Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Lüdeke, Christoph Wilhelm - 2. Lüdeke, Anton - Lydinghielm, David - Lykseth-Skogman, Magna - 1. Lysander, Albert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lüdeke
153
Lysander
Christoph Wilhelm Lüdeke.
tén. — Med stort nit tjänade L. Tyska
förs., vilken lian bl. a. försåg med en
ny psalmbok, och lian blev bekant för
sina med systematisk grundlighet
utarbetade predikningar. Sina
förnämsta insatser gjorde han dock utanför
sin prästerliga gärning. Redan före
ankomsten till Sverige hade han
samlat stora lärdomsmeriter, bl. a. genom
av trycket utgivna skildringar om det
turkiska riket. I sitt nya fosterland
gjorde ban sig främst bemärkt för
sina strävanden att sprida kännedom
om den samtida sv. vitterheten. En
vacker frukt av hans i sv. kultur
inträngande lärdomsmödor är
"Allge-meines Schwedisclies Gelehrsamkeits
Archiv unter Gustafs d. 3:n
Regie-rung" (1—7, 1781—96), ett
synnerligen förtjänstfullt bibliografiskt
uppslagsverk, som till såväl sv. som
utländsk publik förmedlade
bekantskapen med i Sverige utkommande
litteratur inom alla lärdomsgrenar. På
grund av sin lärdomstyngd och sin
tyska språkdräkt kunde arbetet
emellertid ej tillfredsställa den
gustavianska smakens företrädare i Sv. akad.
I L:s övriga produktion dominerar det
religiösa inslaget. — Gift med Sophia
Elisabeth Kohleisen. C.-F. C.
2. Lüdeke, Johan Anton August,
präst, skriftställare, f. 24 aug. 1772 i
Magdeburg, † 26 dec. 183S i
Stockholm. Son till L. 1. — L. blev student
i Uppsala 17S8 och utgav 1791 ett
lärdomsprov betitlat "Dissertatio
histo-rica de Ecclesia Teutonica et Templo
S:tæ Gertrudis Stockholmiensi", ett
arbete, som vittnar om att L. tagit i
arv sin faders studiebegåvning och
lärdomsflit. Studierna fortsatte han
1791 i Göttingen, där han 179S blev
magister. Han prästvigdes 1799 i
Uppsala ocli tjänstgjorde s. å. som
adjunkt vid Tyska förs. i Stockholm.
År 1801 blev han e. o. hovpredikant,
avlade 1S02 pastoralex. och blev s. å.
kyrkoherde i Hedvigs tyska förs. i
Norrköping. Som andre pastor
återvändo han 1S07 till Stockholms tyska
förs., där lian från 1817 till sin död
var ensam pastor. Han utgav
"Denk-mal der Wieder-Eröffnung der
Deut-schen Kirche in Stockholm" (1S23),
som utmärker sig genom sina
synnerligen pålitliga uppgifter om till förs.
knutna släkter och personer. S. å.
publicerade lian "Grundritning öfver
Tyska kyrkans tomt i Stockholm med
historisk förklaring" och liar även
i övrigt efterlämnat en ganska rik
produktion i form av predikningar,
tidskr.-uppsatser m. m. Vid Karl XIV
Johans kröning 1818 blev L. teol. dr.
— Gift 1S25 med Gustava Carolina
Wadström. C.-F. C.
Lydinghielm, David, före
adlandet Lyding, fortifikationsofficer, f.
1631, † 13 april 1694 i Göteborg. —
L. började 1657 sin militära bana som
artillerist vid finska artilleriet, blev
1665 fänrik vid artilleriet i
Jönköping men övergick 1667 till
fortifikationen. Efter olika tjänstgöringar, bl.
a. i Marstrand och Hälsingborg 1671
—72, blev han sistn. år
fortifikationsbefälhavare i Göteborg med Nva
Älvsborg och Marstrand, från 1675 med
generalkvartermästares titel och med
överinseende även över Bohus och
Vänersborgs befästningsanläggningar.
