Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lindh, Axel - Lindh, Ernst - Lindh, Hilda, premiärdansös, se Lund, bd 5 s. 87 - Lindh, Johan Erik - 1. Lindh, Johan Petter - 2. Lindh, Nils
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lindhagen
659
Lindheström
Axel Lindh.
spektroskopi^ Bl. a. har han
experimentellt studerat
röntgenabsorptions-och röntgenemissionsspektra hos ett
stort antal grundämnen, ss. klor,
svavel och fosfor (drsavh.), varjämte lian
har utfört omfattande undersökningar
över den påverkan röntgenspektra
röna av den kemiska bindningen. Av
hans skrifter på detta område märkes
bl. a. "Röntgenspektra och kemisk
bindning" (Kosmos 1924). En
sammanfattande framställning av sitt
arbetsområde har lian givit i
"Rönt-genspektroskopie" (Handbuch der
Ex-perimentalphysik, 24: 2, 1930). — L.
invaldes i Vet. akad. 1934 oeh är led.
av dess Nobelkommitté för fysik sedan
1935 samt av Sv. nationalkommittén
för fysik sedan 1934. I Sv.
fysikersamfundet är lian ordf. sedan 1942.
— Gift 1917 med Emma Svensson.
S. L.
Lindh, Ernst, väg- och
vattenbyggare, ämbetsman, f. 18 juli 1879
i Norrtälje. Föräldrar: handlanden
Nils L. och Johanna (Hanna)
Charlotta Jonsson. — L. avlade
mogenhetsex. i Uppsala 1899 och
utexaminerades från Tekn. högskolan 1903. Efter
tjänstgöring i Väg- och
vattenbyggnadsstyr. blev han 1905 kontrollant
oeh arbetsledare vid kasernbyggena för
Västerbottens reg. och Norrlands
dra-gonreg. i Umeå samt 1908 förste
byråingenjör och chef för arméns
kasernbyggnadsnämnds byggnadsbyrå.
Han var 1918—25 byggnadschef ocli
led. av kasernbyggnadsnämnden samt
1925—46 byggnadschef och led. av
Byggnadsstyr. L. blev underlöjtnant
i fortifikationens reserv 1904 och
avancerade där till major 1924. I
Väg-och vattenbyggnadskåren blev han
löjtnant 1910, kapten 1918, major
1924 och överstelöjtnant 1930 samt
var överste och chef för kåren 1934—
46. Han har företagit vidsträckta
studieresor inom Europa. — L. har hand-
haft ledningen av ett stort antal
större oeh mindre byggnadsföretag i
olika delar av vårt land och även
utomlands. Han har erhållit många
statliga uppdrag, bl. a. som sakkunnig
åt tredje försvarsberedningen 1913
och hos Statens byggnadsbyrå 1920,
som led. av
byggnadsstyrelsesakkunniga 1923—25,
byggnadsindustrisak-niga 1934—38, 1940 års civila
byggnadsutredning och 1944 års
fortifikations- och byggnadsutredning samt
som ordf. i 1940 års militära
byggnadsutredning. Som ensam sakkunnig
fick lian uppdrag 1920 att utreda
frågan om anskaffning av
byggnadsmateriel åt egnahemsbyggare och 1942
att verkställa utredning om vissa
yrkesskolor. Tills, med A. Bredberg
utredde L. 1925—26 frågan om ny
reservbefälsförordning. Ären 1942—•
46 var han led. av kommittén för
byggnadsteknisk forskning och 1943—45 av
Sveriges standardiseringskommission.
Åren 1924—41 var han ordf. i Sv.
arméns reservoffieersförb. Han blev led.
av Krigsvet. akad. 1943. — Gift 1919
med Alma Elisabet Gustafson.
G. L—n.
Lindh, Hilda, premiärdansös, se
Lund, bd 5 s. 87.
Lindh, Jolian Erik, målare, f.
4 okt. 1793 i Hargs skn, Stockholms
län, † 21 jan. 1865 i Helsingfors.
