Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Paulsson, Gregor - Paulsson, Per - Pawlo, Eva - Paykull, se Paijkull - Paykull, Gustaf von, friherre, författare, zoolog, se s. 2 - Pearson, Peter Henry - Pechlin, ätt - 1. Pechlin, Johan Niclas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Pauisson
46
Pechlin
publikation 1917—19) påvisade P.
på experimentalpsykologisk väg ("The
Creative Element in Art" i
Scandi-navian Scientific Review 1923)
konstnärens omedvetna strävan att vid sitt
skapande ge uttryck för bestämda
emotionella betydelser. I "Tanke och
form i konsten" (1933) prövades
denna tankegång på italienskt
renässansmaterial, och i "Konstverkets
byggnad" (1942) fullföljdes den till
en helhetssyn, vars grundläggande
tanke är, att varje känslotillstånd
liar sitt specifika aktionsfält och
uttryckes i en specifik rums-, form- och
färgstruktur. Även P:s översiktliga
konsthistoriska arbeten s3. "Italiensk
renässans" (1937, Bonniers
konsthistoria) och "Konstens
världshistoria" (1—2, 1942—44) präglas i viss
mån av förf:s psykologiska
betraktelsesätt. Bland hans övriga
skrifter må särskilt nämnas drsavh.
"Skånes dekorativa konst under tiden för
den importerade renässansens
utveckling till inhemsk form" (1915). Som
univ.-lärare liar P. särskilt hävdat de
sociologiska forskningsmetodernas
tillämpning i konsthistorien. Med
utgångspunkt från det av honom
lanserade "sociala fältbegreppet"
("Konsthistoriens föremål", Uppsala univ:s
årsskrift 1943: 5) har han sålunda
betonat vikten av att behandla
konstverken icke som resultat av en
abstrakt stilutveckling utan som
exponenter för ett större
funktionskomplex. — P. blev hedersled, av Royal
institute of British Architects 1937.
— Gift 1912 med
gymnastikdirektören Ester Wägner. M. L—n.
Paulsson, Per, folkskollärare,
skriftställare, f. 11 juli 1817 i
Vekerum, Mörrums skn, Blek. län, † 3 aug.
1889 i Ronneby. Föräldrar: bonden
Paul Pehrsson och Botild Pehrsdotter.
— P. erhöll bristfällig
skolundervisning. Han var i unga år lärare i sin
hemsocken, där han 183S var en av
stiftarna av Sveriges första
folkskol-lärarefören. År 1841 avlade lian
folk-skollärarex. i Lund, där han senare
även tog organist-och klockarex. Efter
anställning som lärare i Skåne och
Blekinge blev ban 1858 klockare i
Hjärnarps oehTåstarps socknar i
Skåne. Där råkade han i stridigheter med
kyrkoherden och avsattes 1876. Han
försörjde sig sedan än som sakförare
ocli domstolsreferent, än som vik.
folkskollärare. Dessutom utgav lian 1877
Laholms Tidn. och 1877—79
Engel-holms-Posten. — P. var en
självständig personlighet, som stred för bättre
arbetsförhållanden och tryggare
anställningsvillkor för folkskollärarna;
i många avseenden var han en
föregångsman. Genom P:s ihärdighet
tillkom riksdagens beslut om understöd
åt äldre behövande folkskollärare, en
förmån, som lian dock själv ej fick
åtnjuta. Han författade några för
sin tid mycket goda skolhistoriska
arbeten, som än i dag äga värde.
Främst bland dessa står "Historik
öfver folkundervisningen i Sverige
från äldsta till närvarande tid"
(1866). Dessutom märkas "Lärobok
i svenska folkskolans historia" (1S68),
avsedd för seminarierna, "Matrikel
för kyrkans och skolans lägre
tjenstemän i Lunds stift" (1860) och
"Svenska kyrkans ocli skolans lägre
tjenste-mäns historia" (1872). — Gift 1) 1848
—67 med Eleonora Carolina Melin;
2) 1869 med Petronella Flinck. T. M.
