Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rickson, Levi - Ridder, Peter - 1. Riddermarck, Lars - 2. Riddermarck, Andreas - Ridderschantz, Ebbe - Ridderstad, ätt - 1. Ridderstad, Carl Fredrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Riddar
282
Ridderstad
Anderson). Dikterna spänna över ett
register från burleskt skämt till
vemodig dödskänsla och vittna om nära
förtrogenhet med Närkes folkliv,
natur och djurliv. R. är framför allt
uppskattad i hemlandskapet, där han
i vänkretsen brukat föredra sina
visor, ofta i egen tonsättning, men han
har även blivit allmänt känd genom
visor som "Tess lördan", "En borde
inte sova", "önskevisa",
"Tattar-Emma" och "Marianns visa". Han har
också utgivit en samling’djurskisser,
"Goda vänner, trogna grannar ocli
mera sådant" (1930). — Ogift. —
Litt,: L. Anderson, "Jeremias i
Tröstlösa och Närke" (1940). H. L—r.
Ridder, Peter Hollender,
sjöofficer, guvernör, f. troligen 1607 i
Holland, † omkring 1691. — E. inträdde
i sv. tjänst omkr. 1635 och blev
löjtnant 1637 samt chef för Södra
Finlands kompani följ. år. Han utsågs
1639 av Claes Fleming till guvernör
för kolonianläggningen Nya Sverige i
Nordamerika. Han anlände dit i april
följ. år, övertog befälet på fortet
Kristina, byggde en kyrka och befordrade
kolonins utveckling på många sätt,
bl. a. genom ökad byteshandel med
indianerna och inköp av nytt land.
Därigenom ådrog han sig
holländarnas fiendskap, och senare kom lian
även i strid med engelsmännen. Han
tycks ha varit en duglig och
företagsam man, och amerikanerna nämna
honom som staten Delawares förste
guvernör. Han efterträddes 1643 av
Printz och återvände till Sverige, där
han anställdes vid flottan och av
amiralitetet användes på olika håll,
bl. a. i Baltikum och på Gotland. Han
befordrades till kapten 1648 och var
chef för Gotlands kompani 1648—51
samt för Nylands kompani 1651—66.
E. deltog med utmärkelse i danska
kriget 1658—59, då han förde befäl
över båtsmännen vid intagandet av
Möen och Falster, varefter han 1660
befordrades till major. År 1666 blev
han hopman på Viborgs slott och
utnämndes till kommendant där 1669,
i vilken befattning han tycks ha
kvarstått till sin död. Som förläning
innehade han åtskilliga jordegendomar
därstädes. — Gift senast 1639;
hustruns namn okänt, T. M.
1. Riddermarck, Lars, före
adlandet Wetterhamn, ämbetsman, f.
1650 i Jönköping, † 28 febr. 1733 på
Eckersholms bruk i Bvarums skn,
Jönköp. län. Föräldrar:
kommissarien i Jönköpings faktori Petter
Håkansson och Margaretha Stormhatt.
— Efter studier i Lund (från 1668)
och i Jena blev E. sekr. hos riksrådet
Bengt Horn 1675, fältsekr. vid
jämtländska armén 1676 och sekr. hos
riksrådet och generalguvernören Jo-
han Gyllenstierna 1679, året före
dennes död. År 1682 utnämndes E. till
advokatfiskal vid Riddarhuset och
1685 även till krigsfiskal. Han
upphöjdes i adligt stånd 1688. År 1693
avsattes han från sin tjänst som
riddarhus-fiskal på grund av ganska omfattande
förskingringar. E. sysslade i stor
utsträckning med historiskt och
politiskt skriftställarskap; han
tillhörde den ämbetsmannagrupp, som
utgjorde det karolinska enväldets
främsta stöd ocli var som pamflettskrivare
starkt engagerad i kampanjen mot
högaristokratin. Därigenom
invecklades han i flera processer och dömdes
1704 till döden, ett straff som dock
sedermera ändrades till förlust av ära
och adelskap samt livstids fästning.
Han frigavs 1719. — Gift 1692 med
Johanna Magdalena Keijser. S. O. S.
2. Riddermarck, Andreas, före
adlandet Wetterhamn,
universitetslärare, f. 20 nov. 1651 i Jönköping,
† 15 maj 1707 på sin gård Plönninge
vid Halmstad. Bror till R. 1. — R.
inskrevs vid Lunds univ. 1668,
studerade där några år, reste sedan i elva
år Europa runt, besökte främst tyska
univ. och disputerade 1672 i Jena.
