Svenska män och kvinnor : biografisk uppslagsbok / 4. I-Lindner / 571 (1942-1948) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Liewen, Hans Henrik von - Lignell, Anders - Lignell, Karl - Lihndaker, Herbert - Lijdberg, Anders

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

småningom över på hovets sida, och vid
Adolf Fredriks brytning med
hattarna i början av 1750-talet slöt han sig
till hovpartiet, där han kom att inta
en ledande ställning. Redan efter
några år återgick L. dock till
hattpartiet, sedan hovpartiet misslyckats
i sina politiska strävanden. Som
belöning därför återinvaldes han av
hattarna i sekreta utskottet vid 1755—56
års riksdag. L. visade sig dock även
i fortsättningen som en politiskt föga
pålitlig person och intog under
pommerska kriget en mycket oppositionell
hållning mot rådets politik, vilket
inverkade söndrande på generalitetet.
Trots detta insattes L. 1760 av
hattarna i rådet, där han kvarstannade
ända till frihetstidens slut. Efter
Gustav III:s statsvälvning blev L.
medl. av det nya rådet, där han
särskilt under de första åren spelade en
viktig roll som en av konungen ofta
anlitad expert i krigsärenden.
Samtidigt förordnades han till riksmarskalk
med den föga avundsvärda uppgiften
att sköta hovets finanser. L. invaldes
i Vet. akad. 1750 och blev riddare
av Serafimerorden 1762. — Ogift. —
Litt.: L. Dannert, "Sv.
försvarspolitik 1743—1757" (1943).

L. Dt.

Anders Lignell. Litografi.

Lignell, Anders, präst,
kyrkohistorisk och arkeologisk författare, f.
11 febr. 1787 på Bräcketorp i
Edsleskogs skn, Dalsland, † 13 april 1863 i
Kila skn, Värml. län. Föräldrar:
komministern Anders L. och Juliana
Wennersten. — L. blev student i Lund
1807, bedrev teologiska studier
därstädes och prästvigdes i Karlstad 1809.
År 1811 utnämndes lian till
komminister i Dalskogs ocli örs förs.,
Dalsland, varefter lian 1814 blev vik. lärare
i apologistklassen i trivialskolan i
Karlstad. Ilan blev 1818
konsistorienotarie därstädes, avlade pastoralex.
1819 och utnämndes 1824 till
kyrkoherde i Kila, Tveta och Svanskog,
Värml. län, en befattning i vilken han
kvarstod till sin död. Han var från
1826 kontraktsprost i Gillbergs
kontrakt och bevistade riksdagarna 1834
—35 och 1844—45. Han blev teol. dr
i Lund 1860. —- Vid sidan av en nitisk
prästerlig gärning var L. verksam som
kyrkohistorisk förf. och som
insamlare och beskrivare av fornminnen.
Hans otryckta samlingar, numera
förvarade i Vitt. akad. och i
Kristinehamns läroverksbibl., äro synnerligen
värdefulla och ofta anlitade av
forskningen. Som riksantikvariens ombud
för Värmland och Dalsland lät han
trycka ett upprop, som på många sätt
blivit förebildligt för senare
landskapsinventering. Av trycket har L. inom
arkeologin utgivit "Beskrifning öfver
grefskapet Dal" (1—2, 1851—52), ett
pionjärarbete för sin tid. L. blev
korresponderande led. av Lantbruksakad.
1835. — Gift 1) 1821 med Laura
Gustafva Tegnér, † 1836; 2) 1838 med
Regina Maria Poignant. — Litt.: K. A.
Gustawsson, "A. L. som upptecknare
av dalsländska fornminnen"
(Hembygden 1937).

