Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Malmstedt, Magnus - Malmsten, släkt - 1. Malmsten, Pehr Henrik - 2. Malmsten, Carl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Malmsjö
215
Malmstedt
— låt vara mycket ljum — avbön. År
1758 öppnades emellertid process mot
M., vari han anklagades för brott mot
1726 års konventikelplakat. Två år
senare avkunnade akademiska
konsistoriet domen, enligt vilken M. i
reserverade ordalag frikändes. Trots dessa
besvärligheter torde han aldrig ha
uppgivit sitt umgänge med den
livaktiga herrnhutarkretsen i Stockholm.
M. blev 1767 hedersled, i Värml.
nation men uteslöts 1770 och
stämplades som en "okallad reformator, som
griper sig an med nationsträtor".
Efter ingripande av dåv. kronprins
Gustav s. å. ägde en försoning rum
följ. år, oeh M. återinträdde i
nationen. Han var 1772—87 e. o. adjunkt
och blev sistn. år e. o. prof. — M.
har författat över 600 psalmer
(flertalet i Uppsala univ.-bibl.), i vilka
han företräder den s. k.
ruthström-ska herrnhutismen med drag av den
dippelska åskådningen. Han skrev
även en filosofisk uppbyggelseskrift,
"Enfaldiga tankar om kärlek och
vänskap" (1756). Han var i många
avseenden en begåvad och lärd man, väl
bevandrad i filosofin, även den
kantska, mot vilken han var en ivrig
motståndare. Som lärare åtnjöt han stort
anseende för klarhet och elegans. På
tillfälligt besök hos dottern, Anna
Maria Lenngren i Stockholm,
drunknade M. i Norrström. — Gift 1749
med Märta Johanna Florin. — Litt.:
K. Warburg, "Fru Lenngrens fader.
En tidsbild från förra seklet" (Nord.
tidskr. 1887); densamme, "AnnaMaria
Lenngren" (2:a uppl. 1917); Karin
Dovring, "Fru Lenngren ocli
herrn-hutarna" (i Vet. soc:s i Lund
årsbok 1946). E.-G. J., Lfs.
Malmsten, släkt, härstammande
från Hamburg. Dess äldste kände
stamfar var Herman (Harm) Stahmer
(f. omkr. 1630, † efter 1684). Släkten
inkom till Sverige med lians näst
yngste son, Jörgen Stahmer (f. 1683, †
1746), som omkr. 1720 bosatte sig i
Malmö, där han blev borgare och
svarvaremästare. Efter födelsestaden och
den s. k. Malmöstenen, som av
magistraten 1538 hade nedlagts på Malmö
stora torg, ändrades släktnamnet till
M. av den sistnämndes son Henrik
Georg M. (f. 1723, † 1799), slutligen
kommissionslantmätare i Älvsb. län.
Dennes son, lektorn i Skara och
prosten i Flo, Skarab. län, Hans Georg M.
(f. 1774, † 1827), blev far till
läkaren Pehr Henrik M. (M. 1) och
matematikern och ämbetsmannen Carl M.
(M. 2). En yngre son till M. 1, läkaren
Karl M. (M.3),blev far till möbel- och
inredningsarkitekten Carl M. (M. 4).
1. Malmsten, P ehr H enr
ik,\ä.-kare, f. 12 sept. 1811 i Tuns skn,
Skarab. län, † 28 mars 18S3 i Växjö.
Föräldrar: prosten Sans Georg M.
och Sara Christina Elcelund. — M.
blev student 1831, med. kand. 1838,
med lic. 1839 och, efter disp. s. å.,
med. dr 1S41, allt i Uppsala. Efter
förordnanden bl. a. vid Akademiska
sjukhuset i Uppsala 1837—38 och vid
Serafimerlasarettet i Stockholm 1839
—41 blev han 1842 docent i praktisk
medicin i Uppsala. Efter en längre
studieresa till England ocli
kontinenten 1S42—43 blev han vid
återkomsten tf. adjunkt och 1847 adjunkt i
medicin vid Karol. inst. Han blev
1844 bitr. och 1849 andre överläkare
vid Serafimerlasarettet, 1850 e. o.