Efter att en kort tid ha varit e. o. prof.
i historia i Uppsala blev han 1684 prof.
i Lund i matematik med
undervisningsskyldighet i franska. Han
adlades 1688 och antog liksom brodern
namnet R. År 1702 övertog han
professuren i sv. och romersk rätt. — Som
vetenskapsman tycks R. ej ha varit
särskilt framstående. Hans
lärjungars dissertationer vittna om en föga
avancerad undervisning. Han var en
konservativ anhängare av Tycho
Brahes världsbild, och i de almanackor,
som han utgav mellan 1691 och 1706,
bryter han som den siste en lans för
astrologin. R. har utgivit två nu
förkomna läroböcker i geometri och
astronomi samt gjorde sig känd som
sv. och latinsk poet, — Gift 1697 med
Anna Maria Saekensköld. — Litt.:
N. V. E. Nordenmark, "Sv. astronomi
och sv. astronomer 1700—1730"
(Arkiv för matematik, astronomi och
fysik 1933). M. v. P.
Ridderschantz, Ebbe,
romerskkejserlig riksgreve med namnet TJlf
eld-Il., arméofficer, f. S okt. 1686 på
Ovesholm i Träne skn, Kristianst.
län, † 6 april 1767 på Araslöv i
Fär-lövs skn, samma län. Föräldrar:
överstelöjtnanten Johan R., före
adlandet Halfast, och Sofia Maria
Ulfeld, dotterdotter till danske kungen
Kristian IV. — R. ingick mycket ung
vid Södra skånska kavallerireg., blev
adjutant 1701 och kornett 1702,
varefter han följde reg. i fält. Han
deltog med tapperliet i slaget vidKliszöw
1702 och blev premiärlöjtnant 1704.
År 1705 upptogs R. i
Livdrabantkåren och följde därefter Karl XII
över Poltava till Bender, där han
deltog i kalabaliken och svårt sårades.
På grund därav kvarstannade han i
Österrike hos sin släkting
fältmarskalken greve Leo Ulfeld. Han
övergick i österrikisk tjänst, blev överste
för ett kavallerireg. och bevistade som
prins Eugens generaladjutant
fälttågen i Italien, Tyskland och Ungern
(bl. a. slaget vid Belgrad 1717). Som
överste i rysk tjänst var han under
polska tronföljdskriget 1734 med om
belägringen av Danzig. Med pension
av kejsarinnan Anna av Ryssland
återvände han till Sverige 1738. År
1755 erhöll lian generalmajors rang.
— R. deltog i den händelserika
riksdagen 1742—43 som en av det danska
partiets betydelsefullaste medl. och
uppbar i denna egenskap betydande
penningsummor från Danmark. —
Ogift. G. F.
Ridderstad, ätt, vars äldste kände
stamfar Adam Soldan, enligt
traditionen justitiarius på Nyenskans vid
nuv. Leningrad, levde i slutet av
1500-och början av 1600-talen. Dennes son,
Hans Soldan, borgmästare i Nyen på
1640-talet, blev farfar till
överkrigskommissarien och kanslirådet Gustaf
Soldan (f. 1668, † 1739), som adlades
1712 med namnet von Soldan; ätten
utdog på svärdssidan 1777. — En bror
till Gustaf von Soldan, ryttmästaren
vid Upplands
tremänningskavalleri-reg. Peter Soldan (f. 1671, † 1729),
adlades 1719 med namnet R. Hans
sonson, hovjunkaren Peter R. (f. 1731,
† 1784), blev farfar till bröderna
kammarjunkaren Peter Soldan R. (f. 1805,
† 1869) och förf. ocli red. Carl
Fredrik R. (R. 1), vilka blevo stamfäder
för ättens två nu i Sverige levande
grenar. Bland E. l:s söner märkas
halvbröderna översten Wilhelm R. (R.
2) och intendenten Anton R. (R. 3).
En brorson till den sistn. är chefred,
major Eskil B. (R. 4).
1. Ridderstad, Carl Fredrik,
tidningsman, författare, f. 18 okt.
1807 på Riddersholm, Rådmansö skn,
Stockholms län, f 12 aug. 1886 i
Linköping. Föräldrar: godsägaren Carl
Fredrik R. och Märta Charlotta
Hedvig Wallenstråle. — Vid fjorton års
ålder inskrevs R. i kadettläroverket,
där han dock icke rätt trivdes; först
1832 blev han fänrik (vid Hälsinge
reg.). Såväl under karlbergstiden som
senare under officersåren ägnade sig
R. ivrigt åt poetiskt författarskap.
Poemen, som knappast kunna
tillmätas något större värde,
publicerades anonymt dels i skilda tidn. och
poetiska kalendrar, dels i fristående
diktsamlingar, bland vilka särskilt
kan nämnas "Tidsrunor" (1831). År
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
