Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Possieth, Johan - Post, von, släkt - 1. Post, Hampus von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
von Post
164
von Post
sökt ägna sig åt något praktiskt yrke
började P. 1683 i Uppsala trivialskola
oeh fortsatte därefter med akademiska
studier. År 1697 promoverades han
till magister, och följ. år kallades han
till docent och prästvigdes. Sedan P.
1700 blivit huspredikant hos
riksrådet Wrede i Stockholm, gjorde han
sig snart känd och uppskattad som
en utmärkt predikant. Han blev 1705
reg.-pastor, 1709 e. o. hovpredikant
och 1711 hovpredikant samt
förordnades 1722 till kyrkoherde i
Riddarholmen och Bromma förs:ar i
Stockholm. — P:s förkunnelse fick ofta en
polemisk udd, ocli han är för
eftervärlden mest känd som hätsk
motståndare till pietisterna, vilka han i
en riksdagspredikan 1723
karakteriserade som "svärmare, rävar,
villoandar". P. donerade medel till
stipendier för studerande av Stockholms
ocli Roslags nationer i Uppsala. Han
liar utgivit bl. a. predikosamlingar.
— Gift 1712 med Catharina Bonde.
H. G—dh.
Post, von, ätt, härstammande från
en urgammal tysk ätt, som var bosatt
i grevskapet Schaumburg i Westfalen,
nämnd omkr. 980. Den sv. ättens
äldste med visshet kände stamfar var
lantdrosten i Westfalen Statius von
P. († 1535) till Oldendorf i
Hessen-ICassel och Bodenenger i grevskapet
Schaumburg. Hans sonsons sonson
Wilhelm Mauritz von P. (f. 1625, †
1677) naturaliserades 1664 som sv.
adelsman och blev 1676 överste för
Skånska ocli bohuslänska dragonreg.
En son till honom, generalmajoren
Wilhelm Mauritz von P. (f. 1668, †
1727), blev farfar till majoren Ernst
von P. (f. 1736, † 1795), från vilken
alla nu levande medl. av den
naturali-serade ätten von P. härstamma. En
son till honom, överstelöjtnanten
Johan Adolf von P. (f. 1776, † 1853),
bosatte sig i Lappträsks skn, Nylands
län, Finland, och immatrikulerades
1S18 på Riddarhuset i Finland; lian
blev stamfar för den sv. ättens nu
levande huvudgren. Bröder till honom
voro stamfäderna för den
naturalise-rade ättens fyra yngre grenar: a)
generaladjutanten i armén Stafs von
P. (f. 1780, † 1845), far till
por-trätt- och historiemålarinnan
Christina (Kjerstin) Beata Jacquelina
Vilhelmina von P. (f. 1S35, † 1917), b)
generalmajoren Adolf Ludvig von P.
(f. 1781, † 1S47), c) postmästaren i
Köping, majoren Ernst Reinhold von
P. (f. 1782, † 1S50), far till prof.
Hampus von P. (P. 1), samt d)
kaptenen Gustaf Erik von P. (f. 1785, †
1850). Söner till P. 1 i hans första
gifte voro a) bergsingenjören Ernst
Hans Gustaf von P. (f. 1852, † 1905),
vars dotter är skulptrisen Hedvig
(Vicken) Erika von P. (f. 1886), gift
med arkitekten, majoren George
Oak-ley Totten och bosatt i Förenta
staterna, b) godsägaren Stafs Adolf von
P. (f. 1854, † 1930), känd som
horti-kulturell förf. och utgivare bl. a. av
"Sveriges vigtigaste ogräsväxter ocli
medlen till deras bekämpande" (1S91),
c) direktören för Uppsala läns
frö-kontroll anstalt Tom von P. (P. 2) ocli
d) stadsläkaren Rikard von P. (P. 3)
samt i hans andra gifte e) förre
skogsförvaltaren vid Mo och Domsjö ab.,
Umeå, Gustaf Hampus von P. (f.
1878), känd som framstående
skogsvårdare, ornitolog, botanist och
filatelist. — En dotter till ovannämnde
majoren Ernst von P., Hedvig Ulrika
Gustafva von P. (f. 1783, † 1840),
blev 1805 gift med överadjutanten hos
konungen, majoren Olof Jacob Rangel
(f. 1771, † 1830), vars farfars farfar
Lars Håkansson i början av 1600-talet
var bonde i Rangedals by i Rångedala
skn, Älvsb. län. Majoren Olof Jacob
Rangel adlades oeh adopterades 1809
jämte sin bror, majoren Carl Axel
Rangel (f. 177S, † 1824), på sin
svärfar Ernst von P:s adliga namn oeh
nummer. Söner till honom voro a)
auditören vid Hälsinge reg. Ernst
Jacob von P. (f. 1807, † 1871), farfar
till prof. Lennart von P. (P. 4), samt
b) kaptenen Carl von P. (f. 1811, †
1876), farfar till majoren i
Kronobergs reg:s reserv, affärsmannen i
Malmö Claës Robert Gustaf Axel von
P. (f. 1871, † 1936), vars son är
envoyén Erie von P. (P. 5), samt f. d.
förste rådmannen i Hudiksvall Ernst
Georg von P. (f. 1875). — Litt.: G. L.
