Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Liljedahl, Ernst - 2. Liljedahl, Ragnar - Liljefors, Bruno, målare, se nedan - Liljefors, Erik - Liljefors, Ingemar, tonsättare, pianist, se s. 579 - Liljefors, Lindorm, målare, skulptör, se s. 579 - Liljefors, Matts, bergsingenjör, se s. 578 - Liljefors, Ruben, tonsättare, dirigent, se s. 578 - 1. Liljefors, Bruno
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Liljedahl
577
Liljefors
en varm idealist, som mottagit starka
intryck av Vitalis Norströms filosofi
men också påverkats av tvska
tänkare, bl. a. R. Eucken. — Gift 1923
med Agnes Amalia Åliström. T. il.
2. Liljedahl, Otto Ragnar,
historiker, skolman, f. 10 febr. 1901 i Bergs
skn, Skarab. län. Föräldrar:
godsägaren Ivar Axel Samuel L. och Julia
Cnattingius. Brorson till B. 1. — Efter
studentex. i Norrköping 1919 blev L.
fil. kand. i Uppsala 1923 och fil. lic.
1931 samt disputerade 1933 på avh.
"Svensk förvaltning i Livland 1617—•
1634". Arbetet, som vilar på
grundliga arkivstudier i både sv. och
baltiska arkiv, skildrar utförligt det sv.
väldets grundläggning i Livland. L.
blev s. å. docent i historia i Uppsala.
I den stora historiken över K. M:ts
kansli har L. skrivit avsnittet
"Kansliet från 1789 intill
departemental-reformen" (1935); han har även
medverkat i vetenskapliga tidskr. och i
Nord. familjebok. L. blev adjunkt
vid Falu läroverk 1941 och är sedan
1945 lektor i modersmålet och
historia med samhällslära vid
Folkskoleseminariet där. — Ogift. I. Sth.
Liljefors, Bruno, målare, se
nedan.
Liljefors, Johan Erik, veterinär,
f. 6 juli 1894 i Frustuna skn,
Söder-manl. län. Föräldrar: bryggeriägaren
Erik Frithiof L. och Marianne Roth.
— L. avlade studentex. i Stockholm
1912 och veterinärex. 1918. Han
tjänstgjorde som laborator vid
Veterinärhögskolans medicinska klinik
1919—21 och bedrev 1’921—23 studier,
spec. i röntgenteknik och
röntgendiagnostik, vid Karol. inst. År 1921 blev
han bataljonsveterinär vid Livgardet
till häst, 1925 regementsveterinär i
Fältveterinärkåren och byråassistent
vid Arméförvaltning|ens
sjukvårds-styr^ fältveterinärbyrå samt 1939
regementsveterinär vid Svea
artilleri-reg. Han utnämndes sistn. år till
fältveterinär vid Fjärde arméfördelningen
(från 1942 militärbefälsstaben) och
1945 till överfältveterinär och chef
för Fältveterinärkåren. —• Med
statsstipendium bedrev L. 1921 studier i
Tyskland, Österrike och Ungern
rörande smittsamma
husdjurssjukdomars diagnostik och behandling samt
1931 och 1938 militärveterinära
studier inom resp. brittiska och
schweiziska arméerna. Han redigerade 1925
—37 Sv. militärveterinärsällskapets
kvartalsskrift, vari av L: s hand
återfinnas bl. a. "Något om det tyska
hästlasarettsväsendet under
världskriget" (1928), "Veterinärtjänsten inom
engelska armén" (1932) och "Om
stridsgaserna, deras inverkan på
hästen samt behandling av gasskador på
häst" (1933). L. blev 1943 led. av
37 Svenska män ocli kvinnor IV
Erik Liljefors.
Krigsvet. akad. — Gift 1927 med
Margit Cecilia Wilhelmina
Wdhlan-der. N. F—m.
Liljefors, Ingemar, tonsättare,
pianist, se s. 579.
Liljefors, Lindor m, målare,
skulptör, se s. 579.
Liljefors, Matts, bergsingenjör,
se s. 578.
Liljefors, Ruben, tonsättare,
dirigent, se s. 578.
