Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Leijonancker, Wilhelm - Leijonberg, Johan - 1. Leijoncrona, Johan - 2. Leijoncrona, Christoffer - Leijonhielm, släkt - Leijonhielm, Anders
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Leijonberg
513
Leijonhjelm
nämndes L. till landshövding i Hall.
län, vilken befattning han uppehållit
på förordnande sedan 1870. Som medl.
av ridderskapet och adeln bevistade
han riksdagarna från 1844 och var
som repr. för Göteb. län led. av Första
K. 1868—76. L., som företrädde de
konservativa, tillhörde statsutskottet
under hela sin riksdagstid. Han blev
led. av Krigsvet. akad. 1850 och av
Lantbruksakad. 185S. — Gift 1) 1847
—61 med Margareta Lovisa Charlotta
Blix; 2) 1863 med Hedda Fredrika
Berndes. F. M.
Leijonberg, Johan, före
adlandet Barckman, friherre, diplomat,
döpt 7 febr. 1625 i Stockholm, † i aug.
1691 i London. Föräldrar: rådmannen
Jakob Barckman och Brita
Jönsdotter. — L. inskrevs vid Uppsala univ.
1638. Han anställdes sedermera i
kansliet och deltog i en stor ambassad
till Moskva 1647 samt medföljde som
sekr. Palbitzki till Spanien 1650 och
Lagerfelt till England 1653. På den
engelske ambassadören Whitelockes
resa till Sverige 1053—54 medföljde
L. som "conducteur", och han blev
1655 sv. kommissarie i London. Karl
X Gustav synes ha satt stort värde
på honom. Han adlades 1658 och
användes av konungen 1659 vid
förhandlingarna med den engelska flottan,
som då uppträdde i de nordiska
farvattnen som motvikt mot
holländarna. Fr. o. m. 1661 skickades L. vid
upprepade tillfällen i diplomatiska
uppdrag till England, där han vistades
större delen av sin återstående
livstid. Han blev resident därstädes 1661,
envoyé 1672, fick hovråds titel 1674
och upphöjdes i friherrligt stånd 1687.
Karl II av England förklarade honom
för knight och baronet 1661. — Gift
1) 1655 med Catharina Paulina, adlad
Johan Leijoncrona. Målning: av S. Bourdon
(Gripsholm).
Olivecrants, † 1659; 2) med änkefru
Whitkell från England. W. L.
1. Leijoncrona, Johan, före
adlandet Holm, hovman, † 5 aug. 1687.
Son till ryttaren Olof Holm. -— L.
började som skräddare, blev
hovskräddare och kammartjänare hos
drottning Kristina 1642 och vistades 1648
i Paris, troligen för att övervaka
tillverkningen av dräkterna till
drottningens kröning. Efter hemkomsten
avancerade han till klädmästare
1649, drottningens
kammarräntmäs-tare 1652 och hovintendent 1653 samt
adlades s. å. Efter Kristinas
abdikation utnämndes L. 1655 till hennes
generalkommissarie i Sverige; deras
ekonomiska mellanhavanden fortsatte
åtminstone in på 1670-talet, och L.
besökte drottningen upprepade gånger
på kontinenten (1655, 1660, 1668). —
Gift 1646 med Barbara Dorotea
Crum-bygel. — Litt.: O. Granberg, "Raphael
Trichet Du Fresne och J. L."
(Person-hist. tidskr. 1921). H. Wn.
2. Leijoncrona, Christoffer,
diplomat, författare, f. omkr. 1662,
† 8 april 1710 i London. Son till L.
1. —- L. blev student i Uppsala 1677
och avslutade sina studier med en
utlandsresa under 1680-talet, varvid han
bl. a. vistades i Paris. År 1688 blev
han kommissionssekr. vid det engelska
hovet, 1697 resident och 1703
slutligen envoyé extraordinaire. Mot
slutet av sitt liv råkade han bl. a. på
grund av dryckenskap i svår skuld,
varför fordringsägarna efter hans död
togo liket och kistan i beslag. -—■ Under
sin ungdom gjorde sig L. bemärkt
som skald. Han debuterade 1679 med
ett sorgekväde "Tvenne Herdars
Samtal". I sina sestiner och sonetter
anslöt han sig närmast till marinismen,
främst i den form, som denna litterära
moderiktning under barocken fick i
den s. k. andra schlesiska skolan, vars
viktigaste företrädare voro
Hofmanns-waldau och Lohenstein. Från den förre
har han säkerligen fått uppslaget till
"Sorgekväde", en ståtlig och
storslagen parafras ur Jobs bok, men han
har hållit sig närmare Bibelns text
och trots de marinistiska inslagen
bevarat betydligt mer av dess enkla
kraft än den schlesiska förebilden.
Till samma skola hör också hans
heroid "Habor och Signill", en av
stormaktstidens mest betydande
herdedikter och ett av de få försöken i denna
tids litteratur att skildra en själslig
konflikt i anslutning till
herderomanernas förfinade erotiska analys. Även
på den pastorala romanens område
sökte L. tillämpa sina litterära
lärospån, men hans herderoman blev
aldrig mera än ett fragment. Det är
likväl märkligt så till vida som hans
naturskildring röjer en påfallande
Christoffer Leijoncrona. Målning (detalj) av
M. Dahl (Nationalmuseum).
realism trots den annars i hög grad
mytologiskt utstofferade barockstilen.
L:s ungdomsdiktning hyllades genom
en medalj, som 1685 slogs över honom
i Paris av medaljören Raimond Faltz.
— L:s dikter finnas (ehuru
ofullständigt) tr. i bd 6 av P. Hansellis
"Samlade vitterhetsarbeten" (1863). — Gift
med Frangoise Whitkell. — Litt.: O.
Levertin, "Stockholmsnaturen i sv.
dikt" (1905); F. Böök, "Romanens
och prosaberättelsens historia i
Sverige intill 1809" (1907). Sy.
Leijonhielm, gren av släkten
Baazius och härstammande från biskopen
i Växjö stift Joannes (Jöns) Baazius
d. ä:s yngre son Erik Baaz (f. 1621, †
1687), slutligen överste och
kommendant på Kalmar och v. landshövding
i Kalmar län. Han adlades 1667 under
namnet L. Hans äldste son,
arméofficeren och ämbetsmannen Anders L. (se
nedan), upphöjdes 1719 i friherrligt
stånd ocli blev stamfar för ättens nu
levande grenar. Bland hans sonsötner
märkas generalmajoren friherre
Anders L. (f. 1727, † 1792) och hans bror,
översten friherre Gerhard Malkolm L.
(f. 1740, † 1793).
Leijonhielm, Anders, friherre,
arméoffieer, ämbetsman, f. 20 jan.
1655, † 27 dec. 1727 i Jönköping.
Föräldrar: översten Erik Baaz, adlad
L., och Christina Andersdotter. Sonson
till biskopen Joannes Baazius d. ä. ■—•
L. inskrevs vid Lunds univ. 1670 men
bestämde sig sedan för krigaryrket
och ingick som volontär vid Livgardet
till fot 1673. Han blev fänrik vid
Kalmar reg. 1674, löjtnant 1677,
kapten 1683, major 1701, överstelöjtnant
1709 och överste för Jönköpings reg.
1710. År 1714 utnämndes han till
landshövding i östergötl. län,
förflyttades 1718 till Jönköp. län och
blev s. å. generalmajor. Han
upphöjdes i friherrligt stånd 1719. L. deltog
33 Svenska män och kvinnor IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
