Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Lindeberg, Erik - Lindeblad, Assar - Lindegren, Agi, arkitekt, tecknare, se s. 638 - Lindegren, Amalia - Lindegren, Axel, arkitekt, se s. 638 - Lindegren, Carl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lindeblad
636
Lindegren
Assar Lindeblad. Litografi.
drag i frågor rörande
skogsbeskattning, skogsuppskattning och olika
frågor av betydelse för landsbygden,
avseende byggnadsverksamhet, elkraft
och jordpolitik. Han är ordf. i
Försvarets bostadsanskaffningsnämnd
sedan 1943. Han blev hedersled, av
Örlogsmannasällskapet 1943 och led. av
Lantbruksakad. 1944. — Gift 1) 1918
—32 med Inger Arvedson; 2) 1932 med
Henriette Ramstedt. E. G.
Lindeblad, Assar, präst, skald,
f. 19 dec. 1S00 i Lackalänga skn,
Malmöh. län, † 3 mars 1848 i öveds
skn, samma län. Föräldrar:
klockaren Jöns L. och Margareta Lindeblad.
— L. gick i Lunds skola, där han
uppmärksammades och omhändertogs av
Tegnér, som gav honom hans första
skolbok och ofta lät honom äta vid
sitt bord. År 1818 blev L. student vid
Lunds univ. och prästvigdes 1823. Han
ämnade dock kvarstanna i Lund för
att taga magistergraden men råkade
skriva ett poem, som genom personliga,
indiskretioner djupt sårade
lärdomsstadens damer, och med anledning
därav fick han missiv till Blekinge.
Med sina "Blekingsblommor" (1828)
försonade han sig likväl med de
för-törnade lundadamerna och återvände
till univ., där han promoverades till
magister 1S29. År 1831 blev han
docent i estetik och förestod 1834—3S
den estetiska professuren, medan han
samtidigt tjänstgjorde som biträde åt
förste stadskomministem i Lund. År
1S38 blev han på kallelse av friherre
Ramel kyrkoherde i Öved. Han erhöll
prosttitel 1S39 ocli blev häradsprost
1847. — L. gjorde sig känd och aktad
som predikant av Schartaus skola
och vann rykte som skald i Tegnérs
stil. Utom skrifter i lärda och andliga
ämnen, varvid han bl. a. skildrat Henric
Schartaus liv och lära, utgav han flera
diktsamlingar, karakteriserade av ett
ofta mycket braskande språk. Tegnér
befordrade några av hans dikter till
trycket i "Iduna" 1824. Mest bekant
torde han vara för "Sång i anledning
af Jubelfesten i Lund 1S30". Flera av
hans prisskrifter belönades också av
Sv. akad. Han var en flitig
tillfällighetspoet. L. tillhörde den första
uppsättningen radikala studentpolitiker i
Lund, och under 1834 års riksdag
framträdde han som liberal
frihetsdiktare bl. a. med "Svensk
frihetssång". — Gift 1838 med Elise
Caro-line Broberg. — Litt.: A. Malmberg,
"A. L. Missionens förste sångare i vårt
land" (1932). Sy.
Lindegren, Agi, arkitekt,
tecknare, se s. 63S.
Lindegren, Amalia Euphrosyne,
målarinna, f. 23 maj 1814 i
Stockholm, † 27 dec. 1891 därstädes.
Föräldrar okända. -— L. började tidigt
att teckna och måla porträtt. År 1849
lyckades hon bli elev vid Konstakad.,
fastän hon var kvinna, och året
därpå erhöll hon ett resestipendium, som
upprepade gånger förnyades. Hon
uppehöll sig i Paris 1850—54, målade
först någon tid på L. Cogniets
damateljé och blev sedan elev av A.
Tissier. På C. G. Qvarnströms inrådan
började L. redan nu ägna sig åt
genremålning, vilken hon i det följande
kom att bedriva jämsides med
porträttmåleriet. År 1854 reste L. till
München, där lion studerade de gamla
mästarna, och uppehöll sig från hösten
s. å. till följ. sommar i Rom, där hon
målade genrebilder, dock utan större
originalitet. Hennes arbeten under
detta skede skilja sig dock
fördelaktigt från de tidigare genom den
friskare ocli livligare
färgbehandlingen. Från Rom återvände L. till Paris
och anträdde våren 1856 hemresan
till Sverige. — Efter att 1857 ha
företagit en studieresa till Dalarna
fann L. där en inspirerande miljö.
Hon gjorde sig i det följande
framför allt bekant som skildrare av
hemlivet med dess glädjeämnen och
sorger. "Lillans sista bädd", "Mormors
öga", "Söndagsafton i en Dalstuga"
äro några av de målningar, med
vilka hon befäste sin stora
popularitet. Ingen av århundradets svenska
målarinnor har varit så uppburen
som hon. Hennes skildringar äro
utmärkta av varm medkänsla, i regel
utan tillsats av sentimentalitet, och av
okonstlad, ej sällan humoristisk
uppfattning. Som porträttmålarinna,
vederhäftig och sanningskär, var L.
jämte Troili under en period den mest
anlitade i Stockholm (C. G.
Qvarnström, 1852; Karl XV, 1859; drottning
Lovisa, s. å.; A. Tidemand, 1861;
kronprinsessan Lovisa, 1869). — L. blev
agrée vid Konstakad. 1853 ocli led.
1856. Hon var hedersled, av Female
Amalia Lindegren. Målning (detalj) av
Hilda Lindgren 1875 (Konstakademien).
artists Society i London och erhöll
1S66 Litteris et artibus. — L. är repr.
i Konstakad., Nat. mus., Nord. mus.,
Göteborgs mus., mus. i Norrköping
och Örebro, Gripsholms slott samt
Nasjonalgalleriet i Oslo. — Ogift.
E. C—d.
Lindegren, Axel, arkitekt, se s.
638.
Lindegren, Carl Johan,
författare, f. 22 febr. 1770 i Lindesberg,
† 1 maj 1815 på gäldstugan i
Stockholm. Föräldrar: prosten Johan L. och
Anna Catharina Rabenius. — Redan
vid elva års ålder inskrevs L. 1781 vid
Uppsala univ., där Anders Henrik
Stamberg tjänstgjorde som hans
handledare. Då denne 1784 förflyttades som
extra docens till Västerås gymnasium,
medföljde L. men återvände efter ett
par år till Uppsala (omkr. årsskiftet
17S6—87). Han avlade fil. kand.-ex.
1791 och promoverades till magister
s. å. Han blev därefter kanslist i
Kanslikollegium men tog 1792 tjänst
som informator på Anjala i Finland
hos friherre Rabbe Gottlieb Wrede.
Därunder kom han i beröring med de
båda ockultisterna August och Carl
Fredrik Nordenskiöld och gjorde sig
bekant som "ett förträffligt
somnam-bulistiskt medium". Efter ett kortare
besök i Sverige fick han 1794 en
kondition hos landshövding Tandefelt i
Vasa, men genom bemedling av andre
dir. vid K. teatern
Clewberg-Edel-crantz, som fäst sig vid L:s litterära
talang, erhöll han 1796 sekr.-sysslan
vid de k. teatrarna efter Kexél. På
grund av sitt utsvävande livmisskötte
han sig emellertid och miste platsen
1801. Genom sitt giftermål synes han
en tid ha förbättrat sin ekonomi och
blivit något ordentligare, men våren
1804 ställdes han under förmyndare,
och 1807 måste han begära sig i
konkurs. Svärfadern trädde dock räd-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
