Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Nyvall, Carl - 2. Nyvall, David - Näf, se även Næf, s. 397 - Näf, Jakob
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nyvall
591
Näf
Carl Nyvall. Träsnitt.
1. Nyvall, Carl Johan,
frikyrko-man, f. 29 dec. 1829 i Häckeberga,
Karlskoga, † 22 maj 1904 i Vall därstädes.
Föräldrar: bergsmannen och gjutaren
Jonas Jansson och Maria Nilsdotter.
— N. erhöll blott bristfällig
undervisning i en ambulerande skola. Jämte
sin mor, känd som "Mor i Vall", kom
han under inflytande av en
schartau-ansk fromhetsriktning. Hans planer
att få studera till präst kunde icke
förverkligas, då han som äldste son
måste försörja familjen genom att
sköta fädernegården, fortsätta med
gjuteriyrket och biträda vid ett av
modern grundat barnhem. Han började
emellertid predika i hemtrakten 1854.
På tillskyndan av patron O. 6.
Hedengren på Riseberga i Närke, vars
natt-vardsfören. N. tillhörde, antogs han
1850 som en av den s. å. bildade
Evangeliska fosterlandsstiftelsens första
kolportörer med uppgift att bland
folket sprida religiösa skrifter. Medan
bokförsäljningen gick dåligt för den
tillbakadragne N., gjorde lian sig
omtyckt med sin varmhjärtade
förkunnelse och vackra sång, så att hans
predikoresor i hembygden även
utsträcktes till angränsande landskap.
Han sökte därvid ena troende ur olika
läger till missionsfören:ar, först i
Karlskoga 1857. År 1859 upphörde han
med gjuteriyrket och blev 1S63 kallad
till predikant i ö. Värmland, varefter
han 1864 besökte pastor H. J.
Lundborgs predikantskola i Grythyttan.
N. var i början mindre än många
tros-fränder benägen för en separation
från statskyrkan, men under
organisationsarbetet, vilket 1S05 resulterade i
bildandet av Wärmländska
Ansgarii-fören., framträdde mer och mer
skiljaktigheterna i lärouppfattning. När
vid 1870-talets början nattvardsfrågan
och den s. k. försoningsstriden
vidgade klyftan icke blott till
statskyrkan utan även till Evangeliska foster-
landsstiftelsen, slog N. helt in på den
frikyrkliga linjen och ställde sig öppet
på P. Waldenströms sida. Genom sin
klara trosuppfattning och sin
organisationsförmåga spelade han en
betydelsefull roll under de konferenser,
som ledde till bildandet av Sv.
mis-sionsförb. 1878, och han synes ha varit
en av de främsta drivande krafterna
till denna utveckling, ehuru han utåt
icke framträdde så mycket som P.
Waldenström och E. J. Ekman. Sedan
moderns barnhem 1884 upphört, flyttade
N. från fädernegården till Karlskoga
kyrkby. Han fortsatte sin
resepredikantgärning inom det nya
samfundet och var distriktsföreståndare för
Värmland och Dalsland från 1889 till
sin död. Han företog resor till
Nordamerika 1S75, 1884—86, 1894 ocli
1901. N:s arbetsförmåga och
initiativkraft vo o stora; han var en av
grundarna av en predikantskola i
Kristinehamn 1871, som sedan övertogs av Sv.
missionsförb., av en yrkesskola, som
1882 ombildades till Karlskoga
praktiska slöjdskola, och (1886) av tidn.
Ansgarii-Posten (numera
Värmlands-Posten) . Han främjade söndagsskolan,
soldatmissionen, nykterhetsrörelsen
och den kristliga
ungdomsverksamheten inom distriktet, vilken sistn.
strävan gav upphovet till Värmlands och
Dalslands ungdomsförb. (1902). —
Gift 1854 med Anna Margareta
Moberg. — Litt.: O. W. Genander, "C. J.
N. En banbrytare för den fria andliga
verksamheten i Värmland" (1929);
D. Nvvall (N. 2), "Min faders
testamente" (s. å). G.W.
2. Nyvall, David, frikyrkoman,
författare, f. 19 jan. 1863 i Karlskoga,
† 6 febr. 1946 i Saint Paul, Minnesota,
Förenta staterna. Son till N. 1. —
N. avlade mogenhetsex. i Gävle 18S2
och bedrev sedan medicinska studier
i Uppsala och Stockholm 1884—85.
Han emigrerade till Förenta staterna
18S6, där han till att börja med
arbetade som privatlärare i Minneapolis
1886—87 och pastor i Sioux City
18S7—88, varefter han 1S88—90 var
bitr. lärare vid Sv. evangeliska
missionsförbis avd. av
kongregationalis-ternas teologiska seminarium i
Chicago. Åren 1891—94 var han rektor
för förbis läroverk i Minneapolis och
1894—1905 samt 1912—23 rektor för
North Park College i Chicago, som
grundats 1891 av Sv. evangeliska
missionsförb. i Förenta staterna.
Däremellan var han dels 1905—07 rektor för
Waldén College i Mc Pherson, Kansas,
dels 1910—12 prof. i de skandinaviska
språken och litteraturen vid
Washingtons statsuniv. i Seattle. Åren 1907—■
10 var han red. för Veckobladet, en
religiös veckotidn. i Minneapolis. -—- N.
var en framstående religiös talare och
David Nyvall.
spelade en stor roll inom
missionsförb. i Förenta staterna. Han innehade
en mångfald förtroendeuppdrag bland
landsmän, bl. a. som sekr. i
missionsförb. 1895—1903, trustee i American
Scandinavian Society 1911 och
president i Swedish Historical Society
1913. — N. publicerade ett flertal
skrifter på både vers och prosa:
diktsamlingarna "Vers och saga" (1890),
"Skogsdrillar" (1901) samt "Jesus
Nasareen. En hjältedikt" (1912). Ett
stort teologiskt-uppbyggligt arbete är
"Via dolorosa" (1929), "Via vitalis"
(s. å.) och "Via regia" (1936).
Dessutom utgav lian ett kyrkohistoriskt
arbete "The Swedish Covenanters"
(1930) om missionsförb. i Förenta
staterna samt "Min faders testamente"
(1929), där han har givit en
levnadsteckning av sin fader. — Gift 1887
med Lovisa (Louise) Skogsbergh.
T.M.
Näf, se även Næf, s. 397.
Näf (Naif, Neave), Jakob, skotsk
adelsman i sv. tjänst, friherre till
Me-thie i Skottland, herre till Marby på
Oknön i Mälaren, f. i Skottland, † 1598
i Stora Tuna skn, Kopparb. län. — N.
kom 1579 till Sverige och blev
ståthållare i Västmanland och Dalarna.
I striden mellan Sigismund och hertig
Karl tog han avgjort parti för den
förre. Vid Sigismunds återkomst till
Sverige sommaren 1598 sändes N.
jämte Erland Björnsson Bååt från
Kalmar till Dalarna med konungens
brev till landskapet. I Tuna samlades
emellertid en stor hop allmoge under
v. pastorn i Leksand Elaus Terserus.
Eggade av ryktena om kungapartiets
hårda framfart överföLlo bönderna de
båda sändebuden, misshandlade dem
och slogo dem i järn. N. dödades kort
därpå under ett tumult i fängelset och
begrovs på Tuna kyrkogård, där hans
måg, Johan Skytte, sedermera lät resa
en sten över graven. Om händelserna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
