Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lindorm, Erik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
L
Lindorm, Erik, författare, f. 20
juli 1889 i Stockholm, † 30 jan. 1941
därstädes. Föräldrar: lagermästaren
Gustaf Erik Jonsson och Edla
Berglund. — L. medarbetade 1907—08 i
den ungsocialistiska tidskr. Brand,
höll radikala politiska föredrag i
landsorten och utgav ett flertal
aggressiva broschyrer. Åren 1911—13
skrev L. i Verdandisten, och 1913—22
redigerade han skämttidn. Naggen,
som han från 1915 ensam ägde. Åren
1922—23 var han kåsör och
epigram-förf. i Social-Demokraten, 1924—25
och 1926—30 kåsör i Sv. Dagbladet,
1924—30 teaterkritiker i Bonniers
Vecko-Tidn., varefter han till 1939
medarbetade i Bonniers Månads-Tidn.
Från 1930 var lian kåsör och
teaterrecensent i Vecko-Journalen. -— L:s
ofta fyndiga och högst personliga
journalistik uppskattades av en
mycket stor läsekrets men väger mindre
tungt. Som lyriker har han däremot
i sin sparsamma produktion
åstadkommit väsentliga ting. L. debuterade
1908 med "Bubblor från botten". Det
lilla häftet, som såldes under hand i
arbetarkretsar, innehåller elva dikter,
i formen ganska säkra, men icke
särskilt originella. Den verkliga debuten
kom 1912 med den på flera håll
ytterst välvilligt uppmärksammade
"Tal till mitt hjärta" (eget förlag),
där L. i friska och enkla ord skildrade
kärleken till hustrun, fadersglädjen
och oron över den försvinnande
ungdomen, motiv, som ofta återkomma i
hans diktning. Därpå följde i rask
takt "Min värld" (1918),
"Domedagar" (1920) och "Bekännelser"
(1922), där L. med en alltmer
fullkomnad form förenar en insiktsfullare
behandling av de tidigare
motivkretsarna. Till dessa fogar sig även livet
i huvudstaden, från vilket han redan
i "Min värld" ger en rad träffande
och poetiskt verkningsfulla bilder.
Efter ett mångårigt uppehåll utkom
1934 diktsamlingen "På marsch", i
många avseenden L:s bästa. Skalden
har där helt bränt igenom det stun-
Erik Lindorm,
Teckning av N. von Dardel 1Ö39.
dom konverserande utanverket och
övervunnit den något kantiga rytmen
i sin tidigare poetiska alstring och
åstadkommit många dikter, som i sin
knappa uttrycksfullhet och sina
säkert fångade innerliga stämningar
äro svåröverträffade bland hans
samtida. — L. har blivit kallad vardagens
diktare, och han väljer också oftast
till ämne det enkla och välbekanta i
livet. Fastän han ss. i de berömda
dikterna "Konfirmander" och "En
död arbetarhustru" gärna valt
proletära motiv, i behandlingen präglade
av förstahandskunskap och varm
medkänsla, var hans lyrik inte direkt
1 Svenska miin och kvinnor V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