Pawlo, Eva, operettsångerska,
sångpedagog, f. 12 mars 1893 i
Stockholm. Föräldrar: grosshandlaren Axel
Abramson och Elin Fris. — P. liar
utbildat sin röst huvudsakligen hos R.
von Zur Mühlen i London samt
studerat scenisk framställningskonst för
Liva Järnefelt och Anna Norrie. Hon
började sin bana som
konsertsångerska och liar senare uppträtt vid
flera radiokonserter. År 1933
debuterade hon som operettsångerska lios
Sigrid Eklöf-Trobäck, där hon sjöng
titelrollen i Kålmäns operett
"Mari-za", varefter 1933—36 följde
engagemang vid scener i Stockholm ocli
Malmö samt folkparksturnéer.
Säsongen 1936—37 var hon knuten till
Stora teatern i Göteborg. Sedan 1922
har hon meddelat undervisning i sång,
och sedan 1938 liar hon, bosatt i
Stockholm, helt ägnat sig åt- sådan
verksamhet. P. förfogar över en vacker
dramatisk sopran, som hon
behandlar med finess och musikalisk kultur,
ocli hon har givit vokalt och sceniskt
beundransvärda tolkningar åt roller
ss. Vera Lisaveta i "Sista valsen",
Angèle Didier i "Greven av
Luxemburg", Carolina Pia i
"Djävulsryttaren" samt titelpartierna i "Den glada
änkan" och "Alexandra". — Gift 1916
Eva Pawlo.
med ingenjören och operasångaren
Georg Pawlo. En son till P. är
skådespelaren Toiwo P. (i. 1917). A. L.
Paykull, se Paijkull.
Paykull, Gustaf von, friherre,
författare, zoolog, se s. 2.
Pearson, Peter Henry,
språkman, f. 31 maj 1S60 i Landskrona, †
3 juli 1940 i Mc Pherson, Kansas,
Förenta staterna. Föräldrar:
lantbrukaren Hans Persson ocli Johanna
Nilsson. —■ P. kom till Förenta staterna
vid fem års ålder och blev student vid
Roanoke College, Virginia, 1890. Han
studerade i Berlin 1893. Han blev
lärare i engelska och tyska vid
Betha-ny College, Lindsborg, Kansas, 1S92,
huvudlärare i engelska språket där
1895 och v. rektor 1917. Från 1924 var
han prof. i litteratur vid Upsala
College, East Orange, New Jersey, ocli
1928—30 dess v. president. Han var
medl. av unionens Bureau of Education
i Washington 1918—24; under denna
tid studerade lian skolväsendet i
Skandinavien 1920—21. — P. har
medarbetat i många pedagogiska facktidskr.
samt i bokform publicerat bl. a.
"Questions ön Shakespeare’s Hamlet"’
(1900), "The Study of Literature"
(1913), "Methods of Learning" (1931).
"Shakespeare-Plots and Studies of
Chief Plays" (1935) samt "Prairie
Vikings" (1927), som handlar om de sv.
nybyggarna i Kansas. — Gift 1898
med Esther Lincoln. T. M.
Pechlin, ätt, ursprungligen
härstammande från Normandie. Därifrån
överflyttade ätten på 1400-talet till
Holstein med Stefan P., som under
det burgundiska kriget följde greve
Kristian av Oldenburg, sedermera
konung i Danmark, Norge och Sverige.
Den sv. ättens äldste med visshet
kände stamfar Johannes Pechlinus (f.
1609, † 1689) var präst vid lutherska
förs. i Leiden. En son till honom var
läkaren prof. Johan Niclas P. (P. 1).
Dennes son, liertiglige holsteinske
ministern vid sv. hovet Johan P. (f. 1682,
† 1757), slutligen liolsteinsk
kanslerchef för den gottorpska hovkonseljen i
S:t Petersburg, adlades 1740 av tyske
kejsaren med namnet von P. Edler von
Löwenbach och upphöjdes 1743 i tyskt
riksfriherrligt stånd under namnet P.
von Löwenbach. Hans son,
generalmajoren ocli politikern friherre Cail
Fredrik P. (P. 2), blev sv. adelsman
1751. Han blev far till majoren
Johan Adolf P. (f. 1762, † 1834), med
vilken ätten utslocknade i Sverige.
1. Pechlin, Johan Niclas,
läkare, lärd, f. omkr. 1640 i Leiden,
Holland, † i Stockholm, där
själaringning efter honom utfördes 24 febr.
1706. Son till den lutherske prästen
Johannes Pechlinus. ■— P. blev med.
dr i Leiden 1667 och utnämndes 1673,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
