Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ringström, Johan - Ringvall, Axel - Rinman, släkt - 1. Rinman, Sven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ringvall
292
Rinman
ten märkes den efter lians död
utgivna "Kinesiska rikets kejsarehistoria"
(1S27) samt de i K. bibi. förvarade
handskrifterna "Kinesisk ordbok",
innehållande omkr. åttahundra ord,
och "Dictionnaire på caraibiska och
svenska". Han liar därjämte utgivit
ett par handböcker i handels- och
sjörätt, innehållande bl. a. en
förteckning över sv. och utländska
handelstraktater. B. framlevde sina sista år
i fattigdom ocli obemärkthet. — Gift
1S06 med Maria Helena Steekman.
T. M.
Ringvall, Axel Vilhelm Leopold,
skådespelare, operettsångare, f. 17
aug. 1S60 i Stockholm, † 21 dec. 1927
därstädes. Föräldrar:
musikdirektören och altbasunisten i hovkapellet
Fredrik Vilhelm R. ocli Sofia
Apollo-nia Lindqvist. — Efter
mogenhetsex. i Gävle 1880 debuterade R. s. å.
hos C. ,T. Fröberg på Uppsala teater
som Briquet i "Nya garnisonen". Han
stannade hos Fröberg till 1882,
tillhörde 1882—S3 Knut Tivanders
sällskap på Tivoli-Teatret i Kristiania
och var 1883—87 knuten till
Stockholmsscenen, först Djurgårds- ocli
Södra teatrarna till 1884 och sedan
Nya teatern. Därefter tillhörde han
1887—88 Frithiof Carlbergs och 1888
—94 Mauritz Fröbergs
landsortssällskap. Efter ett spelår vid Vasateatern
var han 1895—98 ledare för Hj.
Selanders lyriska avd. Från sistn. år
var han engagerad hos Albert Ranft,
1898—1906 vid Vasateatern och 1906
—18 vid Oscarsteatern. R. ägnade sig
därefter åt gästspel i Stockholm och
landsorten. Dessutom framträdde han
vid upprepade tillfällen, alltid under
samma entusiastiska
publikanslutning, i Danmark, Norge och framför
allt på Brunnshusteatern i
Helsingfors. Även i S:t Petersburg skördade
lian lagrar. — Det var som markis
Inmari i "Geishan" (Vasateatern
1898), som B. slog igenom ss.
operettskådespelare ocli komiker. De löften
lian där gav infriade lian sedan i rikaste
mått i en lång rad roller, ss.
Ollen-dorff i "Tiggarstudenten", Calchas i
"Sköna Helena", Jupiter i "Orfeus i
underjorden", Pietro i
"Frihetsbröderna", Lambertuccio i "Boccaccio",
Zsupän i "Zigenarbaronen", Maroufle
i "Lille Hertigen", baron Mirko Zeta
i "Den glada änkan" och John
Collder i "Dollarprinsessan". Under
senare år gjorde lian också en
ypperlig prestation i en dramatisk uppgift,
Onkel Bräsig i F. Beuters "Livet på
landet" (Oscarsteatern 1921). Denna
roll spelade ban sedan som gäst vid
Allan Bydings sällskap under
långvariga turnéer i landsorten. B:s
originella typer voro skapade med frodig
scenisk fantasi, originalitet i maske-
Axel Ringvall.
ring ocli grimering samt med en
flödande rikedom av komiska detaljer.
Hans analyseringskonst trängde
djupare än vad som är vanligt vid en
operettscen. Konstnärligt mångsidig
dokumenterade sig B. också som
skicklig iscensättare av klassisk
operett. — Gift 1883 med
operettsångerskan Olivia Augusta (Bertha)
Wallin (f. 1861, † 1942), som i likhet med
maken tillhörde Banfts scener. Hon
tilldelades uppgifter som framför allt
fordrade en dekorativ värdighet,
exempelvis Venus i "Orfeus i
underjorden" och Josephine Beauharnais i
"Hertiginnan av Danzig". A. L.
Rinman, släkt, vars äldste kände
stamfar Erie levde vid 1500-talets
slut och antagligen bodde i
Västergötland. Hans son Olof Ahrenius († 1646)
var komminister i Binna i
östergöt-land och hade sönerna Erie, Seved och
Sven, vilka efter födelsesocknen
antogo släktnamnet B. och blevo
stamfäder för släktens tre huvudgrenar.