S. K.

Lignell, Karl, ingenjör, f. 23 aug.
1893 i Brunflo skn, Jämtland.
Föräldrar: bankdirektören Carl Eugén L. och
Anna Karolina Andersson. — Efter
maskiningenjörsex. i Tyskland 1914
arbetade L. som konstruktör och
verkstadsingenjör vid olika
flygplansfabriker där. År 1919 återkom han till
Sverige som flygingenjör vid Sv.
lufttrafik ab., och 1922—23 var han
teknisk kommissarie vid den stora
internat, luftfartsutställningen i
Göteborg samt därjämte chef för ab.
Göteborgs luftdroskor. Han innehade
egen bilfirma 1923—24, tjänstgjorde
1925 en tid som chefsingenjör vid
flygbolaget Nederlandsche
Weereldverkeer i Amsterdam, kom s. å. till
ab. Aerotransport som dess tekniske
chef och överingenjör och är sedan
1946 dir. i sistn. bolag. L. har
kraftigt bidragit till att göra den sv.
flygtrafiken känd och uppskattad över
hela Europa, och det goda anseende
Aerotransport åtnjuter kan till stor
del tillskrivas hans insatser. Hans
tekniska skicklighet har betytt oerhört
mycket för ernåendet av den
förhållandevis höga säkerheten inom sv.
flygtrafik. För sina insatser inom
flygväsendet harL. erhållit flera
förtjänstmedaljer av olika
flygsammanslutningar. — Gift 1922 med Elisabeth
Augusta Gertrud Brandt.

J. E. B.

Karl Lignell.

Lihndaker, Herbert Albin,
frikyrkoman, f. 1 aug. 1885 i Ljuders
skn, Kronob. län. Föräldrar:
lantbrukaren Per August Lindström och
Ingrid Maria Abrahamsdotter. — Efter
att ha genomgått Metodistkyrkans
teologiska skola i Uppsala 1904—07
tjänstgjorde L. som pastor i skilda
metodistförs., bl. a. i Göteborgs
Emanuelsförs. 1918—24, i Stockholms S:t
Petersförs. 1931—35 och i Göteborgs
S:t Jakobsförs. 1935—39. Ären 1924—
31 var han distriktsföreståndare för
n., 1939—45 för s. och 1945—47 för
ö. distriktet, allt inom
Metodistkyrkans sv. organisation. Sedan 1947 är
han pastor i Stockholms S:t
Pauls-förs. — På grund av vidtagna
gränsförändringar har L. kommit att stå
som distriktsföreståndare för de allra
flesta metodistförs. inom landet; lian
har också haft ett stort antal
förtroendeuppdrag inom sitt samfund, bl. a.
ss. delegat vid den internat.
Metodistkyrkans generalkonferenser i Förenta
staterna 1928 och 1932. Ej minst
uppskattad är han som radiotalare; lian
har utgivit en samling radioföredrag,
"Vid evighetens portar" (1938). —
Gift 1911 med Nanna Charlotte
Peterson.

J. J.

Lijdberg, Anders Bengtsson,
kommunalman, politiker, f. 1725 i
Stockholm, † 21 jan. 1799 därstädes.
Föräldrar: juveleraren Bengt Lidberg
och Elisabet Berg. — L., som var
juvelerare och småningom blev sitt
skrås ålderman, framträdde redan i
mitten av 1760-talet som intresserad
och inflytelserik kommunalpolitiker;
det var främst hantverkarnas talan
han förde. Åren 1772—73 var han en
av de äldstes båda ordf. (vald av
hantverkarna), och sistn. år blev han
illitterat rådman i Stockholm. Till en
början uppträdde han som ivrig mössa,
bl. a. på riksdagen 1771—72, vars
justitiedeputation han tillhörde. Så
småningom närmade han sig
emellertid Gustav III och utnämndes av
denne till borgarståndets talman vid
riksdagen 1789 och till byggnings- och
ämbetsborgmästare i Stockholm 1790.
Även andra utmärkelser kommo
honom till del. Sålunda var han led. av
Sjöassuransöverrätten samt 1777—86

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>