Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lindbom, Tage - Lindborg, Edwin - Linde, se även Lindhe, s. 664 - Linde, David, pseud. för Blomberg, David - Linde, Ebbe - Linde, Erik von der, köpman, finansman, se nedan - Linde, Lorentz von der, friherre, krigare, riksråd, se s. 633 - Linde, Nils - 1. Linde, Erik von der
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lindborg
632
von der Linde
ordf. i 1947 års musikutredning. — L.
har i en rad skrifter behandlat den sv.
arbetarrörelsens historia; utom några
fackförbundshistoriker har lian
utgett "Den svenska
fackföreningsrörelsens uppkomst och tidigare historia
1872—1900" (drsavh., 1938) och "Den
socialdemokratiska ungdomsrörelsen i
Sverige" (1945). Aktuella
debattinlägg, utöver bidrag till den
socialdemokratiska och fackliga pressen, äro
"En beredskapsman ser på försvaret"
(1941) och "Arbetarrörelsen och
kulturen" (1947). För amerikansk publik
utgav L. "S\veden’s Labor Program"
(1948). — Gift 1942 med Vera Märta
Maria Holmestad. U. D.
Lindborg, Axel Edwin, konstnär,
konservator, f. 23 mars 1876 i
Stockholm. Föräldrar: skomakarmästaren
Frans August L. och Anna Cristina
Carlson. — L., som först arbetat som
dekorationsmålare och förgyllare,
studerade vid Konstakad. 1904—05 och
vistades därefter för studier
utomlands, bl. a. i England, Holland och
Belgien 1905—06 och i Paris 1906—
OS, varunder han specialiserade sig på
tavelkonservering efter moderna
principer. Han har restaurerat och
konserverat målningar och andra
konstföremål bl. a. i Hallwylska
samlingarna i Stockholm, Uppsala univ.,
Stockholms högskola och Göteborgs
konstmus. Som utövande konstnär har
han framför allt framträtt med
landskapsmålningar och grafik men även
som porträttör och tecknare. — Gift
1) 1907—25 med etsaren och
miniatyrmålarinnan Elna Ingeborg
Andrea-sén, från Danmark; 2) 1927 med Olga
Wilhelmina Lundblad. Th. N.
Linde, se även Lirulhe, s. 664.
Linde, David, pseud. för
Blomberg, David.
Linde, Per Johan Ebbe Fredrik,
författare, f. 27 sept. 1S97 i Krokeks
skn, östergötl. län. Föräldrar:
kyrkoherden Johan Peter L. och Fredrique
Winberg. — Efter studentex. i
Norrköping 1913 blev L. 1918 fil. kand.
vid Stockholms högskola ocli 1928 fil.
lic. vid Göteborgs högskola. Ären 1919
—23 var ban assistent vid Tekn.
högskolan. 1925—31 amanuens i
experimentell psykologi vid Göteborgs
högskola ocli är sedan 1926 speciallärare
i elektrokemi vid Chalmers tekn.
högskola. — L. debuterade 1924 med
diktsamlingen "Bräsch", där
reflexions-och naturlyrik blandas i ömsom
konventionell, ömsom modernistisk form
och som genomströmmas av en raljant
charm. Dessa drag utmärka även den
lilla diktsamling, som förutom
noveller och skådespel ingår i "Ur den
magiska kitteln" (1932).
Stridsskriften "Brott och straff" (1930)
framlägger kritik av den rådande rätts-
Ebbe Lindé.
uppfattningen, och en sådan kommer
även till uttryck i dramat
"Brudsporre" (1931), liksom stora delar av
L:s produktion genomsyrat av
psykoanalysens idéer. "Senapskornet" (1934)
vill dramatiskt-satiriskt skildra
kristendomens första utveckling. I
"Dikter III" (1936) framstår L. som en
mogen och självständig diktare, med
starkt intellektualistiska drag, ehuru
den friska naturkänslan lämnas ett
betydande spelrum. Dramat "Isljuset"
(1939), som bygger på
Nobile-kata-strofen, ger en skarp kritik av de
demokratiska staternas reaktion
inför fascismen. Är 1947 utgav L.