Kyrkoherden i Herrestad och
Käll-stad i Östergötland Erie B. (f. 1629,
† 1706), blev farfars farfar till
rådmannen i Stockholm, lagmannen
Ba-guel Ulric B. (f. 1778, † 1847); med
en son till denne, med. och fil. kand.
Per Ulric B. (f. IS17, t 1S60), utdog
denna gren på svärdssidan. Andra
huvudgrenens stamfar, prosten i
Ekeby och Rinna Seved R. (f. 1633, †
1712), hade sonen lanträntmästaren i
Uppsala Gustaf R. (f. 1680, † 1740).
Dennes äldre son,
justitieborgmästaren i Uppsala Gustaf R. (f. 1716, †
1803), blev far till landskamreren i
Vänersborg, kammarrättsrådet
Christian Ludvig R. (f. 1770, † 1854). En
sonson till denne var ingenjören Ludvig
R. (R. 8). En yngre son till
lanträntmästaren Gustaf R., bergsrådet Sven
R, (R. 1), blev far till bergmästaren
Carl R. (R. 2). Bland dennes söner
märkas ägaren av Björkå bruk i Ång-
ermanland, riksdagsmannen Carl B.
(f. 1805, † 1S91), ägaren av Gålsjö
bruk i Ångermanland Erie B. (f. 1810,
† 1872) och dir. Ludvig B. (B. 4). En
son till nyssnämnde bruksägaren Erie
B., sjöassuransdir. Engelbert B. (B.
5), hade sönerna a) chefred. Erik R.
(R. 6), far till bibliotekarien Sven R.
(R. 11), b) rektorn Johannes R. (B.7),
c) sjöassuransdir. Axel B. (R. 9), d)
sjökaptenen Thorsten R. (B. 10).
Tredje huvudgrenens stamfar var
bokhållaren vid Stenhammar i
Södermanland Sven B. (f. 1635). En ättling till
honom i fjärde led var
grosshandlaren, riksdagsmannen Fredrik Adolf B.
(B. 3).
1. Rinman, Sven,
bergsvetenskapsman, f. 12 juni 1720 i Uppsala,
† 20 dee. 1792 i Eskilstuna.
Föräldrar: lanträntmästaren Gustaf R. och
Magdalena Leijonmarek. — Sedan B.
redan 1724 inskrivits som student vid
Uppsala univ., hade han till en början
informator men fick från 1733
studera på egen hand. Han intresserade
sig starkt för matematik och fysik
och skolades i dessa ämnen hos S.
Klingenstierna och N. Wallerius.
Tidigt framträdde hos B. en utpräglad
liåg för slöjd i trä och metall, och
lian skaffade sig i detta fack så god
utbildning, att han i sin lilla
verkstad själv kunde förfärdiga de
fysikaliska instrument och verktyg han
behövde. Sedan det beslutats, att B.
skulle ägna sig åt bergsvetenskapen,
genomgick lian 1737 i Stockholm en
kurs i malmkännedom och
prober-konst hos proberaren Jakob Fischer i
Bergskollegium och återvände i
början av 1738 med de bästa vitsord till
Uppsala, där han inrättade en egen
proberkammare, avsedd både för egna
undersökningar och för undervisning.
År 1739 erhöll han av bröderna
Charles och Anton De Geer på Leufsta
bruk uppdrag att där inrätta en
proberkammare och att i proberkonsten
undervisa den sistnämnde. Den
förbindelse, som B. därigenom knöt med
dessa två framstående bruksägare,
fick stor betydelse för hans framtida
verksamhet. Efter återkomsten till
Uppsala fortsatte han sina studier
i kemi, mineralogi m. m. och bevistade
därvid bl. a. J. G. Wallerius’
föreläsningar. I slutet av 1740 blev B.
auskultant i Bergskollegium, och
därefter följde några läroår hos Jakob
Fischer, som s. å. befordrats till
bergmästare i Uppland. R. hade vid denna
tid, under vilken lian förskaffade sig
en mångsidig praktisk utbildning i
allt, som hörde till hytt- och
gruv-väsendet, ingen stadig uppehållsort
utan delade sin tid mellan
tjänstgöring i Bergskollegium och färder och
förrättningar i bergmästaredömet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
