Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 17. Leijonhufvud, Gösta - Leijonmarck, ätt - 1. Leijonmarck, Sven - 2. Leijonmarck, Gustaf Adolph - 3. Leijonmarck, John
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Leijonmarck
519
Leijonsparre
vid Generalstabens
kommunikations-avd., 1905—08 vid Järnvägsstyr :s
militärbyrå, där ban sistn. år var
byrå-dir. Åren 1910—15 var lian stabschef
vid Femte arméfördelningen. Han
följde 1914 övningarna vid den
österrikisk-ungerska arméskjutskolan och
i övningslägret vid Bruck. — L. var
en stark personlighet och en
utpräglad soldatnatur; han gick helt upp i
sitt yrke. I tjänsten var han
fordrande och känd för sin kraftfulla
befälsföring. Han blev led. av Krigsvet.
akad. 1922. — Gift 1899 med Sigrid
Ethel Lagercrantz. F. M..
Leijonmarck, ätt, härstammande
från finske ryttaren i Livland Nils
Simonsson († ofnkr. 1569), farfars
farfar till ämbetsmannen Sven Agricola
(Åkerman), sedan Åkermarck, som
1686 adlades under namnet L. (L. 1).
En sonson till honom var
ämbetsmannen, politikern och matematikern
Gustaf Adolph L. (L. 2). Dennes son,
ämbetsmannen och statistikern Jolin
L. (L. 3), blev stamfar för ättens nu
levande grenar och farfar till juristen
och ämbetsmannen Carl L. (L. 4).
1. Leijonmarck, Sven, före
adlandet Agricola, även Åkerman och
Åkermarck, ämbetsman, politiker, f.
25 febr. 1649 i Uskela skn, Åbo och
Björneborgs län, Finland, † 26 juli
1728 på Finsta i Skederids skn,
Stockholms län. Föräldrar: prosten
Christiern Agricola och Brita Svensdotter
Forssenia. — L. bedrev studier i Åbo,
där han blev magister 1673, och i
Uppsala, varefter han började sin
ämbetsmannabana som landssekr. i Uppsala
1679. År 1683 blev han krigsfiskal och
två år därefter advokatfiskal i
Kammarrevisionen. Som sekr. i Riksarkivet
från 1686 — han adlades s. å. —
utredde han det gamla
kopparkompaniets påstådda försnillningar från
kronan. Undersökningens resultat,
som fritog kompaniet från flera
beskyllningar, var icke i Karl XI:s och
reduktionskommissionens smak. L.
sattes i fängelse oeh befriades först
efter avbön. I övrigt gjorde han sig
dock känd som en energisk och
fruktad medhjälpare i reduktionsverket.
Vid den stora slottsbranden 7 maj
1697 lyckades L. ocli aktuarien E.
Salin rädda ungefär en tredjedel av
arkivets oersättliga handskrifter ur
lågorna. — L. blev 1689 led. av
lagkommissionen; den 1693 godkända
giftermålsbalken är till största delen hans
verk. L:s framstående
ämbetsmanna–egenskaper togos 1701—21 i anspråk
för posten som v. president i Åbo
hovrätt, där han gjorde en betydelsefull
insats för rättskipningens utveckling
i Finland. Troligen påverkade de
ryska härjningarna i denna provins
under "den stora ofreden" L:s poli-
tiska verksamhet under utskottsmötet
1710 oeh riksdagen 1713—14. I flera
memorial och i en ströskrift, "Alle
fyre ständernes uti Finnland tahl till
riddare-, präste- och borgarestånden,
som bo och wistas uti kongl,
residence-staden Stockholm" (1713),
förordade L., att ständerna i konungens
frånvaro skulle överlåta regeringsmakten
på Ulrika Eleonora och rådet för att
snarast möjligt söka ordna en för
Sverige nödvändig fred. L. har
kallats för den oppositionella
adelsgruppens teoretiker, och
folksuveränitetsläran lyser klart fram t. ex. i
memorialet av 25 febr. 1714 (tr. i Handl.
rörande Skandinaviens hist.,28,1847).