1. Liljefors, Bruno Andreas,
målare, f. 14 maj 1860 i Uppsala, † 18
dec. 1939 i Stockholm. Föräldrar:
handelsmannen Anders L. och Maria
Margareta Lindbäck. — L. genomgick sex
klasser i Uppsala högre allm.
läroverk och mottog samtidigt en termin
1879 undervisning i teckning av
univ.-ritmästaren K. G. Holmgren. S. å. blev
han inskriven vid Konstakad:s
principskola men tröttnade efter hand på
att teckna efter gipser och slutade
1882. S. å. reste ban via Danmark till
Düsseldorf, där han en tid
undervisades av djurmålaren C. F. Deiker. I
Oberbayern gjorde han därefter ett
längre uppehåll i sällskap med Johan
Tirén. Hemfärden skedde via Venedig,
Rom, Neapel och Paris 1883. Följ. år
tillbringade lian en tid i bvn Grez invid
Paris, varpå han bosatte sig i Kvarnbo
utanför Uppsala. Åren 1884—94 bodde
lian där med undantag för en vistelse
i Göteborg 1888—89, då han
vikarierade för Carl Larsson som
föreståndare för Valands målarskola. Därifrån
flyttade han till östkusten, vars
konstnärlige upptäckare han i viss mån
blev. Åren 1895—96 vistades han i
trakten av Västervik, 1S96—9S och
1901—03 på Mörkö, 1898—1901 på
Ingarö och 1903—05 i närheten av
Tullgarn. Åren 1905—17 bodde han i
sin villa "Wigwam" vid
Mörköfjärden i Ytterjärna skn, sedan på
Österby slott vid Dannemora. Han inköpte
190S ön Bullerö, Nämdö skn, med
omgivande kobbar; därifrån gjorde
han talrika utfärder i Stockholms
yt-terskärgård. Under sina sista
levnadsår hade han, sedan han sålt Bullerö,
sin ateljé i Sportpalatset i
Stockholm. -—- L. var förhållandevis tidigt
utvecklad som konstnär. Redan
"Skogsduva" (1873) har den skärpa i
iakttagelsen, det lugn och den fasthet, som
man alltid finner i hans måleri. Hans
första mogna stil synes utbildad inemot
1880-talets mitt. Den präglas främst av
reminiscenser från Grez-skolan, ocli
han når stundom en förvånansvärd
likhet med Carl Larsson. Denna första
period har med rätta kallats
"japansk"; påverkningen har förmedlats
genom japaninspirerade franska
konstnärer. Hans intresse koncentrerar sig
på naturutsnitt, i vilka han låter
terrängdelarna undergå en elegant
impressionistisk förenkling till förmån
för huvudmotivet, nästan alltid
graciösadjur ("Fem fågelbilder i en ram",
1885; "Pannåer", 1889). Hans
motivkrets var redan vid denna tid
huvudsakligast djur i rörelse, och han har
senare kanske aldrig skildrat dem med
större elegans och vaknare blick än i
dessa tidiga verk. Även hans övriga
1880-talssaker ("Jeppe", 1884;
"Sångtrasten", 18SS; "Rävfamilj", 1886,
Nat. mus.) äro hållna i en övervägande
kylig färgskala och vanligen inramade
i små preciösa ramarrangemang. Djur
och terräng sammansmälta till en
enhet, och detaljstudiet är minutiöst. En
ändrad inställning blir märkbar under
1890-talet med en rikare djurvärld,
ett starkare framhävande av
stämningsvärden och en känsligare
atmosfärskildring ("Katt", "Tjäderhöna",
båda 1893). Ilan målade en följd av
jaktbilder med en förtätad men ändå
frisk skymningsromantik, där jägarna
nästan bli ett med naturen. Det
sympatiska självporträttet från 1913
visar oss en verklig jägare, vars yttre
garvats och tagit färg av den
omgivande vildmarken. L: s goda
förutsättningar som figur- och porträttmålare
manifesteras också i många verk
("Konstnärens fader", 1884;
"Skytte-skälva", 1915; "Förbjuden jakt",
1916; "Rävjägare", s. å.; "Dr Emil
Kleen", 1919). — L. gav under
1890-talet sina målningar ett drag av
lyrisk och mystisk romantik ("Svanar",
1893; "Vårafton med vildgäss", 1895;
"Solnedgång", 1896; "Svanar i
vassen", 1897). Därvid kunde ibland det
sentimentala smyga sig in i idyllen
eller skymningsstämningen. Det var
även under lS90-talet, som han
började ställa upp sitt staffli på de yttre
öarna i skärgården, vars natur bidrog
till att ge hans måleri en allt
monumentalare prägel och en mera kärv
lyrik utan att det romantiska draget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