"Gilga-mesj", ett skådespel för musik. L:s
intelligenta och originella produktion,
vars radikala tendens under det finska
vinterkriget 1939—40 fick en
anti-rysk inriktning, har endast i ringa
grad uppmärksammats av samtida
kritiker. — Gift 1925—39 med Margit
Ilultén. Ä. R.
Linde, Erik von der, köpman,
finansman, se nedan.
Linde, Lorentz von der,
friherre, krigare, riksråd, se s. 633.
Linde, Nils, fackföreningsman, f.
7 okt. 1873 i Ignaberga skn,
Kris-tianst. län. Föräldrar: lantarbetaren
Per Svensson och Hanna Andersson.
— L. började sin bana inom
byggnads-träarbetarfaeket. Han har helt gjort
sin karriär inom fackfören.-rörelsen.
År 1898 anslöt han sig till Sv.
träarbe-tareförb. och var 1903—08 led. av
styr. för förb:s avd. nr 13 i Malmö,
två år som kassör. År 1908 valdes ban
till förtroendeman i Sv.
träarbetare-förb. När förb. 1923 uppdelades i Sv.
byggnadsträarbetareförb. och Sv.
trä-industriarbetareförb. blev L. ordf. och
förtroendeman i det förstnämnda;
från denna post drog han sig tillbaka
år 1942. L. har väl förstått att hävda
arbetarnas intressen. Hans omval
kongress efter kongress vittnar också
om dessas förtroende för honom. L.
var ordf. i Samverkande
byggnads-fackförb. 1926—42 samt 1913—42 led.
av Landsorganisationens
representantskap och 1936—41 av
landssekretariatet. Åren 1917—21 tillhörde han
Stockholms stadsfullmäktige. — Gift
1901 med Karin Persson. E. G.
1. Linde, Erik Larsson von der,
köpman, finansman, f. i Holland, † 23
jan. 1636 i Stockholm. Föräldrar:
handelsmannen Lorentz Eriksson och
Anna Larsdotter. — Handelsman i
Stockholm från 1602 samlade L. snart
en så betydande förmögenhet, att lian
under det kritiska året 1611 kunde
bistå sv. kronan med krediter. Hans
betydande affärsduglighet och hans
internationella förbindelser gjorde
honom användbar i kronans tjänst i
Holland och annorstädes. År 1618 blev
lian k. kommissarie och generalfaktor
i Holland. L. anförtroddes
maktpåliggande uppdrag i samband med
försöken att ge Sverige en dominerande
ställning på den europeiska
kopparmarknaden. År 1619 erhöll han
sålunda en ledande post i ett s. å. bildat
handelskompani, vars uppgift var att
till höga priser avyttra koppar i
utländska handelscentra. Sedan han
1627 därjämte blivit faktor i k.
räntekammaren, fick han betydande ansvar
för finansieringen av preussiska
fälttåget. Med all makt skulle han
uppbringa medel genom försäljning av i
Hamburg och Lybeck deponerad
koppar, men Gustav II Adolfs
förväntningar svekos. Vid nyåret 1628 var
läget sådant, att Gustav II Adolf på
L:s inrådan fann bäst att upplösa
kompaniet. Detta hindrade dock icke,
att överinseendet över all brytning,
utförsel och myntning av koppar s. å.
överlämnades åt L. jämte Louis De
Geer, men sina i samband därmed
åtagna förpliktelser att finansiellt
stödja kronan förmådde de icke
uppfylla. Förtroendet för L.
undergrävdes även genom att han jämte Louis
De Geer misslyckades i ledningen av
ett s. å. bildat handelskompani med
monopol på salthandeln, vilket måste
upplösas redan 1629. L. försökte ge
De Geer skulden därför men
synbarligen utan framgång. Hans ställning
förblev dock stark nog. År 1631 adlades
lian efter att 1630 ha blivit
räntmästare vid krigsstaten, anlitades
fortfarande i kopparaffärer och fick hand
om de franska och holländska
subsidierna. Ehuru L:s redovisning för
subsidierna blottade sådana brister, att
Gustav II Adolf ett ögonblick var
betänkt på att låta arrestera honom,
kunde man icke undvara hans tjänster.
Han utnämndes 1632 till kommissarie
för förvaltningen av kontributionerna
från de erövrade städerna i s.-v. Tysk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
