Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Olivecrantz, Johan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Olivecrantz 627 Olivecrantz
fyra år bli sekr.- åt de sv. sändebud,
som skickades till Frankfurt a. M. i
syfte att påverka kejsarvalet i för
Sverige förmånlig riktning. Sedan han
tjänstgjort i Ivarl X Gustavs
fältkansli under operationerna i Polen och
Danmark och fungerat som sekr. på
legationer till Frankrike 1659 ocli
Gottorp 1661, blev han 1662
revisions-sekr. och tre år därefter statssekr. för
de sv. expeditionerna. I sistn.
befattning kom hans administrativa
begåvning fullt till sin rätt, samtidigt som
han förvärvade en för sin senare
karriär synnerligen värdefull inblick i det
inrikespolitiska intrigspelet. Genom
sitt giftermål lierad med den för sin
fiendskap mot Magnus Gabriel De la
Gardie kände Mattias Biörenklou kom
även O. att sälla sig till rikskanslerns
motståndare. Han var en hänsynslös
karriärryttare och en ytterst intrigant
natur och fann ett fält för sina
makt-strävanden i de krisartade
förhållandena efter Karl XI :s makttillträde.
Till en början var han nära
förbunden med Johan Gyllenstierna, den
drivande kraften i oppositionen mot
Magnus Gabriel De la Gardie, och stödde
1672, ehuru utan framgång, den förres
försök att omintetgöra konungens
avsikt att bevilja den avgående
förmyndarregeringen ansvarsfrihet. Enligt en
samtida skulle O. ställt som sitt enda
ögonmärke, "huru han genom tidernas
växling skulle uppkomma, de gamla
dämpa och medelst de storas oenighet
bliva högsta hanen i korgen". Han
var bankofullmäktig 1668—76 och
1680—82 samt spelade en särskilt stor
roll 1674, då lian bestämt avvisade
rikskanslerns försök att för kronans
räkning upptaga ett betydande
banklån. Då lian s. å. erhöll kansliråds
titel, var detta tydligen en
hedersbevisning, avsedd att göra honom
välvilligare till kronans låneplaner. Han
tillhörde den grupp lågadel inom
Kansliet, som vann stort inflytande
över Karl XI, och han utnyttjade sin
ställning till att vid riksdagen 1675
bakom kulisserna gå den mot
rikskanslern riktade oppositionens
ärenden. Följ. år avsändes O. jämte
Bengt Oxenstierna som sv. legat till
den stora fredskongressen i Xijmegen.
Hans eminenta kunskaper i statssaker
och habila läggning gjorde honom
synnerligen lämpad för detta ömtåliga
uppdrag, där det gällde att ev. genom
separata uppgörelser bakom
alliansmakten Frankrikes rygg lotsa
statsskeppet ur dess dåvarande nödläge.
Det är för 0:s självmedvetenhet
betecknande, att han under
förhandlingarna gärna sökte dominera på
Oxenstiernas bekostnad. Efter hemkomsten
1679 såg sig O. plötsligt berövad
möjligheten att göra sitt inflytande gäl-
Johan Olivecrantz.
Målning av D. S. Vaillant 1679 (Gripsholm).
lande i händelsernas centrum, då han
icke tilläts återinträda i sin gamla
kanslirådsbefattning. Han trodde, att
intriger från Johan Gyllenstiernas
sida voro orsaken ocli blev dennes
svurne fiende. År 1680 utnämndes han
till ståthållare i Reval, för att man
därmed skulle få honom avlägsnad
från Stockholm. O. vägrade att
mottaga denna befattning och stannade
kvar; han synes lia spelat en icke
obetydlig roll vid riksdagen s. å., där han
blev led. av likvidationskommissionen.
lian anses dock i grund och botten lia
varit motståndare till reduktion ocli
envälde; enligt vad nyare forskningar
uppvisat peka starka indicier på att
O. författat eller i varje fall inspirerat
den ryktbara skriften "Anecdotes de
Suède", som är genomsyrad av ett
intensivt hat mot de av Karl XI och
Johan Gyllenstierna företrädda
åsikterna. Skriften trycktes dock först
1716. Avstängd från sin förutvarande
verksamhet accepterade O. i stället
1681 ett erbjudande av drottning
Kristina att tjänstgöra som
generalguvernör över hennes
underhållsländer. Som världsman och charmerande
kulturpersonlighet var O. en man efter
drottningens sinne och gjorde henne
stora tjänster men föll 1685 i onåd
samtidigt som han även ådrog sig
Karl XI:s missnöje; denne har
betecknat honom som "en slipprig och
hal man". Hans inflytande förblev
likväl sådant, att Frankrike ansåg det
värt att med mutor fria till hans
gunst, då detta land och sjömakterna
på 1690-talet tävlade om att vinna
Sverige som allierad. I det
diplomatiska spelet intog han emellertid en
ytterst vacklande och opålitlig
hållning. Vital ännu på sin höga ålderdom
hade han i hög grad sin hand med vid
ärendenas handläggning i Karl XII:s
hemmavarande kansli, ehuru lian icke
tillhörde detta. Han stod även i livlig
förbindelse med de ledande i
fältkansliet. — O. ägde Oliveliäll, nu Ulvhäll,
Strängnäs, och Hovmantorp i Kronob.
län samt var delägare i Kungsholms
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