Där utförde han ett gott arbete, icke
minst under Karl XI :s danska krig.
Han adlades 167S ocli utnämndes till
överstelöjtnant 1681. Senare deltog
ban på ett förtjänstfullt sätt i de
förberedande arbetena på Göteborgs nya
befästande; bl. a. planerade lian Nya
Älvsliorg 1679 samt
fästningsbyggnader i Bohus 1680 och på Otterhällan
1683. L. var en skicklig
fortifikations-officer och utbildade själv flera
dugande män i sitt fack. — Gift med
Anna Elisabeth Gripenwaldt. S. S—s.
Lykseth-Skogman, Magna
El-vine, operasångerska (sopran), f. 6
febr. 1874 i Oslo. Föräldrar:
typografen Anders Larsen Lykseth och
Änne Eriksen. – L. genomgick
folkskola i Oslo ocli började tjuguårig
studera sång för Ida
Basilier-Magel-sen vid konservatoriet där. Efter en
turné i Sverige 1S9S—99 med O.
Lom-bergs operasällskap ss. bl. a. Leonora
i "Trubaduren" ocli Philine i
"Mig-non" bedrev L. studier i Stockholm
för John Forsell. Hon debuterade 1901
vid K. teatern ss. Santuzza i "På
Sicilien", Margareta i Gounods "Faust"
och Elsa i "Lohengrin". Engagerad
s. å. verkade L. vid teatern till 191S,
då hon slutade uppträda. L.
framträdde även som konsert- ocli
oratoriesångerska. Hon erhöll 1907 Litteris
et artibus och blev 1912 led. av Mus.
akad. — Vid debuten i Stockholm
Magna Lykseth-Skogman.
skördade L. framför allt bifall som
Elsa. Kritiken lovordade hennes
klangsköna, särskilt i höjden voluminösa
sopranstämma, den behagliga
apparitionen och den frapperande
dramatiska begåvningen. Hon blev snart en
av teaterns ledande krafter, främst i
det dramatiska facket. Utom
Wagner-partierna Senta, Elisabeth, Elsa,
Isoide, Eva, Brünnhilde oeh Sieglinde
i Nibelungens ring samt Kundry
uppbar hon med stor mångsidighet roller
som Grevinnan i "Figaros bröllop",
Donna Anna i ’’Don Juan", Leonora
i "Fidelio", Agata i "Friskytten",
Valentine i "Hugenotterna", Thals,
Marta i "Låglandet", Aida,
Desdemona i "Otello", Tosca, Micaela i
"Carmen" m. fi. Hennes dramatiska
framställning utvecklades till
betydande mognad. Stämman började
emellertid visa tecken till trötthet, vilket
bidrog till att L. tidigt avbröt sin
konstnärsbana. — Gift 1) 1904—10
med norske köpmannen Olav
Sehjer-ven; 2) 1911 med expeditionschefen
friherre Karl Skogman. K. R.
1. Lysander, Albert Theodor,
filolog, estetiker, f. 29 maj 1822 i
Göteborg, † 25 april 1S90 i Lund.
Föräldrar: klädeshandlaren BvenL. ocli Anna
Dorothea Winckler. — L., som var
sjuklig, uppfostrades i hemmet till sitt
sextonde år och genomgick därefter
Göteborgs gymnasium. År 1S40 blev
lian student i Lund, där han bedrev
omfattande studier i klassisk filologi
och litteratur. År 1S47 blev han
magister och följ. år docent i latin. På
stipendium reste han 1S53 till Italien för
arkeologiska studier i Rom och
Neapel. År 1S59 erhöll han en nyinrättad
adjunktur i litteraturhistoria vid
univ. i Lund, och 1864 blev han prof.
i romersk vältalighet och poesi; 1875
—76 fungerade lian som univ:s
rektor. År 1866 blev lian led. av Vet. o.
vitt. samh. — L. var en fin kännare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
