Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Passy, Ludvig Anton Edmund - Patkull, Patkul, ätter - 1. Patkull von Posendorf, Georg Reinhold - 2. Patkul, Johann Reinhold
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Passy
38
Patkul
Passy, Ludvig Anton E
d-m un d, pianist, tonsättare, f. 3 sept.
1780 i Stockholm, † 16 aug. 1S70 pä
sitt lantställe vid Drottningholm.
Föräldrar: Antonius Maximilianus
Kler-val de P. och Maria Anna Bonin. —
P. studerade komposition i
Stockholm för G. Eggert ocli pianospel i S:t
Petersburg för J. Field. Han företog
studieresor bl. a. till Tyskland, där
lian kom i personlig beröring med
några av samtidens mest framstående
musiker. En tid var P. musiklärare
lios dåv. kronprins Oscar och hans
familj, men eljest verkade han mest
privat som pianist, tonsättare ocli
pedagog. Hans enda offentliga
befattningar voro ss. organist vid
slottskapellet och 1818—23 ss. pianist vid
hovkapellet. — Som pianist ansågs
P. vara vårt lands främste, medan
lian däremot aldrig, trots en mycket
rik produktion, vann någon större
framgång som tonsättare. I Mus.
akad:s bibi. finnas nästan samtliga
hans kompositioner bevarade i
handskrift, bl. a. två operor, två
pianokonserter, två pianotrior, ett flertal
pianostycken, orgelfugor, tre
stråkkvartetter, körer, solosånger m. m. —
Bland P:s elever kunna nämnas W.
Bauck, I. Hallström och O. D. Winge.
— P. blev 1840 led. av Mus. akad.
ocli erhöll sedermera prof:s namn. —
Gift 1825 med Carolina Christina
Estenberg. B. Hgn.
Patkull, Patkul, ätter från
Livland. Äldste med visshet kände
stamfadern, godsägaren Evolt P., som
spelade en stor roll under striderna
mellan Tyska orden och de livländska
städerna, spec. Riga, levde vid mitten
och under senare hälften av 1400-talet.
Hans sonson Bartolomäus P. (f. 1518,
† 1546) hade sex söner, av vilka tre
blevo stamfäder för nedannämnda
ättegrenar, uppkallade efter
starn-fädernas jordagods Jaunkalpen,
Po-sendorf och Ivegel i Livland. Huset
Jaunkalpen härstammade från
Bartolomäus P:s son Jiirgen P.,
ritter-schaftshauptmann, som nämnes på
1560-talet, Hans sonson Göran P.,
slutligen överstelöjtnant (f. på
1570-talet, † 1676), var 1610 hovjunkare
lios Karl IX, erhöll 1630 Askeryd i
Jönköp. län i donation av Gustav II
Adolf och naturaliserades 1635 som
sv. adelsman. Ätten utdog på
svärdssidan med lians vngste son, kaptenen
Knut P. (f. 1652, † 1722). — Huset
Posendorfs stamfar, Göran P:s yngre
bror Wolter P., som nämnes 1552—
69, blev far till kammarherren lios
drottning Kristina Johan P. (f. 1563,
† 1646). Dennes son, översten vid
Trondhjemska reg. Henrik P. (f. 1607,
† 1683), blev far till landshövdingen
och generalmajoren Georg Reinhold P.
Johann Reinhold Patkul.
(P. 1), som 1716 upphöjdes i
friherr-ligt stånd med namnet P. von
Posen-dorf. Han slöt själv sin friherrliga
ätt, — Till huset Kegel,
härstammande från Bartolomäus P:s äldste son,
hörde diplomaten och konspiratören
Johann Reinhold P. (P. 2). Huset
Kegel utdog på svärdssidan 1866.
1. Patkull (Patkul, Pattkul) von
Posendorf, Georg Reinhold,
friherre, krigare, ämbetsman, f. 1656,
† 1723 i Göteborg. Föräldrar: översten
Henrik P. till Posendorf och Lucia
ron Treyden. — P. blev fänrik vid
Livgardet 1677 och löjtnant 16S2. År 16S7
trädde han i österrikisk tjänst ocli
deltog i fälttåget mot turkarna under
prins Eugens befäl, varvid lian bl. a.
var med om belägringen av Belgrad.
