Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pehrsson, Jan - Pehrsson, Jan - Pehrsson, Jöns - Pehrsson, Matts
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Petersson
52
Petersson
Jöns Pehrsson i Svaneryd.
"Riksdagsman J. P. i Lovö. En äländsk
märkesman frän Gustaf III:s dagar"
(i Budkavlen 1934). S. Sw.
Pehrsson, Johan [Jan), bonde,
politiker, f. 2 aug. 1700 i Naglarby,
Gustafs skn, Kopparb. län, † efter 6
mars 1756 i Stockholm. Föräldrar:
bonden Pehr Månsson och Maria
Pelirs-dotter. — B., som brukade Enbacka
gård i Stora Tuna skn, Ivopparb. län,
valdes från 1734 regelbundet till
riksdagsman. Han framträdde på den
stormiga riksdagen 1742—43 som den
näst Olof Håkansson kanske infly:
telserikaste inom bondeståndet; t. o.
m. synas krafter lia varit i rörelse
för att ersätta Håkansson på
talmansposten med P. Under striden i
tronföljdsfrågan arbetade P. för att lugna
sina upprörda ståndsbröder och
förmå dem att icke driva saken till sin
spets genom att välja den danske
kronprinsen till tronföljare. I maj
1743 begav lian sig också upp till
Dalarna för att få sina oroliga
landsmän att ta reson. Försöket
utföll dock illa: dalkarlarnas tåg till
Stockholm lyckades han ej hindra, ocli
han själv ocli lians anhöriga skola ha
utsatts för allehanda trakasserier,
bl. a. misshandel ocli skövling av
hemmet. På riksdagen 1746—47 stod F.
närmast på hattarnas sida och
arbetade bl. a. för att förmå bönderna att
stödja det av A. ,T. von Höpken väckta
förslaget om en "nationell förklaring"
till tronföljarens skydd. På den
följande riksdagen 1751—52
framträdde lian däremot som ledare för hovets
anhängare bland bönderna och
utkämpade därför, stundom med framgång,
heta duster med Olof Håkansson.
Bl. a. försökte P. väcka ett förslag
om ändring av Adolf Fredriks redan
givna konungaförsäkran men
desavouerades av sina meningsfränder i de
övriga stånden. Före riksdagen 1755
—56 ingick P., som det förefaller tro-
ligt, ett närmare förbund med hovet
och bedrev även bland sina
ståndsbröder en framgångsrik agitation för
dess politik. Men hans motståndare,
som på goda grunder fruktade hans
växande inflytande, lyckades få hans
riksdagsmannafullmakt underkänd,
varigenom hovpartiet berövades sin
givne ledare inom bondeståndet; det
väntade fasta stödet från detta håll
uteblev också, P. fortsatte dock sin
agitation, vilket ledde till att han
ställdes inför ständernas kommission
och sattes i häkte, där lian avled kort
fore domarnas avkunnande. — P:s
skildring av händelserna 1742—43
finnes tryckt i "Handlingar rörande
Skandinaviens historia" (1, 1816, s.
207—271). — Gift före 1729 med
Lisken Mattsdotter. — Litt.: B.
Beckman, "Dalupproret 1743" (1930).
S. S—s.
Pehrsson, Jöns, i Svaneryd,
lantbrukare, politiker, f. 23 sept. 1825 i
Osby skn, Kristianst. län, † 9 aug.
1882 i Hallaryds skn, Kronob. län.
Föräldrar: bonden Pehr Pehrsson och
Bengta Trulsdotter. — P., som utgått
från ett fattigt hem och i barndomen
tjänat som vallpojke, inköpte gården
Svaneryd i Ivråkeryds by, Hallaryds
skn, och förvärvade efter hand även
egendomar i Kruseböke, Kalvshult,
Brännhult och Kornberga, alla i
Hallaryds skn. Åren 1868—70 och 1873
—78 tillhörde lian landstinget, 1867—
77 Andra K. och 1878—82 Första K.
Redan från början av sin
riksdagsmannabana gjorde P. sig bemärkt för
sina radikala yrkanden och sin
oför-blommerade argumentering, i mycket
påminnande om Sven Heurlin. Av
många ansedd som kammarens enfant
terrible ägde P. å andra sidan även
åtskilliga beundrare, särskilt utanför
riksdagen, vilka genom telegrafiska
hälsningar, banketter m. m. hyllade
honom som en modern folktribun.
Många av hans yrkanden, t. ex. om
nedsättning av anslagen till första
huvudtiteln och indragning av
överflödiga ämbeten, ägde förebilder i
bondeståndets historia och samlade även
ofta en betydande minoritet av röster
i Andra K. Förbunden med Nyliberala
sällskapet i huvudstaden verkade P.
även för en rösträttsreform i enlighet
med dettas program. Han inträdde
emellertid snart i Lantmannapartiet
och modererade småningom sina
åsikter, så att han i Första K. ofta
kunde uppträda som talesman för
lantmannafilialen där. — Om P. lämna
samtida skrifter de mest
divergerande upjigifter, men omdömena äro
samstämmiga om å ena sidan hans
lätthet att uttrycka sina tankar, å andra
sidan hans bristfälliga underbyggnad
och oslipade uppträdande. Han synes
ha ägt lust för affärsspekulationer
och bedrev vid sidan om jordbruket
vidlyftiga virkes- ocli
spannmålsaffärer, genom vilka lian icke sällan
invecklades i processer. — Gift 1853 med
Maria Norman. S. Sw.
Pehrsson, Matts, i öster-Edsvik,
lantbrukare, politiker, f. 2 juni 1796
i Vätö skn, Stockholms län, † 9 jan.
1S69 därstädes. Föräldrar: bonden
Pehr Olsson och Brita Mattsdotter. —
P. var hemmansägare i byn
Öster-Edsvik i Vätö skn och innehade där flera
kommunala förtroendeuppdrag. Han
var led. av bondeståndet under alla
riksdagar från 1840 till ståndstidens
slut oeli därefter av Andra K. till sin
död; Stockholms läns landsting
tillhörde han från dess tillkomst 1862. —
P., som aldrig gått i någon skola ocli
först vid trettio års ålder fått lära
sig läsa, ivrade för förbättrad
folkundervisning och anslöt sig även i
övrigt till det liberala
oppositionspro-grammet från 1840. Han var en
övertygad och extrem frihandelsvän,
vilket sammanhängde med hans
erfarenheter av skärgårdssmugglingen och
den talrika tullpersonal, som
erfordrades för dennas bekämpande. Han
visade även stort intresse för
sjöfarts-frågor ocli var anhängare av "stora
flottan", vilket renderade honom
tillnamnet "amiralen"; mera
framgångsrik var lian emellertid, då det gällde
att vinna gehör för roslagsbornas
önskemål om bättre vägar. P. var på
1850-talet en av de ledande inom det
i bondeståndet dominerande
"kotteriet" och liade vid denna tid en
mångfald förtroendeuppdrag: 1848—60 var
lian bankofullmäktig, 1847—66 led. av
statsutskottet utom 1859—60, då lian
i stället tillhörde lagutskottet. Trots
lians ivriga försök att bevara sin
ledarställning underminerades denna
snabbt i början av 1860-talet, ocli efter
representationsreformen erhöll lian
Matts Pehrsson. Teckning av okänd konstnär.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
