Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Platen, Baltzar von - 3. Platen, Baltzar von - 4. Platen, Christofer von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
von Platen
136
von Platen
kraft till försvar för sin idé. Trots
lians motstånd slopades visserligen en
bolaget tidigare beviljad
diskontrörelse, men på annat sätt gav
riksdagen företaget ett så verksamt stöd,
att detta blott kan förklaras som en
följd av P:s auktoritativa
framträdande. Beslutet om kanaldiskontens
likvidering sökte P. under
uppseendeväckande former uppriva, då lian
ansåg det som en kränkning av bolagets
lagligt sanktionerade rättigheter. —
Hen om Göta kanal beredde P. många
bittra stunder, skänkte arbetet
därmed lians liv dess egentliga innehåll.
Han gick helt upp i sitt verk, ständigt
befann lian sig ute på linjen,
personligen övervakande alla detaljer men
på samma gång behärskande den
invecklade apparaten i dess helhet.
Ehuru det icke förunnades honom att
uppleva kanalens fullbordan, kom lian
dock att bevittna stolta resultat av
sina mödor: 1822 invigdes
västgötalinjen, och s. å. tog en av lians
älsklingsidéer gestalt i tillkomsten av
Motala verkstad, som till en början
producerade enbart för kanalbolaget
men senare fick beställningar från
krigsmakten. P:s föreställningsvärld
kom alltmera att domineras av tron
på en nära samhörighet mellan kanal
och försvar, starkt utpräglad redan i
1800-talets början; det är belysande,
att initiativet till en centralfästning
vid Vanäs, det senare Karlsborg,
utgått från just honom. Även i
1820-talets debatter i flottfrågan, då
striden stod mellan anhängarna av
linjeskepp och skärgårdsfartyg, bestämdes
P:s hållning av den strategiska vikt
ban tillade kanalen. Som led. av 1826
års flottkommitté förfäktade lian med
uppseendeväckande skärpa det senare
alternativet. — 1820-taiet var
överhuvudtaget en tid, då P. tvangs att
ägna sin redan av kanalarbetet hårt
ansträngda förmåga åt allt flera
krävande uppgifter. Som ordf. i
konstitutionsutskottet vid 1823 års riksdag
uppträdde lian till regeringens
försvar mot den av C. H. Anckarsvärd
ledda oppositionen. År 1827 blev han
chef för en av det nyinförda
stor-amiralsämbetets tre avd., och s. å.
utnämndes han till riksståthållare i
Norge. Vid denna tid var i Sverige
stämningen mot norrmännen starkt
upphetsad; filandet av den 17 maj
och andra händelser tolkades som
norsk avoghet mot unionen. P.
förordade en fast politik för att komma
till rätta med den norska
oppositionen ocli uppmanade konungen att, om
så krävdes, göra bruk av maktmedel.
Att just "mannen med järnviljan" i
dåvarande situation skickades till
Norge, tyddes där som en avsikt att
befästa föreningen på den norska
självstyrelsens bekostnad. Från
början bemött med köld utsattes P. 1829
för ytterligt hätska angrepp med
anledning av ingripanden mot
17-maj-firandet, P:s eftermäle i Norge stod
i skarpaste kontrast till hemlandets
storstilade hedersbetygelser och
högstämda lovtal, då lians stoft
fördes till den sista vilan i
familjegraven i Motala, P. blev greve 1815. Utom
den nämnda flottkommittén av 1826
tillhörde ban kommitterade angående
rikets försvarsverk 1810 m. fi.
försvarskommittéer. År 1812 blev han
hedersled, av Lantbruksakad. och
1815 led. av Vet. akad. samt erhöll
1822 Serafimerorden. — Gift 1800
med Hedvig Elisabet Ekman. — Litt.:
L. De Geer, "Minne af statsrådet m. m.
grefve B. B. von P." (i Sv. akad:s
handl. från år 1886, 1, 1887); S. E.
Bring, "Göta kanals historia" (1: 1—
2, 1922—30); H. Lundh, "Karl XIV
.Tohan och B. B. von P." (i Karl
Johans förb:s handl. för åren
1927—-1930, 1930); A. Jansson,
"Försvarsfrågan i sv. politik från 1809 till
Krimkriget" (1935). C.-F. C.
