Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lagerlöf, släkt - 1. Lagerlöf, Petrus - 2. Lagerlöf, Nils - 3. Lagerlöf, Erland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
av 1500- och början av 1600-talet.
Hans son Magnus Petri (f. 1605, †
1674), kapellan i Sunne och Ämtervik
i Värml. län, antog efter födelseorten
släktnamnet Schivedius. Bland dennes
barn, vilka utbytte namnet
Schivedius mot L., märkas rikshistoriografen
Petrus L. (L. 1), kyrkoherden
i Arvika Daniel L. (f. 1651, † 1718)
samt latinskalden, professorn i romersk
vältalighet och poesi i Lund Erland L.
(f. 1653, † 1713). En son till Daniel L.
i hans första gifte var superintendenten
i Karlstad Nils L. (L. 2), vars
barn 1756 adlades med namnet von
L. Med L. 2:s sonson, överstelöjtnanten
i armén Nils Fredrik von L. (f.
1777, † 1825), utdog den adliga ätten
von L. på svärdssidan. — En son till
Daniel L. i hans andra gifte, Anders
L. (f. 1700, † 1769), blev stamfar för
alla nu levande medl. av släkten. En
son till honom var kyrkoherden
Daniel Johan L. (f. 1737, † 1784). En
äldre son till denne, regementsskrivaren
Daniel L. (f. 1776, † 1852), blev
farfar till syskonen lasarettsläkaren
i Kungälv Karl Daniel L. (f. 1850,
† 1928) och författarinnan Selma L.
(L. 4). En yngre son till Daniel
Johan L., kontraktsprosten Magnus L.
(f. 1778, † 1844), hade sönerna a)
tullförvaltaren Carl Johan L. (f. 1817,
† 1885), far till f. d. v. verkst. dir. i
brandförsäkringsab. Fenix i Stockholm
Carl L. (f. 1878) och affärsmannen,
filatelisten och donatorn Hans
L. (L. 6), och b) regementsläkaren
Magnus L (f. 1819, † 1885), far till
författaren och översättaren Erland
L. (L. 3) — en brorson till denne är
veterinären Nils L. (L. 7) — samt c)
rektorn Bengt Leonard Christian L.
(f. 1827, † 1907), far till musikdirektören
Magnus L. (L. 5). — Litt.: E.
Wrangel, ”Tegnérska släktminnen och
ungdomsbilder” (1913).
1. Lagerlöf, Petrus,
universitetslärare, rikshistoriograf, skald, f.
4 nov. 1648 i Sunne skn, Värml. län,
† 7 jan. 1699 i Stockholm. Föräldrar:
komministern Magnus Petri Schivedius
och Catharina Brunia. — L. gick
i skola i Karlstad och blev 1665
student i Uppsala, där han kom att
tillhöra Urban Hjärnes litterära
kotteri. Han blev kand. 1675 på en
dissertation i matematik och fysik och
erhöll sedan kondition hos riksrådet
Lars Fleming. Som guvernör för sin
discipel genomreste han Tyskland,
England och Frankrike (1679—81).
Vid hemkomsten blev han anställd
som sekr. och bibliotekarie hos
Magnus Gabriel De la Gardie. Genom
dennes förmedling utnämndes han
1682 till logices, 16S4 till poëseos och
1687 till eloquentiæ professor i
Uppsala. År 1695 kallades han till Stockholm
som rikshistoriograf. — På sin
samtids litterära smak utövade L.
ett betydande inflytande både som
poetisk lagstiftare och som skald.
Som prof. i poesi och vältalighet höll
han föreläsningar i bl. a. sv. metrik,
och hans metrikkollegium, ”Introductio
brevis ad poesin Suecanam”
kom att verka normgivande och spriddes
i avskrifter kring landet. Han
förfäktade därvid, att den sv. versen
borde bygga på en regelbunden
växling av accentuerade och oaccentuerade
stavelser och inte på kvantiteten
som den latinska. Han opponerade
bl. a. mot Stiernhielms försök att
skriva vers enligt klassisk metrik. I
anslutning till tysken Opitz förklarade
han att varje vers bör vara antingen
jambisk eller trokaisk, varigenom han
uteslöt daktyler och anapester.
Därigenom bidrog han till att försvaga
hexameterns ställning och bereda väg
för alexandrinen, vilken i den sv.
diktkonsten under århundradets sista
decennier blev allenarådande överallt
utom i den rent lyriska dikten. Dessutom
ivrade han för formell korrekthet
och elegans hos språket, varigenom han
lade grunden till den diktning, som
senare i Sverige skulle utvecklas
under intryck av fransk-klassicismen. —
Som skald är L. mindre betydande,
men han visade sig kunna tillämpa
sina egna teorier och skapade med
den pretiösa lyriska provkartan ”Sång
till Elisandra” en av tidevarvets mest
populära dikter, utmärkt av en för
tiden säker och smidig språkbehandling.
Hans övriga poesi på svenska
utgöres mestadels av obetydliga
tillfällighetsstycken. Som latinskald och
vältalare tillhörde han tidens förnämsta.
— L. fick som rikshistoriograf
i uppdrag att skriva text till Erik
Dahlberghs ”Suecia antiqua et hodierna”
i följd av ”sin grundliga och
utmärkta lärdom”, men lika litet som
sina företrädare Loccenius och
Örnhielm lyckades han fullfölja värvet.
Vid sin död hade han endast fullbordat
några smärre partier. L:s sv. dikter
äro tryckta i Hansellis ”Samlade
Vitterhetsarbeten” (4, 1859); hans
latinska tal och dikter ha utgivits av
S. Älf 1780. — Gift 1686 med Elisabeth
Broman. — Litt.: O. Sylwan,
”Den svenska versen” (1, 1925); L.
Wahlström, ”P. L:s kollegium i sv.
metrik” (Samlaren 1900).
Sy.
2. Lagerlöf, Nicolaus (Nils),
superintendent, f. 9 jan. 1688 i
Arvika, † 14 dec. 1769 i Kila skn,
Värml. län. Föräldrar: kyrkoherden
Daniel L. och Magdalena Hofstenia.
Brorson till L. 1. — Efter studier vid
Karlstads gymnasium kom L. 1708 till
Lund, där han 1719 blev magister och
docent och 1725—28 föreläste i filosofen
Andreas Rydelius’ ställe. År 1729
knöts han till univ. som bibliotekarie,
blev 1732 prof. i teoretisk filosofi samt
1739 tredje och 1741 andre teol. prof.
Från 1735 verkade han samtidigt som
kyrkoherde i olika prebendepastorat.
År 1741 återkallades L. till Värmland
som superintendent i Karlstad.
Följ. år fick han teol. doktorsvärdighet.
— Gift 1) 1729 med sin kusin
Anna Catharina Lagerlöf, † 1741; 2)
1745 med Maria Camitz.
E.-G. J.
 |
| Erland Lagerlöf. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
