av motorkraft på fiskefartygen.
Främst tack vare L. beviljade
riksdagen lånemedel till fiskarna för
anskaffande av moderna fartyg och
redskap. Energiskt arbetade L. även
på att utveckla landsbygdens
kommunikationer. Inom residensstadens
kulturinstitutioner, Göteborgs
högskola, Göteborgs mus., Chalmersska
inst. m. fi., intog han en ledande
ställning och var till slutet av sin
lands-Jiövdingetid ordf. i länets
hushållningssällskap (1898—1917). Året för
sin avgång utgav han verket
"Guvernörer och landshöfdingar i Göteborgs
och Bohus län". Ss. landshövding
vann L. en ovanlig popularitet. — L.
var 1894—96 led. av Andra K., där
ban tillhörde Nya centern, samt 1900
—13 led. av Första K., där han slöt
sig till Moderata partiet. I riksdagen
gjorde han sig bemärkt i
utskotts-arbetet spec. vid behandlingen av
ekonomiska och sociala frågor. Som
utskottsordf. lyckades han bl. a.
ge-nomd riva olycksfallsförsäkri
ngsför-slaget 1901, vilket ledde till
inrättandet av en riksförsäkringsanstalt, oeh
inlade även stora förtjänster som
ordf. i 1910 års arbetsavtalsutskott. I
rösträtts- och försvarsfrågorna gjorde
han uppmärksammade inlägg men
intog i övrigt icke någon
framträdande politisk ställning. Han blev led. av
Vet, o. vitt. samli. 1898 och av
Lantbruksakad. 190S samt blev 1912
kommendör med stora korset av
Vasaorden. Av sin vän Hugo Hamilton
karakteriseras L. som "en man av
ovanligt skarpt och klart förstånd ocli
mycken älskvärdhet. Men det som
gjorde honom så enormt populär var
lians kvickhet.. . han hade en utsökt
humor" (i "Hågkomster", 1928). —
Gift 1881 med Hedvig Gustava
Albertina Vilhelmina Nisbeth. G. U.
Lagercrantz, se även Lagerkrans.
Lagercrantz, ätt, som anses
härstamma från Jöns Ersson, vilken 1547
—75 innehade ett hemman i Sätra by i
Hille skn, Gävleb. län. En sonsons son
till honom var sannolikt Jacob
Larsson († troligen 1656), slutligen assessor
i Göta hovrätt, som antog
släktnamnet Gavelius (bd 3, s. 21). Dennes
yngre son Jacob Gavelius (f. 1655, †
1698), slutligen kommissarie, adlades
med namnet Lagerstedt (s. 435). Äldre
sonen Magnus Gavelius (f. 1648, †
1693), slutligen överkommissarie
vid amiralitetet i Karlskrona,
adlades 1682 med namnet L. Han blev
far till arméofficeren, politikern Carl
Otto L. (L. 1) och
överstelöjtnanten Jacob L. (f. 1690, † 1773). Av
den sistnämndes söner blevo
kaptenlöjtnanten Jacob L. (f. 1729, †
1806), premiärkaptenen vid artilleriet
i Jönköping Johan Axel L. (f. 1733,
† 1791) och majoren vid Smålands
kavallerireg. Bengt L. (f. 1737, †
1801) stamfäder för ättens trenne
huvudgrenar. — A. En sonsons son
till Jacob L. var arméofficeren,
politikern Gustaf L. (L. 2), som blev far
till a) översten och sekundchefen för
Svea livgarde Carl Adolf L. (f. 1846,
† 1897), vilkens äldste son,
bankmannen Gustaf L. (L. 10), blev far till
affärsmannen, generalkonsuln Stig L.
(f. 1906), b) kaptenen Jacques Erik
Tréport L. (f. 1852, † 1933), c)
sjöofficeren Gustaf L. (L. 5), vilkens
äldste son, bankmannen Carl L. (L.
11), blev far till förf. och
litteraturkritikern Olof L. (L. 12), samt d)
diplomaten, bruksägaren och
frälsnings-officeren Herman L. (L. 6), far till
Bror Gustaf Herman L. (f.1894), se-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
