Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Rosenstein, Nils von - 3. Rosén von Rosenstein, Magnus - 4. Rosén von Rosenstein, Carl - 1. Rosenadler, Johan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rosén von Rosenstein
346
Rosenadier
na R:s företal till olika författares
skrifter, liksom hans talrika
åminnelsetal. — R:s stil är stundom tung oeh
vidlyftig men mindre retorisk än hos
tidens övriga vältalare. R. var en flitig
och skicklig brevförf. — R:s
förnämsta betydelse ligger icke så mycket i
hans skrifter som i hans personlighet
och karaktär. Tegnér efterlyser "Den
svenske skald, som ej med tårar
minnes / En själ, så ljus, så ren, så
faderlig som hans". För den gustavianska
tidens skalder, för Kellgren, Leopold,
Thorild, Lidner och flera var ban den
faderlige och förstående vännen,
rådgivaren och gynnaren. Även för en
senare epoks diktare och litteratörer
var lian en god hjälpare oeh vän;
ehuru deras åsikter icke
överensstämde med lians, och fastän han blev
övermodigt och hånfullt bedömd av en del
av dem, lät han aldrig personlig
ovilja inverka på sina förbindelser
med dem. Som lärare för kronprinsen
bemödade lian sig att hos denne
inplanta rättrogenhet, tolerans och
andra egenskaper, värdiga en konung.
Som ämbetsman var lian skicklig,
understödd av stora kunskaper och
ett utomordentligt minne, oeh lians
stränga rättrådighet och omutlighet
voro välkända. Ej heller lät han av
politikens vindkast förmå sig att gå
ifrån sin övertygelse. Hans rika
bildning, lians kärlek till vetenskap,
litteratur och konst lia i förening med
lians karaktär gjort honom i liög grad
förtjänt av att kallas en
kulturpersonlighet. — R:s "Samlade skrifter"
utgåvos 1838 i tre bd av .T. X.
Tersmeden. Brev ha publicerats av H. Schück
i "Ur K. von B:s brefsamling"
("Svenska memoarer och bref", 9.
1905). — Ogift. — Litt.: L. M.
En-berg, "Åminnelsetal" (i Sv. akad:s
bandi, ifrån år 1796, 11, 1827); C. W.
Böttiger, "N. von R. (i Sv. akad:s
bandi, ifrån år 1796, 52, 1877). L. B.
3. Rosén von Rosenstein,
Magnus (Måns), före adlandet
Aurivillius, sjöofficer, f. 9 mars 1755 i
Uppsala, † 4 nov. 1801 därstädes.
Föräldrar: livmedikus, professorn Samuel
Aurivillius och Anna Margareta
Rosén von Rosenstein. Systerson till
B. 2. — B., som redan vid tio års ålder
erhållit fullmakt som furir vid
Upplands reg., blev 1771 fänrik vid arméns
flotta ocli 1773, jämte sina syskon,
adopterad adelsman med sin
morfaders namn. Han deltog 1776—78 på
den engelska flottan och 1779—82 på
den franska flottan i nordamerikanska
frihetskriget, där han utmärkte sig.
I sjöslaget vid Guadeloupe 12 april
1782 mellan Bodnev och de Grasse
blev ban emellertid engelsk
krigsfånge. Han återkom följ. år till
Sverige och blev då sekundmajor vid
Magnus Rosén von Rosenstein. Målning av
P. Krafft d. ä.
arméns flottas Stockholmseskader.
Som fartygschef på fregatten Gripen
17S4—85 och på fregatten Bellona
1791 gjorde B. expeditioner till
Medelhavet i samband med beskickningar
till kejsaren av Marocko. Utnämnd
till överstelöjtnant 1785 förde B.
under kriget mot Byssland 1789 som
divisionschef på skärgårdsfregatten
Odén befälet över skärgårdsflottans
avantgarde. Vid upplösningen efter
det olyckliga första slaget vid
Svensksund 24 aug. 17S9 stannade B. på
Odén ensam kvar på sin post för att
uppehålla fiendens framträngande,
och först efter tio timmars tappert
försvar nödgades ban stryka flagg
inför övermakten ocli ge sig fången. För
sin vackra bragd belönades B. med
Svärdsordens högsta utmärkelse,
riddare med stora korset. Efter
återkomsten från fångenskapen 1790 blev
B. överste. År 1794 blev han chef för
arméns flottas Stockholmseskader,
och 1797 utnämndes lian till
konteramiral. — Ogift. A. G.
4. Rosén von Rosenstein, Carl,
före adlandet Aurivillius, ärkebiskop,
politiker, f. 13 maj 1766 i Uppsala, †
2 dec. 1836 på sin gård Brunna vid
Uppsala. Bror till B. 3. — R., som
1773 jämte sina syskon blev adopterad
med sin morfaders adliga namn, blev
fil. kand. 1787, magister 1788 och teol.
kand. 1790 samt utnämndes sistn. år
till docent i teologiska fakulteten, allt
i Uppsala, År 1793 blev lian
reg.-pastor vid Livreg. och 1796
kyrkoherde i det inkomstbringande regala
pastoratet Kumla och Hallsberg,
Strängnäs stift. År 1809 blev B. biskop
i Linköping och 1819 ärkebiskop.
Han var prästeståndets v. talman
1809—18 och som ärkebiskop talman
vid riksdagarna 1823, 1828—30 och
1834—35. — I sin verksamhet som
präst företrädde B. den neologiska
åskådningen ocli upplysningens
utilis-tiska inställning i allmänhet.
Betecknande är, att lian 1804—12 redigerade
Örebro läns hushållningssällskaps
bandi, och 1807 utgav en avh. om
åkrars och markers dränering. Han
var överhuvud synnerligen
intresserad av jordbrukets utveckling och
ansåg, att prästerna liade en stor
uppgift som böndernas läromästare
därvidlag. I politiken kom lian att spela
en betydande roll som anhängare av
Adlersparre vid riksdagen 1S09—10;
ban var medl. av
konstitutionsutskottet och talade för de nya idéerna inför
sitt stånd (särskilt till försvar för den
nya författningens
religionsfrihetsförordning). Han deltog också i arbetet
på att skapa ett nvtt
undervisningsväsen ocli var medl. av de för detta
ändamål arbetande kommittéerna på
1810- och 1820-talen. — B. var en
ganska typisk repr. för upplysnings-
Carl Rosén von Rosenstein. Målning av P.
Krafft il. y.
tidens förvärldsligade prästerskap.
HaiT var en mångsidig man, "en
sammansättning av präst, adelsman,
officer och lantman"; teologin var dock
icke hans starka sida. Han var en
vältalare av rang oeh imponerade även
genom sitt ståtliga yttre. — B. blev
led. av Vet. o. vitt. samh. 1807, Vet.
akad. 1809, Lantbruksakad. 1812, Sv.
akad. 1819 och Mus. akad. 1S22 ocli
hedersled, av Vitt. akad. 1810. Han
erhöll Serafimerorden 1829. — Gift
1793 med friherrinnan Henrietta
Elisabeth Cederström. — Litt.:
minnesteckning av J. Berzelius i Sv. akad:s
bandi, ifrån år 1796 (19, 1841).
E. B—n.
1. Rosenadier, Johan, fore
adlandet Upmarck, lärd, ämbetsman,
vältalare, f. i sept. 1664 i Uppsala, † 26
mars 1743 i Stockholm. Föräldrar:
gästgivaren och rådmannen Erik
Hansson Ångerman och Maria Folcker.
— Efter akademisk karriär i Uppsala,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
