Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Magnus-Lagercrantz, Siri - 4. Magnus, Erik - Magnus Bengtsson, lagman i Östergötland. Om M:s ätt se Folkungaätten, bd 2 s. 549 - Magnus Birgersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Magnus
1S9
Magnus Birgersson
Litt.: M. Lindgren-Fridell, "S.
M.-L—z’ konst" (Konstvärldens julbok
1943). R.S.
4. Magnus, Erik Louis, ingenjör,
industriman, f. 19 april 1S84 i
Göteborg. Föräldrar: grosshandlaren
Ernst Samuel M. och Henriette Meyer.
Kusin till M. 3. —- Sedan M.
genomgått Chalmers tekn. läroanstalt 1900
—05, anställdes han sistn. år som
ingenjör vid ab. Gust. Ericssons
automobilfabrik i Stockholm. M. utsågs
1908 till verkst. dir. i det
kemisk-tekn. industriföretaget Fabriken
Tomten, Alex. Lagerman j:r (från 1911
ab.) i Göteborg och blev samtidigt
led. i detta bolags styr. När 1928
ett stort antal av Sveriges viktigaste
företag inom den kemisk-tekn. och
farmaceutisk-kosmetiska industrin
sammanslöts till koncernen
Kema-bolagen, inbegreps även Fabriken
Tomten, som dock även i
fortsättningen stod under M:s omedelbara
ledning. I samband med fusionen blev
M. även verkst. dir. och ordf. i styr.
för ab. Eneroth & co., Göteborg, som
sedan denna tidpunkt äges av
Fabriken Tomten, Alex. Lagerman j:r ab.
Han blev vidare 1929 led. av styr. för
koncernens holdingbolag, ab. Kema,
Stockholm, och för Barnängens tekn.
fabrikers ab. Alla sina befattningar
inom Kemabolagen lämnade han 1937.
Sedan 1940 är han verkst. dir. i ab.
lod i Göteborg, en firma för
värdehandlingsförvaltning. M. är dessutom
styr.-led. bl. a. i ab. Volvo och
Möln-lycke väfveriab. M. har fortsatt sin
släkts traditioner genom att ägna
ett initiativrikt arbete åt
hemstadens kulturella institutioner, bl. a.
som styr.-led. och tidvis även som
kassaförvaltare i styr. för Botaniska
trädgården i Göteborg sedan 1919, som
styr.-led. i Göteborgs naturhistoriska
museinämnd sedan 1923, i Göteborgs
orkesterfören. sedan 1914 (ordf. där
1935—4S) och i Kammarmusikfören.
i Göteborg sedan 1913. — Gift 1)
1906—11 med friherrinnan Märta
Eleonora Liljencrantz-, 2) 1913—46
med Irene Lovisa Jansson; 3) 1947
med Signe Englund. G. M—e.
Magnus Bengtsson, lagman i
Östergötland. Om M:s ätt se
Folkungaätten, bd 2 s. 549.
Magnus Birgersson ("Ladulås"),
konung, f. 1240, † IS dec. 1290 på
Visingsö. Föräldrar: regenten
Birger jarl och prinsessan Ingeborg. Om
M:s ätt se Folkungaätten. — Omkr.
1255 upphöjdes M. av fadern till
"Svea hertig", vilket innebar, att han
efter dennes död skulle erhålla en
ställning motsvarande den forne
svea-jarlens. Därjämte erhöll han län, som
huvudsakligen voro belägna i
Södermanland och vilka han tillträdde efter
Erik h. Magnus.
Birgers bortgång 1266. Senare
uppstod en stark missämja inom
folkungadynastin, varvid M. och hans broder
Erik råkade i öppen konflikt med sin
äldste broder, konung Valdemar. Hos
konung Erik Glipping av Danmark
fingo de väpnad hjälp och besegrade
Valdemar vid Hova våren 1275. M.
lät nu välja sig till konung och
tvingade Valdemar att avsäga sig tronen.
