Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lidén, Arvid - Lidén, Evald - Lidén, Johan Henrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lidbeck
557
Lidén
mannen llosarits Andersson och Anna
Charlotta Lidén. — Efter mogenhetsex.
i Karlstad 1901 studerade L. vid
Uppsala univ., där han blev jur. utr. kand.
1007. L. har, efter sedvanlig
tings-utbildning, gjort sin karriär helt inom
våra länsstyr. Efter tjänstgöring vid
länsstyr. i Skarab. län och Blek. län
utnämndes L. till landssekr. i Norrb.
län 1923. År 1933 överflyttades han
till Västmanl. län och 1937 till
Stockholms län. Åren 1938—47 var han
landshövding i Kalmar län. L:s sakkunskap
har tagits i anspråk för ett flertal
statliga utredningar och kommittéer,
bl. a. rörande länsstyr:nas
organisation 1935—36 och rörande
vägväsen-dets förstatligande 1939—43. Som
kommittéordf. har lian deltagit i
utarbetandet av ett förslag till ny allin,
ordningsstadga för riket 1944, vilket
förslag emellertid på en del håll
kritiserats ss. alltför mycket regelbindande
samhällsmedlemmarnas dagliga liv.
Åren 1930—32 var L. förlikningsman
i arbetstvister inom övre n. distriktet
och 1935—37 inom mell. distriktet,
varjämte lian varit ordf. och led. i ett
stort antal förlikningskommissioner.
Sedan 1947 är han bosatt i Sigtuna.
— Gift 1912 med Ester Johanna
Amalia Lindén. E. G.
Lidén, Bror Per Evald,
språkman, f. 3 okt. 1862 i Sandhults skn,
Älvsb. län, t 11 okt. 1939 i Göteborg.
Föräldrar: lantbrukaren Gustaf L. och
Sissa Björnsdotter Nilsson. — Efter
mogenhetsex. i Jönköping 1SS3
studerade L. vid Uppsala univ., där han blev
fil. kand. 1S90 och fil. lic. 1895. Han
förordnades s. å. till docent i
indo-europeisk språkvetenskap och kallades
1899 till den nyinrättade professuren
i jämförande språkforskning med
sanskrit vid Göteborgs högskola samt
avgick 1929. — Under L:s studenttid i
Uppsala blomstrade lingvistiken som
aldrig förr i vårt land, företrädd av
framför andra nordisterna Adolf No-
Evald Lidén.
reen och J. A. Lundell. Även om L. gjort
sin främsta insats på den jämförande
språkforskningens område, ägnade han
likväl livet igenom ett kärleksfullt
studium ät de nordiska språken.
Nästan hela L:s författarskap består av
detaljundersökningar. Men hans
forskningar spänna över så gott som alla de
indoeuropeiska språken, och hans
vetenskapliga alstring är, ehuru
ingalunda överväldigande till omfånget, ett
vetenskapligt storverk. Sina
undersökningar genomförde L. med stor
metodisk säkerhet och vida perspektiv.
Han var en av de första, som
insåg nödvändigheten av att ord- och
sakforskning gå hand i hand. De
viktigaste av hans större etymologiska
avh. äro "Studien zur altindischen und
vergleichenden Spraehgescliichte" (i
Skrifter, utg. av K. Humanistiska
vetenskapssamfundet i Uppsala, 1897),
"Armenische Studien" (i Göteborgs
högskolas årsskr.. 1906) och "Studien zur
tocharischen Sprachgeschichte"
(densamma, 1916). Märklig är också en
avh. med titeln "Ein baltisch-slavisches
Anlautgesetz" (densamma, 1899). —
L:s förtrogenhet med folkligt tal och
liv var en ovärderlig tillgång för
arbetet vid det på L:s initiativ 1917
grundade göteborgska Inst. för
ortnamns- och dialektforskning och kom
även i rikt mått den av L. 1S97—99
ledda undersökningen av
Västergötlands folkmål till godo. L. var även
er-av stiftarna till Meijerbergs inst. för
sv. etymologisk ordforskning 1934.
Likaledes var L. verksam för
tillkomsten av det till samma högskola
knutna Inst. för folkminnesforskning.
— Om L:s anseende i den lärda
världen vittnar den långa rad av in- och
utländska akademier och lärda samfund,
som han tillhörde, liksom de båda
festskrifter, som av kolleger och vänner
tillägnades honom på hans femtio- och
sjuttioårsdagar. Han blev fil.
heders-dr i Uppsala 1907 samt led. av Vet.
akad. 1926 och av Vitt. akad. 1933.
— Till sin läggning var L. försiktig
och omtänksam, flärdfri, vänlig och
meddelsam. — Gift 1903 med Agda
Leman. A. L—t.
Lidén, J oh an H enr i k,
lärdomshistoriker, donator, f. 6 jan. 1741 i
Linköping, † 23 april 1793 i
Norrköping. Föräldrar: lektorn Martin L. ocli
Elisabeth Rydelius. — Efter studier
för informatorer och en kort tid i
trivialskola genomgick L. Linköpings
gymnasium och inskrevs 1758 vid
Uppsala univ., där lian 1761 avlade fil.
kand.-ex. Åren 1761—63 vistades lian
som informator i Finland; han
studerade därvid även en tid vid Åbo akad.
Efter att 1763 ha återvänt till
Uppsala disputerade han följ. år för fil.
magistergrad på avh. "Historiola lit-
Johan Henrik Lidén. Målning (detalj)
tillskriven M. Hallman (Östergötlands museum,
Linköping).
teraria poëtarum Svecanorum" (del
1). År 1765 ventilerade han andra och
tredje delarna av arbetet samt
förordnades till docent i lärdomshistoria
(historia litteraria) och till e. o.
amanuens vid univ.-bibl. De följ. åren
fortsatte han att arbeta på
"Historiola" (del 4 utgavs av honom själv
1772, delarna 5—7 av E. M. Fant
1801—08). L:s verk, som behandlar
den sv. vitterheten från reformationen
t. o. m. fru Nordenflycht, är ett pion-,
järarbete av stor vikt, den första
mera betydande sv.
litteraturhistorien. — Åren 1768—70 företog L. en
resa till kontinenten och England,
varvid han studerade vid univ. och bibi.
samt skrev en omfattande resedagbok
(nu i Uppsala univ.-bibl.; utdrag i
H. Scliiick, "Ur gamla papper", sjunde
serien, 1905). Vid hemkomsten blev
han utnämnd till adjunkt i historia
vid Lunds univ.; då Uppsala univ:s
kansler, kronprins Gustav, ogärna
ville mista en så lovande kraft som
L., utverkades dock permission från
befattningen, tills vidare på ett är. L.
fortsatte sin verksamhet i Uppsala;
han kom aldrig att tillträda sin
lundatjänst. År 1771 angreps han nämligen
av gikt, vilken de följ. ären
förvärrades; 1773 blev lian oförmögen att stå
och gå, några år senare även att
skriva. Sv. och utländska läkare
konsulterades men stodo maktlösa, och
småningom upphörde L. att söka bot
för sitt lidande. Från 1776 bodde lian
hos köpmannen .Johan Kuhlman i
Norrköping. S. å. fick han avsked från
adjunkturen i Lund och erhöll prof:s
namn. — L:s brev och samtidas
uttalanden vittna om den tålighet,
varmed han bar sina lidanden.
Förnämligast tre ting synas ha hjälpt honom
därtill: hans goda ekonomi, lians
gudsförtröstan och hans fortsatta
vetenskapliga verksamhet. Under sjukdoms-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