prof. samt 1S60 prof. i medicin vid
Karol. inst. och tillika överläkare
vid Serafimerlasarettet, i vilka bägge
sistn. befattningar han kvarstod till
uppnådd pensionsålder. — M. var sin
tids främste sv. kliniker, skicklig
diagnostiker och ofantligt anlitad
praktiker; efter att ända från 1852
lia konsulterats av kungafamiljen vid
talrika tillfällen var han 1S72—80
Oscar II:s läkare. Väl skolad, bl. a.
genom studier i utlandet, var han en
utmärkt lärare och klinikchef samt
varmt intresserad för
Serafimerlasa-rettets, Karol. inst:s ocli Sv.
läkaresällskapets utveckling liksom även för
det skandinaviska samarbetet inom
medicinen. — M:s vetenskapliga
produktion består till största delen av
smärre kasuistiska arbeten men
omfattar likväl flera väsentliga bidrag
till medicinens utveckling. Hans
drs-avh., "Om Brightska
njursjukdomen" (1842; på tyska 1846), är ett
gediget arbete, grundat på egna studier
över ett dåförtiden föga utrett ämne.
M. var den förste, som insåg, att
aortaaneurysmen äro av syfilitiskt
ursprung, och den förste, som
publicerade ett fall av hemianopsi (halvsidig
synfältsdefekt) vid hjärnsjukdom.
Hans namn är vidare knutet till
upptäckterna av hårsvampen
Trichophy-ton tonsurans (1845) och av
tarmparasiten Balantidium coli (1S57). Av
bestående intresse är hans skrift "Om
låtsade sjukdomar" (1878). — M.
verkade ivrigt för att Karol. inst.
skulle likställas med statsuniv. Bl. a.
genom lians bedrivande beslöt
regeringen 1S61 att med. lic.-ex. skulle få
avläggas vid Karol. inst. I Stockholms
stadsfullmäktige, där han var medl.
1863—70, väckte han 1865 förslag
om upprättande av en högre
bildningsanstalt i huvudstaden, ett
initiativ, som ledde till insamlingen av
den s. k. decemberfonden,
grundplåten till Stockholms högskola. — M.
var led. av flera in- och utländska
vetenskapliga sammanslutningar,
däribland av Vet. akad. från 1855. Han
erhöll Vasaordens storkors 1S73 samt
blev fil. hedersdr i Köpenhamn 1S79.
Hans namn är knutet bl. a. till ett
stipendium vid Karol. inst., en
professur i nervsjukdomar där samt till
ett par andra stiftelser. — Gift 1844
med Emilia Christina Margaretha
Hård af Segerstad. — Litt.: F.
Lenn-malm, "Sv. läkaresällskapets historia
180S—1908" (190S). P. H. T.
2. Malmsten, Carl Johan,
matematiker, ämbetsman, f. 9 april 1814
på Uddetorp i Skara, † 11 febr. 1886
i Uppsala, Bror till M. 1. — Efter
skolgång i Skara avlade M. vid
Uppsala univ. studentex. 1S33 ocli blev
där fil. dr 1839 samt följ. år
docent i matematik. År 1842
utnämndes lian till prof. i matematik vid
LTppsala univ., där han var rektor
läsåret 1855—56. För vetenskapliga
forskningar gjorde han resor bl. a. till
Tyskland och Frankrike. Åren 1859—
66 var han konsultativt statsråd, och
sistn. år utnämndes lian till
landshövding i Skarab. län; från detta ämbete
avgick han 1S79 och bosatte sig då
i Uppsala. — M. var vid Uppsala
univ. en pionjär för de
banbrytande metoder inom funktionsteorin,
som från 1850-talet kommo att’
revolutionera den matematiska
vetenskapen ocli grundlägga den moderna
matematiken. Hans föreläsningar, som
karakteriserades av en glänsande
framställningskonst, samlade ett efter
hand allt större auditorium. Hans
vetenskapliga produktion behandlar
funktionsteorin och teorin för
differentialekvationer; särskilt bör
nämnas lians undersökning över Eulers
summationsformel (Vet. akad: s liandl.
1844; även i Acta mathematica 1884).
Hans arbeten äro publicerade som
dissertationer och i sv. vetenskapliga
tidskr. samt i Crelles Journal für
die reine und angewandte
Mathematik, Grunerts Archiv der Mathematik
und Physik ocli Liouvilles Journal des
mathématiques pures et appliquées.
Carl Malmsten (2).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