3. Platen, Baltzar Julius Ernst
von, greve, sjöofficer, politiker, f.
16 april 1804 på Frugården i
Väners-näs skn, Skarab. län, † 20 mars 1875
i Stockholm. Son till P. 2. — Efter
sjömansutbildning på handelsfartyg
anställdes P. vid sjutton års ålder i
örlogsflottan och deltog sedan i en rad
sjöexpeditioner på sv. och (1825—27)
engelska örlogsfartyg samt i
handelsflottan. Han befordrades till
premiär-löjtnant 1830 men tog redan 1838
avsked ur krigst jänsten. Han ägnade sig
därefter mest åt skötseln av sina
vidlyftiga enskilda affärer (han ägde
bl. a. Motala verkstad och ett flertal
bruk och gårdar) samt åt ledningen
av faderns skapelse, Göta kanal; 1855
—57 var han ordf. i styr. för Göta
Baltzar von Platen (3). Målning (detalj) av
okänd konstnär (Sjökrigsskolan, Stockholm).
kanalbolag. Han blev
kabinettskam-marherre 1844. Som liberal
oppositionsman i riksdagen och som
sjöminister 1S49—52 (i samband därmed
utnämnd till kommendör i flottan)
hävdade P. sina från fadern ärvda
åsikter, att riksförsvaret borde
grundas på centralförsvarsprincipen ocli
sjöförsvarets tyngdpunkt läggas på
Sveriges och Norges till stor del på
insjöar och kanaler opererande
skärgårdsflottor, med Göta kanal som
förbindelseled dem emellan. Hans till
riksdagen 1S51—52 framlagda
förslag till en ombildning av sjöförsvaret
enligt dessa riktlinjer, varvid bl. a. de
sjögående linjeskeppen skulle slopas,
väckte emellertid våldsam ovilja
bland fackmännen, som energiskt
motsatte sig "vårt sjöförsvars
omstöpande i kanalform". Förslaget vann heller
icke riksdagens bifall, vilket
föranledde P. att 1852 avgå från såväl
statsråds- som
kommendörsbefattningarna. Han var 1857—61
sv.-norskt sändebud i London men
utnämndes 1862 ånyo till sjöminister
och befordrades till konteramiral.
Med seg envishet genomförde han
1866 sin gamla idé om sjövapnets
uppdelning på flottan och
skärgårdsartilleriet (bestående av små fartyg
och båtar samt ej att förväxla med det
senare upprättade kustartilleriet).
Sedan P. 1868 avgått från
sjöminis-ter- och konterainiralsbefattningarna,
upphävdes redan 1873 flottans
delning. P. var led. av Första K. 1866—
73 och statsminister för utrikes
ärenden 1871—72. — I anslutning till sin
politiska verksamhet utgav P. flera
broschyrer, bl. a. "Grunder för
ombildning af Sveriges sjöförsvar"
(1865). Han blev 1843 led. av
Lantbruksakad., 1849 hedersled, av
Örlogsmannasällskapet och led. av
Krigs-vet. akad., 1852 led. av Samfundet för
utgivande av handskrifter rörande
Skandinaviens historia och hedersled,
av Lantbruksakad.. 1854 led. av Vet.
akad., 1S56 hedersled, av Konstakad.
samt 1860 jur. hedersdr i Oxford. År
1857 erhöll ban Vasaordens storkors
ocli 1867 Serafimerorden. Genom arv
och gifte blev P. en av sin tids rikaste
män. — Gift 1832 med friherrinnan
Sofia Eleonora Charlotta De Geer af
Leufsta. A. G.
4. Platen, Philip Christofer
von, arméofficer, f. 8 okt. 1852 på
Vättinge i östra Ljungby skn,
Kris-tianst. län, † 26 dec. 1924 i
Hälsingborg. Föräldrar: majoren och
godsägaren Pliilip Baltzar von P. ocli
friherrinnan Christina (Kerstin)
Gyllenstierna af Lundholm. — P. avlade
mogenhetsex. i Lund 1871 och blev
underlöjtnant i Skånska dragonreg.
1873. Han genomgick Krigshögskolan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
