Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lindblom, Gösta - Lindblom, Jacob, ärkebiskop, se nedan - Lindblom, Johannes, teolog, författare, se s. 630 - Lindblom, Knut - Lindblom, Wilhelm - Lindblom, släkt - 1. Lindblom, Jacob
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lindblad
629
Lindblad
S:ta Apollonias våld. 25 års fackliga
rön" (1946), och han har som
be-främjare av modern proteskonst i vårt
land gjort en viktig insats. — Gift
1920 med Anna Tyra Emilia
Kullberg. S. L.
Lindblom, Jacob, ärkebiskop, se
nedan.
Lindblom, Johannes, teolog,
författare, se s. 630.
Lindblom, Knut John Gustaf,
läkare, röntgenolog, f. 8 sept. 1905 i
Jönköping. Föräldrar: tandläkaren
Jolin L. och Hedvig Ottilia Sjöholm.
—- L. avlade studentex. i Jönköping
1923, blev med. kand. 1926 i Uppsala,
med. lic. 1931 och med. dr 1936 i
Stockholm. Efter förordnanden vid
röntgenavd. på olika sjukhus 1928—37,
främst vid Sabbatsberg,
Serafimerlasarettet och Radiumhemmet, var L.
1937—40 tf. röntgenläkare vid Äsö
sjukhus och utnämndes 1937 till
docent i röntgendiagnostik vid
Karolinska inst. L. är sedan 1940 bitr. läkare
vid Karolinska sjukhuset. Hans till ett
fyrtiotal uppgående skrifter behandla
olika röntgenologiska och
röntgenanatomiska ämnen, särskilt
röntgenundersökning av knä- och
skulder-lederna samt av ryggraden, på vilka
områden han gett värdefulla och
bestående bidrag till diagnostiken. —
Gift 1930 med Sara Irma Linnéa
Ek-feldt. P. H. T.
Lindblom, Anders Wilhelm,
frikyrkoman, f. 24 mars 1837 i Helgarö
skri, Södermani. län, † 11 maj 1905 i
Stockholm. Föräldrar:
jordbruksarbetaren Anders L. och Katarina
Jonsdotter. — L. växte upp i en
väckelse-påverkad miljö. Han utbildade sig
först till skräddare men anslöt sig
1857 till Sv. baptistsamfundet. Ären
1858—70 verkade han som entusiastisk
och medryckande predikant inom olika
förs. ute i landet, bl. a. i Strängnäs,
Örebro, Sundsvall, Göteborg och
Eskilstuna, varunder han fick uppleva
frikyrkorörelsens genombrott och
brytningstid i Sverige efter
konventikel-plakatets upphävande 1858. År 1870
kallades L. till föreståndare för
Stockholms Första baptistförs., på vilken
post han i nära trettiofem år gjorde en
banbrytande insats både för sitt
samfund och för huvudstadens hela
frikyrkovärld. Han verkade främst som
predikant men utövade även stort
inflytande inom ledningen av såväl den
inre som yttre missionen, bl. a, som
sekr. i Stockholms missionsfören. 1872
—1905 och i Baptistsamfundets
kommitté för den yttre missionen 1890—
1905. L. företog 1893 en predikoresa
till Förenta staterna och besökte i
missionens ärende även England,
Finland och Ryssland. — Gift 1) 1868
med Hulda .Maria Rosin, † 1891; 2)
Jacob Lindblom. Målning (detalj) av C. F.
von Breda.
1899 med Andriette Petronella
Forsberg. — Litt.: K. A. Modén, "W. L."
(1929). G. W.
Lindblom, släkt, vars äldste kände
stamfar Olof Larsson var bonde i
Kof fsta by i Glanshammars skn i Närke
på 1680-talet. Släktnamnet L. antogs
av hans son, kyrkoherden i Norra Vi
och Tidersrums pastorat, östergötl.
län, Lars Kofstadius L. (f. 1682, †
1738). En äldre son till denne, prosten
i Odensvi i Södra Tjust, Kalmar län,
riksdagsmannen Axel Johan L. (f.
1713, † 1797), blev far till
häradshövdingen i Tjust, lagmannen Lars
Axelsson L. (f. 1743, † 1806), som 1788
adlades under namnet Liljenstolpe,
samt ärkebiskopen Jacob L. (L. 1). En
yngre son till Lars Kofstadius L.,
lantmätaren i Skåne Lars L. (f. 1717,
† 1793), blev far till häradshövdingen
i Blekinge, förste expeditionssekr.
