Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Nordenflycht, Hedvig Charlotta - Nordenheim, Johan Christoffer - Nordenhielm, Andreas - Nordenmark, Nils
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nordenheim
490
Nordenmark
"Fröjas räfst", där de båda älskandes
lycka är förlagd till den mälarvik, där
N. skapat sitt nya hem, skymtar
hennes rädsla, att själens skönhet ensam
icke skulle förmå binda den älskade.
Det sköna odet "Öfver en Hyacint" är
fyllt av resignerat vemod. Vintern 1762
—63 kom det till ett våldsamt
uppträde mellan N. och Catharina De la
Gardie på Sjöö, där Fischerström fått
anställning som inspektor och ägnat
den sköna grevinnan sin hyllning. I
den oavslutade heroiden "Hildur til
Adil" sskildrar N. sin kvalfyllda
väntan, att hennes älskade skall
uppenbara sig. Liksom under de tidigare
själsliga kriserna reagerade N. även
nu fysiskt mycket våldsamt,
insjuknade, måhända efter ett misslyckat
självmordsförsök, och avled efter en
längre tids sjukdom. — Vad som stått
sig inför eftervärlden i N: s produktion
äro de enkla lyriska dikterna, den
psalminspirerade jag-lyriken i "Den
sörgande Turt.ur-dufwan",
rokokovisorna och de innerliga dikter hon
skrivit till Fischerström. Det dröjde länge,
innan hon lyckats befria sin stil från
barockens otympligheter och poetiska
friheter —• en orsak till att Dalin
undervärderade hennes diktning och att
den mycket snabbt kom att anses
föråldrad. Tankebyggarordens strängare
stilprinciper tvungo henne emellertid
till större behärskning än vad som
passade henne. Ur idésynpunkt, var
N. före Dalin redan under 1740-talet,
och efter den encyklopedistiska
falangens genombrott vid mitten av
århundradet lät hon sig villigt
inspireras av La Mettries handgripliga
materialism likaväl som av Rousseaus
kulturfientliga patos. Något naivt
verkar hennes beroende av de andliga
förmyndare, som hon hela livet tydde
sig till, men hennes intellektuella
redlighet och oroligt spörjande ande
ge en sympatisk bild av
upplysningstidens människa. — N:s "Samlade
skrifter" (1—3, 1924—38) äro av
Hilma Borelius utgivna i serien Sv. förf.
utg. av Sv. vitterhetssamfundet. —
Gift 1741 med amiralitetspastorn
Jacob Fabricius. — Litt.: J. Kruse, "H.
C. N." (1895); O. Levertin, "Sv.
gestalter" (1903); A. Nilsson, "Fru N:s
religiösa diktning" (Lunds univ:s
årsskr. 1918); M. Lamm,
"Upplysningstidens romantik" (1. 191S); H.
Borelius, "H. C. N." (1921). N. G—a.
Nordenheim, J o lian
Christoffer, före adlandet Heyn, läkare, f.
15 dec. 1681 i Stockholm, † 28 maj
1740 därstädes. Föräldrar:
hovbarberaren Mikael Heyn och Maria
Emmerich. — N. studerade medlicin i
Uppsala 1696—1700. Sistn. år följde
lian som läkare hären till Själland
och Livland. Hans mod och skicklig-
Andreas Nordenhielm, Målning av D. K.
Ehrenstrahl 1093 (Gripsholm).
het under fälttåget belönades av
konungen med ett resestipendium. Efter
att 1702 lia disputerat i Uppsala begav
sig N. till Holland, där han 1704 blev
mied. dr i Harderwijk. Hemkommen
arbetade han under Urban Hjärne och
befriades genom dennes försorg från
militärtjänsten. År 1707 öppnade N.
praktik i Stockholm och blev s. å.
assessor i Collegium1 medicum (1719
assessor på stat). År 1708 upptog N.