E. von Post, "Wilhelm Mauritz von
P., hans förfäder samt descendenter
t. o. m. år 1920" (1921).
1. Post, H a to p u s Adolf v o n,
geolog, botanist, entomolog,
jordbrukskemist, f. 15 dee. 1822 på
Tisen-hult i Skedevi skn, östergötl. län,
† 16 aug. 1911 i Uppsala. Föräldrar:
majoren och postmästaren Ernst
Reinhold von P. och Emelie Ulrika
Borgstrand. — P. blev volontär vid Första
livgrenadjärreg. 183S och student i
Uppsala 1S40; läsåret 1846—47
studerade lian geologi, botanik, kemi och
fysik vid Uppsala univ. Han var
lärare i geognosi och kemi vid Ultuna
lantbruksinst. 1849—51, utnämndes
till löjtnant 1850 och tog avsked 1852,
var disponent vid Reijmyre glasbruk
i Östergötland 1852—68 samt lärare
i kemi oeh geologi vid Ultuna
lantbruksinst. 1869—92; under samma
tid innehade han det med
lärarbefatt-ningen förenade föreståndarskapet för
Ultuna försöksstation. P. erhöll prof:s
namn 1875 och blev fil. hedersdr vid
Uppsala univ. 1877. Han blev led. av
Vet. akad. 1858 och av Lantbruks-
akad. 1861 (hedersled. 1894). År 1893
blev lian hedersled, av Uppsala läns
hushållningssällskap, och 1895 fick
han dess guldmedalj. — Genom dessa
till synes motsättningsfyllda
levnads-data går som den röda tråden P:s
kärlek till naturen och hans
brinnande håg för dess utforskande. Även i
hans militära utrustning ingingo
ständigt växtpress, insektlåda och en
påse för stenar. Från hans tid som
glasbrukschef stamma hans mest
betydande naturvetenskapliga skrifter.
Några av dem stå än i dag som
grundläggande inom sina olika discipliner.
Inskriften på den minnesmedalj, som
Vet. akad. 1942 ägnade P., tecknar väl
hans forskarpersonlighet oeh
livsgärning: "Skarpsynt klarlade lian olika
jordarters uppkomstsätt. Växternas
samhällen och artskillnader belyste
han. Åkerbruket stärkte lian." Som
geolog bragte P. (jämte Axel
Erdmann och Otto Torell) istidsteorin
till dess definitiva genombrott i
Sverige. I tre små avh. av 1S55 och 1856,
mästerligast i "Om kross-stensbäddar
i Skedvi socken" (Vet. akad:s
öfversigt 1856), beskriver han för första
gången i vårt land dess mest utbredda
jordslag, den av stenblock, grus ocli
bergmjöl sammansatta "pinnmon",
som en istidsmorän. Men också
torvmossforskningen räknar P. som
banbrytare. Hans största vetenskapliga
skrift, "Studier öfver nutidens
kopro-gena jordbildningar, gyttja, dy, torf
och mylla" (Vet. akad:s handl[ 1862;
på tyska 18S8), innehåller de alltjämt
bestående huvudprinciperna för
insjöarnas oeh myrarnas
jordartsbildning ur avfallet från deras växtlighet
ocli djurvärld oeh för de uppkomna
produkternas särart alltefter
bildningsmiljöns biologiska, geologiska
och kemiska beskaffenhet. Även den
moderna limnologin bygger i
väsentliga delar vidare på den grund P.
sålunda lade. Jordartsbenämningar
sådana som "hvarfvig lera", "undre och
öfre grålera" m. fi. föreslogos av P.;
de voro uttryck för lians krav på
distinktion ocli system i vetenskapen.
Den varviga istidsleran urskildes av
P. trettio år innan Gerard De Geer
framlade det första utkastet till sin
plan för en på mätning av dess
"års-varv" grundad tideräkning för
istiden. De båda "grålerorna" visade sig
sedermera vara "ancyluslera" och
"litorinalera", alltså de bildningar,
som känneteckna två av huvudskedena
i Östersjöns historia efter istiden.
—-För den brett arbetande typ av
naturforskare, som med senare tiders
tilltagande nödvändighet av
specialisering blivit alltmera sällsynt, var
botaniken oftast porten till studiet
även av djur- och stenriket. Så oek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