Johan Christer L. (f. 1767, † 1848). En
son till denne var botanisten och
filosofen Alexis L. (L. 2).
1. Lindblom, Jacob Axelsson,
ärkebiskop, f. 27 juli 1746 på
Blacke-bo regementspastorsboställe i Skeda
skn, östergötl. län, † 15 febr. 1S19 i
Uppsala. Föräldrar: kontraktsprosten
teol. dr Axel Johan L. och Regina
Margareta Pallavicini. — Efter
förberedande studier för sin far ocli för
informator sattes L. i skola i
Linköping och kom 1759 upp i dess
gymnasium, där han förvärvade en även för
den tiden utmärkt skicklighet i latin.
Är 1763 inskrevs han som student vid
univ. i Uppsala, men redan året därpå
följde han som informator en adlig
familj till Livland, där han stannade
till 1766. Även efter sin återkomst
därifrån innehade han
informatorstjänst. Han disputerade i Uppsala
1769, blev magister 1770 och inträdde
s. å. ss. amanuens vid univ.-bibl., där
lian 1776 blev v. bibliotekarie. Genom
flitigt bruk av sina relationer från
informatorstiden blev L. 1781
innehavare av skytteanska professuren
efter sin lärare Johan Ihre. Som prof.
åtnjöt lian stor popularitet,
säkerligen mera genom sin lysande och roande
framställningskonst än på grund av
originaliteten i sina tankar. — Sedan
Gustav III under ett par besök i
Uppsala fått sin uppmärksamhet riktad
på L., var dennes väg till en
biskopsstol jämnad. År 1786 utnämndes han
till biskop i Linköping; han hade
kommit med på förslaget tack vare
konungens ingripande, sedan en
konkurrent anmodats att träda tillbaka. S. å.
prästvigdes han, och 1793 blev han
teol. dr. Han utnämndes till
ärkebiskop 1805. •— L. tvekade ej att strax
efter sin utnämning till biskop visa
sin rojalism. I ett cirkulär till stiftets
präster sökte han påverka dessa att
använda sitt inflytande i en för
konungens brännvinspolitik gynnsam
riktning. L:s biskopstid i Linköping
kännetecknades av många initiativ;
kyrkor byggdes, och fyra prästmöten
höllos. Som ärkebiskop höll L. endast
ett sådant (1812).
Prästmötesförhö-ren med de yngre prästerna fingo en
ändamålsenlig planläggning, och
präst-valsförfattningen förbättrades. L:s
administrativa och praktiskt inriktade
kyrkliga ambitioner torde inte sakna
samband med hans
upplysningsbeto-nåde, neologiska religionsuppfattning.
Han delade upplysningstidens iver för
praktisk kristlig kunskap. Sålunda tog
han initiativet till Sveriges första
teologiska tidskr., Journal för prester,
1797—99. — Ss. självskriven led.
av prästeståndet kom L. att spela en
riksdagspolitisk roll. Han var en
trogen anhängare till Gustav III:s
politik och var konungen behjälplig vid
genomförandet av förenings- och
säkerhetsakten 1789, vilken han å sitt
stånds vägnar underskrev;
ärkebiskopen von Troil hade föregivit
förhinder. Under ärkebiskopsåren ledde L.
prästeståndets förhandlingar vid
revolutionsriksdagen 1809—10, vid de
urtima riksdagarna i Örebro 1810 och
1812 samt vid riksdagarna 1815 ocli
1817—IS. Särskilt intresse knyter sig
till L:s insats vid tillkomsten av de
nya kyrkliga böckerna i 1800-talets
början. I juni 1809 inlämnade L. i
prästeståndet ett "memorial om
böcker hörande till allm. undervisningen
och religionsvården", vari han
motiverade en revision av katekesen,
psalmboken, handboken och kyrkolagen från
bl. a. språkliga, dogmatiska och
prak-tiskt-pedagogiska synpunkter. Den
1811 tillkomna handboken var dock
inte efter L:s sinne; han hade därvid
önskat större förändringar. Den s. k.
Lindblomska katekesen, som liksom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