Föräldrar: soldaten Erik L. och Maja
Greta Wattman. — L. studerade en
kortare tid vid Konstakad. för Emanuel
Limnell och erhöll 1814 Stockholms
målarämbetes gesällbrev. Han
flyttade 1817 till Gamlakarleby och var
sedan till sin död bosatt i Finland, från
1825 i Åbo och sedan från 1827 i
Helsingfors. L. har utfört altartavlorna
för kyrkorna i Gamlakarleby (1819),
Oravais (s. å.), Munsala (1822),
Ténala (1839; efter Lionardos
"Nattvarden") ocli Gamlakarlebys
stadskyrka (1859). Han var Finlands mest
anlitade porträttmålare fram till
1800-talets mitt. Hans porträtt äro
konstnärligt obetydliga, stelt uppfattade
och med rödaktig, okänslig kolorit
men äga genom sin illusionsbetonade
likhet ett stort kulturhistoriskt värde
(ärkebiskop J. Tengström, J. L.
Runeberg). Under sin ålderdom ställdes
L. helt i skuggan av yngre, skickligare
målare. — Gift 1821 med Hedvig
Kristina Liljeberg. R. S.
Lindh, boktryckarsläkt från Närke.
Stamfadern, Johan L. (f. 1723, † 1783),
erhöll 1752 privilegium på det första
boktryckeriet i Örebro. Han hade
sönerna boktryckaren och
bokförläggaren Johan Petter L. (L. 1) samt
boktryckaren oeh bokförläggaren Nils
Magnus L. (L. 2); den senare blev far
till boktryckaren och bokförläggaren i
Örebro Per Magnus L. (f. 1807, †
Ernst Lindh.
1843), vilken övertog sin fars rörelse
oeh utvidgade verksamheten bl. a.
genom inköp av Palmblads förlag. —•
Litt.: II. Wieselgren, "Firman L. i
öre-bro och Stockholm" (i "Ur skilda
portföljer", 1893); H. Schüek, "Svenska
förlagsbokhandelns historia" (1923).
C. B.
1. Lindh, JohanPetter (Per),
boktryckare, bokförläggare, f. 28 aug.
1757 i Örebro, † 30 april 1820 i
Stockholm. Föräldrar: boktryckaren Johan
L. ocli Anna Regina Dahlström. — L.
övertog 1784 sin faders
boktryckerirörelse i Örebro. Han flyttade 1791 till
Stockholm, där han inköpte det
Wennbergska boktryckeriet, men fortfor
dock att driva tryckeriet i Örebro till
1798. L. var en driftig boktryckare,
som även ägde ett stilgjuteri. Han
hade dessutom en omfattande
förlagsrörelse och inköpte 1791 Lars Salvius’
förlag, varigenom han blev Vet, akad:s
och Vitt, akad:s förläggare. Han
förlade även Kellgrens, Lidners och
Adlerbeths skrifter. Bland hans
lukrativare alster märkas dels religiös
litteratur, dels rövarromaner. — Efter
lians död fortsatte änkan
verksamheten men sålde 1821 boktryckeriet,
stilgjuteriet och en del av förlaget till
handlanden P. A. Norstedt, som 1823
ändrade firmanamnet till P. A.
Norstedt & söner. — Gift 1811 med
Catharina Maria Ljungdahl. C. B.
2. Lindh, Nils Magnus,
boktryckare, bokförläggare, f. 24 dee. 1775 i
Örebro, † 16 mars 1835 därstädes.
Bror till L. 1. — L. arbetade som
faktor i sin brors tryckeri i Örebro till
179S, då han ensam övertog rörelsen.
Han utvecklade starkt verksamheten,
och lians tryckeri torde omkr. 1830 ha
varit det största i Sverige. Han drev
även boktryckerirörelse i Jönköping
och Västerås. Han var den förste, som
från England förvärvade en snällpress.
År 1823 inköpte han det Marquardska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