Återinträdd i sv. tjänst blev lian 168!)
regementskvartermästare och 1692
kapten vid Livgardet samt 1697
överstelöjtnant vid Västgöta-Dals reg.
Han blev överste och chef för det av
honom själv uppsatta Västgöta
fvr-ocli femmänningsreg. 1703 och för
Västgöta-Dals reg. 1705; dessutom
utsågs lian till v. landshövding i Älvsb.
län 1708. Åren 1709—10 utgjorde hans
reg. en del av de under Nieroths befäl
stående bevakningsstyrkorna mot
Norge. P., som 1710 blev
generalmajor, kom först 1712 att på ett mera
aktivt sätt ingripa i krigshändelserna,
i det att hans reg. överfördes till
Tyskland och ställdes under
Stenbocks befäl. Vid Damgarten 1712 förde
P. den sv. eftertruppen, och i slaget
vid Gadebusch s. å. kommenderade
han en av flyglarna. Vid Tönningens
kapitulation i maj 1713 tillfångatogs
P. av danskarna ocli ledde bl. a.
defi-leringen vid uttåget ur fästningen.
Han frigavs redan i okt. s. å. och blev
1715 v. guvernör i Göteb. län samt
slutligen 1716 landshövding i
Jönköp. län; lian avgick 1719. Han
upphöjdes till friherre 1716. — Gift 1695
med Anna Catharina Lovisa de
Mor-taigne. — Litt.: S. Bring, "Major G.
R. P. och striderna i
östersjöprovinserna 1700—1703" (Karolinska förbis
årsbok 1945). G. F.
2. Patkul, J o li ann Reinhold,
politiker, konspiratör, döpt 27 juli
1660 i Stockholm, avrättad 30 sept.
1707 i Kasimierz i Posen. Föräldrar:
lantrådet Friedrich Wilhelm P. ocli
Gertrud Holstfer. — Då P. föddes,
satt fadern häktad i Stockholm,
anklagad för förräderi; han frigavs i
aug. 1660 och återvände med sin
familj till Livland. År 1666 dog fadern,
och det blev modern, känd för sin
hänsynslöshet och stridbarhet, som kom
att sörja för sonens tidigaste
uppfostran. Ären 1677—80 bedrev lian studier
vid tyska univ., varvid lian spec. tycks
ha ägnat sig åt juridiken samt åt olika
språk; han talade bl. a. svenska.
Talrika processer undergrävde P:s
ekonomi, ocli i maj 1687 inträdde lian i
armén som kapten vid Hastferska reg.
År 1690 blev P. av lantdagen i Riga
utsedd att jämte överstelöjtnant
Budberg förhandla med Karl XI i
Stockholm om de livländska
adelsprivilegierna, varom diskussion uppkommit
i samband med reduktionens
utsträckande till Livland. Genom sin
vältalighet, sitt juridiska kunnande och
sin oräddliet blev P. fr. o. m. nu en
given ledare av den livländska
adelsoppositionen; djärvt ocli aggressivt
förde lian dess talan under sin vistelse
i Stockholm okt. 1690—nov. 1691. Vid
riddarkonventet i Wenden i mars
1692, där P:s tillrättalagda berättelse
om kommissionen föredrogs, framlade
han förslag om stärkande av den
gamla författningen och av de
baltiska godsherrarnas inflytande
gentemot den sv. kronan. P:s initiativ
blevo av stor betydelse. Sålunda
utsagos vissa lantråd, däribland P., att
vid sidan av generalguvernören
tillvarataga lantdagens intressen. Eli
böneskrift om lindring i reduktionen,
djärv ocli hotfull till sin ton, avsändes
samtidigt till Stockholm. Efter
undersökning instämdes de, som
undertecknat densamma, i aug. 1693 till
Stockholm för förhör, och i mars 1694
tillsattes en utomordentlig
kommission, ledd av kanslipresidenten Bengt
Oxenstierna, för att döma i saken.
P. befann sig då inte längre i Livland;
på grund av en disciplinär förseelse
hade han anklagats för myteri ocli.
innan domen fallit, flytt till Kurland.
I april 1694 erhöll P. emellertid
kunglig lejd och begav sig till Stockholm.
Sedan han förgäves anhållit att av
nåd bli befriad från vidare rättegång
ocli sedan saken tagit en ogynnsam
vändning, flydde P. i okt. s. å. från
Stockholm. I dec. dömdes han ehuru
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
