Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Larsson, Lewis - Larsson, Liss Olof
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Larsson
480
Larssorr
Liss Olof Larsson.
äigde under mänga är i Jerusalem
pensionatet Larsson House. År 1946
grundade lian import- och exportfirman H.
L. Larsson & Sons Ltd, Jerusalem och
Stockholm. L. har länge varit ett
starkt stöd för den sv.
jerusalemskolonin och en god hjälpare åt sv.
resenärer i Palestina. — Gift 1912 med
Edith Larsson. T. M.
Larsson, Liss Olof,
hemmansägare, politiker, f. 17 jan. 1838 på
gården Liss i Västannor, Leksands skn,
Kopparb. län, † 12 sept. 1896
därstädes. Föräldrar: riksdagsmannen Liss
Lars Olsson och Kerstin Andersdotter.
— L. gick i socknens skola men måste
redan från fjorton års ålder på allvar
biträda fadern vid fädernegårdens
skötsel. Ett starkt kunskapsbegär
drev honom till självstudier, som blevo
så intensiva, att de en tid hotade hans
syn. Vid sexton års ålder anställdes
han vid storskiftesverket i Dalarna.
Han fick även tidigt en del enklare
juridiska och kommunala uppdrag. År
1865 blev han landstingsman och
kvarstod (med undantag för 1867) ss.
sådan till sin död (1891—96 ss. ordf.).
Vid de första riksdagsvalen efter
representationsreformen invaldes L. efter
sin fader i Andra K. Han blev
riksdagens yngste led. och väckte genast
uppmärksamhet, vartill hans resliga
yttre och hans leksandsdräkt på sitt
sätt bidrogo. I riksdagsdebatterna, där
L. snart blev en flitig deltagare,
framstod han som kunnig, självsäker och
slagfärdig. Han gjorde en rask karriär
i riksdagen och blev tidigt en av de
ledande krafterna i Lantmannapartiet,
till vilket han redan från början
anslöt sig. Han var led. av statsutskottet
1871—90, av särskilda
försvarsutskottet 1883, av lagutskottet 1891—95
och av bankoutskottet 1896, fungerade
ss. bankofullmäktig 1874—90 och 1892
och ss. v. talman 1885—90 (utom vid
1887 års B-riksdag, då han på grund
av fel vid valet ej var riksdagsman)
samt var medl. av en lång rad
kommittéer, bl. a. lantförsvarskommittén
1880—82. L. var en typisk företrädare
för Lantmannapartiets
sparsamhets-politik. Särskilt, ehuru ej fullt
konsekvent, gjorde sig detta gällande i
fråga om anslag till militärväsendet.
Han medverkade vid
Lantmannapartiets försök att lösa försvars- och
grundskattefrågorna 1S78, men då
ministären Posse 1883 framlade sitt
härordningsförslag, bidrog L. som
ledare för en grupp fronderande
lantmannapartister i hög grad till frågans
fall. Vid 1885 års riksdag understödde
lian emellertid det förslag om ökning
av beväringens övningstid och i
samband därmed om partiell avskrivning
av grundskatterna, som ledde till en
första provisorisk lösning av dessa
frågor. L:s sparsamhetsnit fick stundom
en kulturfientlig anstrykning, som då
han önskade indraga anslagen till de
k. teatrarna. Han arbetade emellertid
med iver på att förbättra
folkundervisningen och var en förkämpe för
nykterheten. I religiöst avseende var han
intolerant och motsatte sig alla
åtgärder för att vidga religionsfriheten,
liksom han också motarbetade
förslaget om judarnas fullständiga
emancipation 1870. Vid 1878 års kyrkomöte
var han lekmannaombud för
Härnösands stift. L. stod främmande för de
begynnande socialreformatoriska
strävandena; han bekämpade t. ex. vid
riksdagen 1884 ett förslag om
olycksfalls- och ålderdomsförsäkring. Av den
norska vänsterns sak var L. varmt
intresserad, och han hyllades ivrigt av
dess medl. vid ett besök i Kristiania
1884. Samtidigt stod han dock på god
fot med Oscar II. I den heta
tullstriden på 1880-talet var L., som från
detta årtiondes mitt blev alltmer
konservativ, en av de ledande på den
protektionistiska sidan. Striden ledde till
Lantmannapartiets sprängning, och
tills, med A. P. Danielson och E. G.
Boström bildade L. 1888 Nya
lantmannapartiet, som blev ett tull- och
försvarsvänligt högerparti. L:s
väljare ogillade emellertid hans
riksdagspolitiska insats, framför allt i
tullfrågan, och vid valen 1890 föll han
igenom. S. å. insattes han i Första K. ss.
repr. för Kronob. län, men han kom ej
mera att spela samma framträdande
roll som tidigare. — L. var en av den
sv. bondeklassens mest betydande och
mest begåvade repr. under 1800-talet.
Hans politiska gärning saknade dock
följdriktighet, och han hamnade till
slut i en tämligen ofruktbar
konservatism. Hans stridbarhet oeh hans
hänsynslösa, stundom tvetydiga
uppträdande gjorde honom till en fruktad
motståndare i politiken. I
huvudstaden, där han till följd av sina många
offentliga uppdrag ofta vistades även
mellan riksdagarna, blev lian en känd
figur, delvis beroende på att han stän-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
