Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Lagerhjelm, Pehr - 2. Lagerhjelm, Pehr - 3. Lagerhjelm, Pehr - Lagerholm, släkt - Lagerholm, Wilhelmina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lagerhjelm
427
Lagerholm
märkt ställning och uppehöll nära
förbindelser med B. G. Geijer. Själv god
utövare av tonkonsten blev L. 1825
led. av Mus. akad. Då
nykterhetsrörelsen i Sverige började, anslöt han sig
till denna och stiftade
nykterliets-fören:ar bland sina arbetare vid
Bofors och Rörstrand. År 1815 blev L.
led. av Vet. akad. och 1819 av
Krigs-vet. akad. — Gift 1) 1817 med Ulrika
Charlotta Geijer, † 1821; 2) 1823 med
Johanna Elisabeth Lagerlöf. — Litt.:
biografi av G. Scheutz i Vet. akad:s
lefnadsteckningar (1, 1869—73); C.
Sahlin, "Valsverk" (1934); B.
Steck-zén, "Bofors" (1946). N. Zn.
2. Lagerhjelm, Pehr Erland,
industrimän, f. 28 maj 1829 på Bofors
bruk, Karlskoga, † 10 dec. 1890 i
Stockholm. Son till L. 1 i hans andra
gifte. — L. blev student vid Uppsala
univ. 1847, avlade officersex. 1850,
blev underlöjtnant vid Närkes reg.
1S51 och tog avsked ur krigstjänsten
1855. —■ Tills, med sin äldre broder,
majoren Gustaf Reinhold L., och sin
svåger, brukspatronen Karl Lindberg,
förvärvade L. 1853 Bofors av sin fader,
och efter dennes död 1856 inköpte han
broderns och svågerns andelar, så att
han blev ensam ägare till bruket. År
1873 såldes detta till ab.
Bofors-Gull-spång, bildat s. å. på L:s initiativ;
han var till 1878 dess styr.-ordf. och
disponent, varefter ban till 1880
kvarstod som rådgivande expert. Åren 1880
—87 var han disponent på
Kramfors i Gudmundrå skn, Ångermanland.
—• L. var ordf. i styr. för Nora—
Karlskoga jernvägsab. 1871—90 och i
Nora—Ervalla jernvägsab. 1875—90.
Dessutom var han ordf. i styr. för
Vikern—Möckelns och
Grängen—Stribergs järnväg till 1890 samt verkst,
dir. där 1874—90. — L. var en
begåvad och driftig bruksman, som
i likhet med fadern gärna gick nya
vägar. Genom sitt uppträdande och
sitt stora sociala intresse skapade han
sig ett aktat namni bland
bruksbefolkningen i Bofors. Han fullföljde faderns
strävanden betr. bruket genom
utvidgningar och förbättringar av driften.
Särskilt bör nämnas, att ett valsverk
för stångjärnets bearbetning anlades
1866—67 och att under 1870-talet
Bofors under L: s ledning utvecklades till
den största producenten i Sverige av
valsat stångjärn och finjärn. Under
den svåra krisen på 1870-talet råkade
han emellertid, främst på grund av
intressen i Nora—Karlskoga
jernvägsab., i ekonomiska svårigheter, vilka
tvungo honom att lämna bolaget. Även
vid Kramfors satte han betydelsefulla
spår i den industriella utvecklingen. —
Gift 1855 med Jeanette Charlotta
Murray. — Litt.: G. Steckzén,
"Bofors" (1946). . N. Zn.
3. Lagerhjelm, Pehr Uno,
arméofficer, f. 22 juni 1875 på Bofors i
Karlskoga, † 3 febr. 1944 i Stockholm.
Son till L. 2. — L. blev underlöjtnant
vid Andra Göta artillerireg. 1895,
genomgick Krigshögskolan 1898—1900,
utnämndes till löjtnant vid
Generalstaben 1904 efter fullgjord
aspirant-tjänstgöring och till kapten där 1906.
