Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Landberg, Carlo - 1. Landberg, Erik - 2. Landberg, Georg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Landberg
452
Landberg
"I öknar och palmlunder" (1881—82).
Han blev 1883 Dr. phil. i Leipzig och
upphöjdes 1SS4 i italienskt grevligt
stånd. Han var gemeralsekr. vid
orientalistkongressen i Stockholm 1889. Åren
1888—93 verkade L. som sv.-norsk
diplomatisk agent och generalkonsul i
Alexandria. Sistn. år erhöll lian
kammarherres titel, lian företog flera resor
till Sydarabien 1S95—98. De senare
åren av sin levnad tillbragte L.
mestadels i Nizza. — L:s huvudintresse var
arabiska, både den klassiska och den
vulgära. Genom sina upprepade resor
till skilda delar av Orienten
förvärvade han en utomordentlig
förtrogenhet med olika arabiska dialekter.
Bland hans skrifter kunna nämnas
"Primeurs arabes" (1—2, 1886—89),
som hör till den klassiska arabiskans
område, "Critica arabica" (1—5,
1886—9S), som omfattar dels kritik
av arbeten i arabisk filologi, dels
resultat av egna forskningar i
Sydarabien. Sin viktigaste insats har L. gjort
som dialektforskare, och han har
bl. a. utgivit "Proverbes et dictons du
peuple arabe. Matériaux pour servir
à la connaissance des dialectes
vul-gaires, recueillis, traduits et annotés"
(1883), "Bäsim le forgeron et Harun
er-Rachid" (1888), innehållande
arabisk text på egyptisk och syrisk
dialekt med övers, och kommentar, samt
"La langue arabe et ses dialectes"
(1905). Hans förnämsta verk beröra
de sydarabiska dialekterna, vilka
behandlas i "Etudes sur les dialectes de
1’Arabie méridionale" (1—2, 1901—
13) och "Glossaire Datinah" (1—2,
1920—23). Dessa senare arbeten
utgöra tillsammans en encyklopedi i
sydarabisk filologi. — Genom sin
personliga egenart ådrog L. sig ej sällan
en mindre smickrande
uppmärksamhet, som t. ex. när han vid sitt
fyrtioårs jubileum som orientalist utgav
festskriften "Jeder tut was ihm passt,
denn leden werden die Leute immer.
Carlo Landberg.
Arabisches Sprichwort.. ." (1909).
L. torde ha varit en av Sveriges mest
framstående arabister. — Gift 1884—
1900 med Gabriele Henriette Fredrique
von Hallberger. — Litt.: K. V.
Zetter-stéen, "C. L. som orientalist" (1942;
2:a uppl. 1945). K.-E. S.
1. Landberg, Carl Erik,
ämbetsman, f. 12 april 1888 i Rättvik, † 22
mars 1943 i Stockholm. Föräldrar:
skogsförvaltaren Carl Magnus L. och
Ilulda Johanna Dahlberg. — L.
avlade mogenhetsex. i Falun 1906 och
jur. kand.-ex. vid Uppsala univ. 1913.
Efter tingsmeritering 1913—16
anställdes han som amanuens vid
Sjö-försvarsdep. och Kommerskollegium
1916. År 1919 befordrades han till
extra tjänsteman av första graden i
Kommerskollegium och blev sekr.
därstädes följ. år. Efter en tids
förordnande som kommerseråd på
sjöfartsbyrån utnämndes L. 1930 till kom-
Erik Landberg,
merseråd och chef för denna byrå,
vilken befattning han innehade till sin
död. — Vid sin tjänstgöring i
Kommerskollegium hade L. framför allt
att handlägga administrativa
uppgifter på sjöfartens område. Hans
tidigt förvärvade stora insikter i
dessa ärenden och stora
arbetsförmåga förskaffade honom ett flertal
meriterande uppdrag vid sidan av
tjänsten. Sålunda var lian 1918—21
bitr. sekr. och 1921—29 sekr. i
Sveriges allm. sjöfartsfören. samt ordf.
i 1938 års sjöfartskommitté. Åren
1939—40 var han v. ordf. i Statens
sjöfartsnämnd. Från 1938 var L. v.
ordf. i Statens krigsförsäkringsnämnd
och från 1940 i Statens
trafikkommission. Han var också betrodd med
sekreterarskap eller ledamotskap i
flera statliga kommittéer eller
sakkunnigutredningar. L:s kapacitet togs
flera gånger i anspråk vid
förhandlingar i sjöfartsfrågor med främman-
de makter, bl. a. vid förhandlingar i
Genève 1929 och 1936. Han var vid
sin död bl. a. ordf. i direktionen för
Handelsflottans pensionsanstalt samt
led. av överstyr, för Fören. Sveriges
flotta. — Gift 1917 med fil. kand.
Irene Magnell. O. H—e.
2. Landberg, Johan Georg,
skolman, historiker, f. 3 mars 1897 i
Rättvik. Bror till L. 1. — L. avlade
stu-dentex. i Falun 1916 och inskrevs vid
Uppsala univ. s. å. Han blev där 1920
fil. mag., 1924 fil. lic. och 1925 fil. dr
och docent i historia på avh. ’ De
nordiska rikena under
Brömsebroförbun-det", belönad med Geijerska priset
1926. L. har därefter tjänstgjort som
docent vid Uppsala univ., 1926—37
(med korta avbrott) också som tf. prof.
Sedan 1935 är han medl. av styr. för
Uppsala högre elementarläroverk för
flickor och för Fjellstedtska skolan
och sedan 1937 rektor för sistn.
läroanstalt. — I sitt omfattande
vetenskapliga författarskap har L.
huvudsakligen rört sig inom två
forskningsområden: dels den nordiska politiken
under 1500- och 1600-talen, dels den
gustavianska tiden. Till det förra höra
utom drsavh. lians studier över den
sv.-danska politiken kring 1600-talets
mitt. I arbetet "Johan Gyllenstiernas
nordiska förbundspolitik" (1935),
uppbyggt på arkivfynd och material
härrörande från den tidigt avlidne II.
Park, har han vederlagt den äldre
uppfattningen om Gyllenstierna som en
1800-talsskandinavismens profetiske
föregångare; för L. framstår
Gyllenstierna som en tidstypisk, djärvt
hänsynslös maktpolitiker, som i Karl X
Gustavs anda men med diplomatiska
medel ville realisera en nordisk
enhetspolitik under sv. ledning. Sina
gustavianska studier har L. främst
ägnat statsskickets utveckling och det
politiska idélivet. Bl. a. genom sina
arbeten om "Riksdagens initiativ- och
beslutsrätt under 1772 års statsskick"
Georg Landberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