Efter att ha tillmötesgått kyrkans
krav på ökade privilegier blev han
följ. år krönt i Uppsala. Han
betraktades dock som en usurpator av de
danska och norska hoven, vid vilka
Valdemar bedrev en energisk
agitation för sin sak. I avsikt att säkra sig
mot den danske konungen, som denna
gång understödde Valdemar, ingick M.
ett förbund med greve Gerhard av
Holstein, vars dotter Helvig blev
hans gemål. År 1277 åstadkom Erik
Glipping en förlikning, varvid
Valdemar tillerkändes vissa delar av
Götaland, över vilka M. dock behöll
överhögheten. M:s ställning var alltjämt
ganska osäker, ty året därpå utbröt ett
allvarligt stormannauppror, som bl. a.
föranletts av missnöje med att M. tagit
utländska adelsmän i sin tjänst. Han
tillförsäkrade sig emellertid kyrkans
stöd och lyckades 12S0 nedslå revolten,
varvid några av dess högättade ledare
avrättades. En herredag hölls
troligen s. å. i M:s palats på Adelsö,
varvid man bl. a. beslöt att reglera de
världsliga stormännens ställning inom
riket. Därvid tillkom den ryktbara
"Alsnöstadgan". Denna förbjöd bl. a.
stormännen och deras ryttarföljen att
våldgästa hos bönderna — sannolikt
fick M. på grund därav efter sin död
tillnamnet "Ladulås", emedan han
hade satt lås för bondens lada (att
"Ladulås" skulle vara en
försvenskning av personnamnet Ladislaus torde
vara mindre troligt). Alsnöstadgans
mest omdebatterade avsnitt är det,
som befriar stormännen och deras
underlydande från alla skatter till
kronan. Genom att "alla de män, som
med stridshäst tjäna. .. vem de än
tjäna" tillerkändes detta privilegium,
erkände M. ett lägre frälse, d. v. s. en
lågadel. Motivet därför var konungens
behov att ha en modernt rustad
rvttar-här till sitt förfogande. Vid
Adelsö-mötet torde också Valdemar ha nödgats
avstå från sin del i riket. M.
betraktade dock länge den avsatte brodern
som ett hot mot sin konungavärdighet.
På herredagen i Skänninge 1284
för-bjödos stormännens lönnliga
förbindelser med Valdemar, som senare
internerades som statsfånge på
Nyköpingshus. Samtidigt utsågs M:s son Birger
till tronföljare, och det beslöts, att
om M. skulle avlida, innan denne
uppnått myndig ålder, skulle hans av
världsliga och andliga stormän
bestående "råd" fungera som riksstyrelse.
I avsikt att förhindra
statskuppförsök bestämde Skänningestadgan, att
ingen storman utan särskild kallelse
fick infinna sig på ett möte med
konungen och att han därvid endast
fick åtföljas av ett strängt fixerat
antal ryttare. Efter 1280 synes M. ha
haft ett intimt samarbete med de
ledande stormännen. Efter utfärdandet
av nya privilegier för kyrkan 1281
kunde han räkna med dess odelade
bistånd. Hans ställning blev snart så
stark, att han 1288 vågade inskrida
mot Algotssönernas mäktiga ätt,
sedan en av dess medl. brutit
"kvinnofridens" edsöreslag. — Alltsedan sin
tronbestigning hade M. upprätthållit
politisk kontakt med Nordtysklands
självstyrande sjöstäder, främst Lybeck,
vars köpmän började investera kapital
i det vid denna tid uppblomstrande
bergsbruket i Sverige. Överhuvud
torde talrika tyskar vid denna tid ha
utvandrat till Sverige. Att döma av
de av M. utfärdade privilegierna för
Jönköping torde han även ha
intresserat sig för organiserandet av ett
tidsenligt stadsväsen. Då den
övervägande av tyskar befolkade staden
Visby 1288 invecklades i ett blodigt
inbördeskrig med Gotlands landsbygd,
åstadkom han en kompromisslösning,
som tillvaratog den sv. konungens
överhöghet över ön. — M. var varmt
intresserad av franciskanorden; bl. a.
grundade han nunneklostret S:ta
Clara i Stockholm och var det
därvarande gråbrödraklostrets störste
välgörare. I det sistnämndas kyrka (nuv.
Riddarholmskyrkan) fick han sin
gravplats. Han dyrkades under
medeltiden som ett helgon, ehuru han
aldrig uppnådde påvligt erkännande
på denna värdighet. — Gift 1276 med
den holsteinska grevedottern Helvig.
—- Litt.: A. Schück, "Studier rörande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