Efter trupptjänstgöring vid Svea
artillerireg. återvände han till
Generalstaben som major 1915 och
befordrades till överstelöjtnant 1918, blev
överstelöjtnant vid Svea artillerireg.
1919, överste i armén 1926 och var
överste och chef för Svea artillerireg.
1927—35, då han vid uppnådd
pensionsålder erhöll avsked ur aktiv
tjänst. Han blev 1936 kassadir. i
kafé-ab. Norma. — L. var byrådir. i
Järnvägsstyr :s militärbyrå 1908—11,
lärare i krigskonst vid Artilleri- och
ingenjörhögskolan 1909—14 och
avd.-chef vid Generalstabens
kommunika-tionsavd. 1916—19. — L. invaldes i
Krigsvet. akad. 1919 och var dess
sekr. från 1926. — Gift 1899 med
Elisabeth Bagge. P. M.
Lagerholm, släkt från
östergöt-land, vars äldste kände stamfar Lars
Larsson (f. omkr. 1656, † 1708)
decennierna omkr. 1700 var bosatt i
Ingabola, Stora Åby skn, östergötl.
län. Hans sonson Petter (f. 1752, †
1803), mönsterskrivare vid Ostgöta
in-fanterireg., kallade sig först (efter
födelsesocknen ödeshög) Ödhelius,
sedermera L. Hans äldste son,
kommissionslantmätaren Haquin Emanuel
L. (f. 1787, † 1821), blev farfar till
fabriksidkaren, ordf. i styr. för
Stockholms södra spårvägsab. och medl.
av stadsfullmäktige i Stockholm, fil.
lic. Otto Wilhelm L. (f. 1855, † 1935).
En yngre son till Petter L. var förste
lantmätaren i Örebro län Nils Fred-
Pelir Lagerhjelm (2).
Wilhelmina Lagerholm.
rik Wilhelm L. (f. 1791, † 1866).
Dennes son, kyrkoherden i Södertälje fil.
dr Per Didrik L. (f. 1824, † 1875),
blev far till marinläkaren av första
graden Julius L. (f. 1867, t 1943),
även känd som biografisk och
genealogisk forskare. Adoptivson till Per
Didrik L. var disponenten Albert
Teodor L. (f. 1S59, † 1908), vars son är
släktforskaren John Erik Teodor L.
(f. 1895), även känd som skapare av
landstormspojkarnas organisationer.
En syster till Per Didrik L. var
målarinnan Wilhelmina L. (se nedan).
Lagerholm, Wilhelmina
Catharina, målarinna, f. 25 mars 1826 i
Örebro, † 19 juni 1917 i Stockholm.
Föräldrar: förste lantmätaren Nils
Fredrik Wilhelm L. och Anna
Elisabeth Ekman. — L. kom vid
tjugufyra års ålder till Stockholm, där hon
mottog sin första konstundervisning
i Ringdahls ritskola. Genom August
Malmströms tillskyndan blev hon
extraelev vid Konstakad. (som då
vanligen ej stod öppen för kvinnliga
lärjungar) och tillerkändes 1856 akad:s
stora resestipendium. Åren 1856—
59 vistades hon i Paris och tillägnade
sig i Coutures och Tissiers ateljéeT ett
brett och relativt friskt målningssätt;
i samvaron med Troili inhämtade hon
samtidigt betydelsefulla insikter i det
dåförtiden avancerade
porträttmåleriet, Efter studier i Düsseldorf för
Fagerlin återvände L. till Örebro, där
hon under några år på 1860-talet även
arbetade som yrkesfotograf, en
sysselsättning, som vid denna tid inte
ansågs den konstnärliga alltför
avlägsen. Hon var fr. o. m. 1871
verksam i Stockholm som historisk
genremålarinna och starkt anlitad som
porträttkonstnärinna. Hennes mest
bekanta dukar äro den insmickrande
"En gammal historia" (1876, Nat.
mus.) samt "Kung Märta och Malin
Sture" (Örebro mus.). L. blev 1871
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