Ur denna synpunkt kan L. betraktas
som en av vägröjarna för det
frihets-tida statsskicket. I första hand voro
dock hans inlägg ett uttryck för den
oro, som vida kretsar inom riksdagen
kände inför Sveriges utrikespolitiska
läge. Den aktion, som adeln oeh
bönderna 1714 inledde för att uppdraga
regentskapet åt Ulrika Eleonora,
bröts emellertid av Arvid Horn, och
ledarna — bland dem L. —
uppkallades 15 mars i rådet, där de fingo en
kraftig admonition. L. upprätthöll
dock även i fortsättningen
förbindelsen med det hessiska partiet. — Sedan
L. 1721 fått avsked med
landshövdings titel, vistades han på sin gård
Finsta i Uppland. Han hade
vidsträckta historiska kunskaper och
ägde en stor, efter hans död skingrad
samling av värdefulla handskrifter.
— Gift 1) 1680 med Magdalena
Adler-sköld, † 1692; 2) 1696 med Elisabet
Berghult, † 1708; 3) med Margareta
Catharina Spieker. — Litt.: S.
Grauers, "Några bidrag till
oppositionens historia under Karl XII"
(Karolinska förb:s årsbok 1921).
S. G.
2. Leijonmarck, Gu st af A do Iph,
ämbetsman, politiker, matematiker, f.
6 sept, 1734 på Finsta gård, Skederids
skn, Stockholms län, † 4 maj 1815 i
Stockholm. Föräldrar: sekreteraren
Sven Johan L. och Elisabeth
Malmberg. Sonson till L. 1. — Föräldralös
vid unga år uppfostrades L. av sin
morbror, myntmästaren Malmberg,
visade tidigt tecken på matematisk
begåvning oeh blev 1747 student i
Uppsala, där han studerade för Anders
Cel-£____
Sven Leijonmarck. Gouaehe av E. Brenner.
Gustaf Adolph Leijonmarck. Målning (detalj)
av J. Björck efter G. Lundberg.
sius och Samuel Klingenstierna m. fi.
Han avlade bergsex. 1754 och började
s. å. som auskultant i Bergskollegium,
där han blev sekr. 1767, assessor 1775,
bergsråd 1778 och var v. president från
1805 till sin död. Han ådagalade en
ovanlig ämbetsmannabegåvning och
verkställde vid sidan av sina egentliga
tjänsteåligganden en mängd
kommissioner och förrättningar rörande
gruv-och skogsväsendet. Under
frihetstidens sista skede deltog L. livligt i
riksdagsförhandlingarna, bl. a. som
sekr. i bergsdeputationen 1763, ocli
var särskilt vid riksdagen 1771—72
en av hattpartiets bästa krafter. Han
kallades 1792 till led. av
lagkommissionen, var från 1796 till sin död
kronodir. i Allm.
brandförsäkringsverket och blev 1803 led. i kommittén
för utarbetande av förslag till
pensionsinrättning för civilstaten. Som
led. av Vet. akad. från 1773 liar L.
i dess handl. offentliggjort flera
uppsatser i matematik, ett ämne, som
hela livet förblev hans stora intresse.
"Att upplösa ett inbundet Algebraiskt
Problem, var för honom en
förfriskning vid lediga stunder". L., som var
varmt religiös, var en flitig medarb.
i Samfundet Pro fide et cliristianismo
och en av stiftarna av Evangeliska
sällskapet i Stockholm (1808). Han
översatte från danskan ett religiöst
verk under titeln "Betraktelser öfver
Christendomen . . ." (1S02). — Gift
1774 med Brita Sophia Jennings.
H. Wn.
3. Leijonmarck, John Adolf,
ämbetsman, statistiker, f. 17 juni
1775 i Stockholm, † antagligen 7 nov.
1853 därstädes genom drunkning. Son
till L. 2. — Efter studier i Uppsala
inträdde L. redan vid femton års
ålder i statens tjänst som e. o.
kammarskrivare i Statskontoret, Han blev
där 1793 kammarskrivare och 1805
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
