Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Laurin, Albert - 6. Laurin, Carl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Laurin 496 Laurin
Carl G. Laurin.
L. blev 1S62 student vid Uppsala univ.,
där lian först studerade juridik.
Sedan han avlagt preliminärex. till
hovrätten, nödgades han att under någon
tid upphöra med studierna och i
Italien söka bot för en allvarlig
lungtuberkulos. Sedan L. återkommit till
Sverige ägnade han sig åt studier i
litteraturhistoria och språk.; han
företog därjämte flera resor till
Franklike och England. Han blev 1869 fil.
dr i Uppsala på en avh. i engelsk
filologi, "Språket i Lay le Freyne". Efter
promotionen erbjöds L. docentur i
Uppsala men föredrog att bli
bokförläggare. Sedan G. E. Norstedt 1S69
lämnat firman P. A. Norstedt & söner
för att ägna sig åt lantbruk, hade L:s
äldste bror Gösta (L. 3) ensam
övertagit affären, och lian upptog L. som
bolagsman. Verksamheten delades
mellan frröderna så, att Gösta L.,
"patronen", huvudsakligen skötte den
tekniska delen, medan L., "doktorn",
övertog ledningen av bokförlaget, vilket
under hans korta chefstid utgav många
värdefulla skönlitterära, historiska,
arkeologiska, juridiska och
naturvetenskapliga arbeten. Liksom brodern
Gösta avled L. i lungtuberkulos. —
Gift 1872 med Louise Catharina
Silje-ström. G. M—e.
6. Laurin, Carl Gustaf Johannes,
skriftställare, bokförlagsman, f. 19
sept. 1868 i Stockholm, † 31 mars 1940
därstädes. Son till L. 3. —- L. avlade
mogenhetsex. i Stockholm 1888 och
fil. kand.-ex. vid Uppsala univ. 1S90.
Redan under studietiden gjorde han
många utlandsresor, oeh 1890—92
vistades han i stor utsträckning på
kontinenten. Efter hemkomsten blev han
illustrationsred. i P. A. Norstedt &
söners bokförlag; hans energiska, genom
lång tid fullföljda verksamhet där fick
utomordentligt stor betydelse för den
sv. bokkonsten. — L. kom snart in på
det område, där han skulle göra sin
främsta insats ss. organisatör,
pedagog och skriftställare: konstens
popularisering. Han tog initiativet till
Fören. för skolornas prydande med
konstverk 1897 (tills, med brodern
Thorsten L.; fören :s namn ändrades
1903 till Konsten i skolan). Åren 1899
—1929 undervisade han i
konsthistoria vid Anna Sandströms
lärarinneseminarium i Stockholm; 1900—20
föreläste han vid Stockholms
arbetareinstitut. Viktigast är dock hans
konst-skriftställarskap. I anslutning till sin
fören.-verksamhet utgav han 1899
"Konsten i skolan och konsten i
hemmet". Hans "Konsthistoria" (1900;
jubileumsuppl. i 3 bd 1927—29; 11 :e
uppl., omarb. av E. Wettergren, 1946;
dessutom skoluppl. 1903 och senare)
blev genom sin lediga, okonventionella
stil, sitt friska grepp på stoffet ocli
sina klokt avvägda värderingar ett
mycket populärt verk, som på ett
avgörande sätt väckte och stimulerade
det allmänna konstintresset i vårt
land. En för L:s allmänna inställning
karakteristisk bok är också
"Skämtbilden och dess historia i konsten"
(1908), byggd på ett omfattande
material samlat från olika tiders och
nationers konst. Bland L:s övriga konst
-och kulturhistoriska arbeten märkas
"Kulturhistorisk bilderbok 1400—
1900" (1905; 2:a uppl. 1919),
"Sverige genom konstnärsögon" (1911),
"Stockholm genom konstnärsögon"
(1912), "Konsten i Sverige" (1915),
"Nordisk konst" (1—4, 1921—26)
samt "Barnet i liv oeh konst" (1938).
— L:s intressen voro emellertid
ingalunda begränsade till konstens område.
Han tog också en intresserad och
livlig del i den allmänkulturella och
politiska debatten, varvid lian ofta
behandlade aktuella uppslag ur skilda
ämneskretsar. Särskilt var han genom
sin ovanliga beresthet initierad i
förhållandena utomlands, framför allt i
Frankrike och våra nordiska
grannländer, där han även hade talrika
personliga vänner. Dreyfusaffären, som
gjorde ett för livet bestämmande
intryck på honom, behandlade han bl. a.
i en artikel i Ord och Bild 1898 och
i "Väld och väld" (1910), en samling
utomordentligt livfulla och träffsäkra
essäer om fransk historia från 184S.
Spirituella folkpsykologiska
spekulationer ingå i många av hans böcker
(t. ex. "Skämtbilden") och utgöra
huvudinnehållet i "Svensk själfpröfning"
(1912), "Folklynnen" (1915),
"Kvinnolynnen" (1916) och "Stamfränder"
(1924). En del av sina inlägg i
pressdebatten under första världskriget,
några präglade av stark beundran för
Tyskland och dess väsensart,
sammanförde L. i "Alla ha rätt" (1917). I
"Människor" (1919) ger han en rad
fint formade personkarakteristiker ur
sin vänskapskrets. Framställningen är
genomträngd av en djup sympati, som
dock varken utesluter en viss kri-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