Wårby brunn, där han även
tjänstgjorde som läkare. På konungens
befallning disputerade han 1717 i Lund.
Han adlades 1719 med namnet N. och
kallades 1724 till lärare för
barnmorskorna samt blev 1731
livmedikus. Fastän "kunnig och flitig som
vetenskaplig skribent torde N. ägt sina
största förtjänster som praktiserande
läkare. — Gift 1711 med Ingrid
Hel-ding. M. v. P.
Nordenhielm, Anders (Andreas)
Nilsson, före adlandet Norcopensis,
språkman, f. 27 april 1633 i
Norrköping, † 23 dec. 1694 i Stockholm.
Föräldrar : borgmästaren Nils Andersson
och Ingeborg Mattsdotter. — N. blev
student i Uppsala 1650 och
utnämndes efter studier och sju års resor i
Europa till prof. i filosofi 1667 och
i romersk vältalighet 1672 vid
Uppsala univ. Han kallades 1686 till
informator åt den fyraårige kronprins
Karl (sedermera Karl XII) samt
erhöll följ. år kansliråds och statssekr :s
titel och adlades med namnet N.
Från sitt viktiga värv skilde han sig
med utmärkt heder och tillvann sig
den unge prinsens stora tillgivenhet.
Som vetenskapsman fick han
betydelse för de klassiska studierna i
Uppsala. Han översatte de båda första
delarna av Olof Rudbecks "Atland"
till elegant och oklanderligt latin
(1679—89). Han tecknas av samtida
som allvarsam, redlig och "gammal-
dags". —- Gift 1672 med Christina
Jönsdotter Ellerhausen. M. v. P.
Nordenmark, Nils Viktor
Emanuel, astronom, försäkringsman, f.
15 april 1867 i Hammerdals skn,
Jämitland. Föräldrar: folkskolläraren
Sven N. och Anna Nilsson. — N.
avlade mogenhetsex. i Hudiksvall 1887
och blev vid Uppsala univ. fil. kand.
1889, fil. lic. 1893 och fil. dr 1S95.
Ären 1S91—95 var han amanuens vid
univ:s observatorium. Han var
därefter i Stockholm aktuarie i
Lifförsäkringsbolaget Svecia 1897—1901 och
i Lifförsäkringsab. Nordpolen 1901—
18; samtidigt tjänstgjorde lian även
som registrator i
Riksförsäkringsanstalten 1902—18. Åren 1918—30 var
han verks t. dir. i Försäkringsbolaget
Bore. N. tillhörde som sekr. 1908—14
kommittén för utarbetande av nya
dödlighetstabeller, utgav bl. a. broschyren
"Den sociala försäkringen" (1911) och
redigerade 1914—20 Sv.
aktuarieför-en:s tidskr. (från 1918 Skandinavisk
aktuarietidskr.). — Sin viktigaste
insats har N. gjort inom
astronomin. Främst på hans initiativ
bildades 1919 Sv. astronomiska
sällskapet, där han var sekr. till 1927 samt
blev v. ordf. 1928 och ordf. 1942.
Sedan 1920 redigerar han sällskapets
organ Populär astronomisk tidskr. N.
gav impulsen till flyttningen av
Stockholms observatorium till
Saltsjöbaden och utförde ett förtjänstfullt
arbete som sekr. i Vet. akad:s kommitté
för den nva institutionens uppförande
(1928—31). På hans förslag tillkom
Zeissplanetariet vid
Stockholmsutställningen 1930. Som
populärvetenskaplig förf. har N. utgivit bl. a.
"Stjärnklara kvällar" (1898; 2 :a uppl.
1906), "Är universum oändligt?"
(1904), "Månen" (1907) och framför
allt det stora verket "Stjärnorna"
(1927; l:a uppl. "Populär astronomi",
bearb, efter Flammarion, 1895—97;
2:a uppl. "Världsrymdens under",
Nils Nordenmark.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
