Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Rosengren, Bengt - Rosenhane, ätt - 1. Rosenhane, Johan - 2. Rosenhane, Schering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rosenhane
359
von Rosenheim
avlossning. •— Gift 1926 med
Elisabeth (Lisa) Sofia Ljungquist. U. N—e.
Rosenhane, ätt, vars äldste med
visshet kände stamfar var Jöran
Johansson (f. 1525, † 1576), som ägde
Torp i Husby-Oppunda skn och
Gräfse-boda (nu Haneberg) i Näshulta skn,
båda i Södermani. län, var ståthållare
på Nyköpings slott ocli
skeppshövits-man samt 1558 adlades. Hans son,
sekreteraren och ståthållaren Johan
Jöransson R. (R. 1), blev far till
överståthållaren och riksrådet Schering R.
(R. 2), hovrättsrådet och riksrådet
Johan R. (f. 1611, † 1661) samt
presidenten och häradshövdingen Gustaf R. (R.
3). R. 2 upphöjdes 1652. hans bröder
1654 i friherrligt stånd. Söner till R. 2
voro landshövdingen i Nylands och
Tavastehus län friherre Axel R. (f. 1637,
† 1685), stamfar för ättens äldre gren,
ambassadören friherre Johan R. (R.
4) och ryttmästaren vid Cleviska
adelsfanereg. friherre Fredrik R. (f.
1653, † 1709), stamfar för ättens
yngre gren. En son till den sistn.,
generalmajoren friherre Schering R.
(f. 1685, † 1738), blev farfar till
statssekr. och överpostdir. friherre
Schering R. d. y. (R. 5). Med denne utdog
ätten på svärdssidan 1812. —
Betydande delar av bl. a. B. l:s och B. 2:s
stora bok- och handskriftssamlingar
finnas i det Gyllenhielmska bibi., som
sedan 1925 förvaras i Uppsala
univ.-bibl. — Litt.: O. Walde,
"Bosenhanar-ne som boksamlare" (i "Symbola
litterata", 1927).
1. Rosenhane, Johan Jöransson,
ämbetsman, f. 1571 på Torp i
Husby-Oppunda skn, Södermanl. län, † 28
jan. 1624 därstädes. Föräldrar:
ståthållaren på Nyköpings slott Jöran
Johansson och Märta Nilsdotter. — J.
företog 1588—96 ett flertal resor till
Tyskland och studerade därunder vid
olika univ. Sedan ban 1596 blivit
hov-junkare hos hertig Karl, användes han
av denne i flera kommissioner, främst
diplomatiska ehuru aldrig av mera
betydelsefull natur. År 1599
utnämndes han till "riksens öfverste
sekre-tarius" med uppgift att ha
överinseende över K. kansliets handlingar.
Utnämningen får betraktas som ett
försök att skapa reda i det ganska illa
ordnade arkivet men utföll mindre
väl, förmodligen främst beroende på
att R:s arbete alltför mycket
splittrades av andra maktpåliggande
uppgifter inom kansliet. Omkr. 1604 torde
hans arkivvårdande verksamhet lia
upphört. Han fortfor likväl att
användas i offentliga uppdrag. Sålunda
blev han 1612 ståthållare i Nyköping.
— R. författade "Chronologiskt
diarium om det som hänt i Sverige till
den 7 febr. 1597" (förvaras i
handskrift i Riksarkivet). — Gift 1) 1600
Johan Rosenhane. 1700-taIskopia efter J. H.
Elbfas (Gripsholm).
med Maria Jöransdotter; 2) 1606 med
Catharina (Carin) Scheringsdotter
Arp. S. S—s.
2. Rosenhane, Schering,
friherre, diplomat, ämbetsman, f. 4 juli
1609 på Torp i Husby-Oppunda skn,
Södermani. län, † 6 aug. 1663
därstädes. Son till R. 1. — R. lade tidigt i
dagen ovanliga studieanlag, vilka
utvecklades genom en omsorgsfull
utbildning. Han undervisades till en
början i hemmet, därpå vid skolor i
Strängnäs och Nyköping och inskrevs
1624 vid Uppsala univ. År 1628
antogs lian till auskultant i Svea
hovrätt, och följ. år anträdde lian den
"peregrination", som brukade bilda
krönet på en ung adelsmans
uppfostran. Han medföljde en beskickning till
England, varifrån ban fortsatte till
Frankrike och Holland. År 1632 blev
ban assessor i Svea hovrätt för att
tiden närmast därefter även anlitas i
smärre diplomatiska uppdrag. Han
utnämndes 1634 till underståthållare
i Stockholm på begäran av
överståthållaren Claes Fleming, som därmed
fick en utomordentligt värdefull
medhjälpare i sin banbrytande
verksamhet i huvudstaden. Bl. a. lade B.
handen vid en förordning, som 1636
stadgade om magistratsgöromålens
fördelning på fyra kollegier och därmed för
ett par sekler framåt blev
grundläggande för Stockholms styrelseskick;
vidare uppdrog lian riktlinjer för
handel och hantverk och lät införskaffa
material om förvaltningen i utländska
städer. B:s meriter som
underståthållare torde lia bidragit till att han
1637 utnämndes till landshövding i
östergötl. län. I denna egenskap
verkade ban ivrigt till fromma för länets
städer i den anda, som funnit sitt
mönsterbildande uttryck i 1619 års
stadga om städernas administration
med dess krav på såväl ökad stats-
kontroll som på en bättre
organiserad självstyrelse. I synnerhet blev
Norrköping föremål för hans
omsorger. År 1643 lämnade B.
landshövdingeposten för att tillträda
befattningen som sv. resident i Münster
vid de där pågående franska
fredsunderhandlingarna med uppgift att
tjänstgöra som en förmedlande länk
mellan fransmännen och de sv.
fredsdelegaterna i Osnabrück. Han kom
dock knappast att spela någon
framträdande roll annat än vid ett
tillfälle, då de i Münster samtidigt
närvarande spanska sändebuden sökte
närma sig svenskarna. I tecknet av
gemensamma intellektuella intressen
möttes B. och den spanske gesanten
Saavedra i en förtrolig vänskap, vilket
var ägnat att starkt kompromettera
lionom i fransmännens ögon, ej minst
i Mazarins. Detta synes även ha
bestämt kardinalens inställning till B.
sedan denne 1648, mycket mot sin
egen vilja, blivit sv. ambassadör i
Paris. Särskilt ådrog sig B. Mazarins
fiendskap genom det sätt, varpå han
enligt uppdrag av sin regering sökte
dämpa de dåv. politiska
stridigheterna i Frankrike. Att även B. å sin
sida var fylld av en djup antipati
mot den franske statsledaren, framgår
av en på latin avfattad skrift om
frondeoroligheterna i Frankrike, som
han vid denna tid anonymt utgav.
Förhållandena utvecklade sig därhän,
att regeringen 1649 fann bäst att
liem-kalla B. Förtroendet till honom
kvarstod dock orubbat; lian utnämndes
1650 till kansliråd och upphöjdes s. å.
till riksråd samt 1652 i friherrligt
stånd. År 1651 blev han led. av en
till stiftet Bremen utsänd
kommission med uppgift att ordna
förvaltningen i den nyerövrade provinsen;
därjämte medverkade ban vid
upprättandet av tribunalet i Wismar. I det
spända läge, som vid denna tid
uppstått mellan Sverige och staden
Bremen och som ett ögonblick tycktes få
vittgående följder, ingrep B. med stor
skicklighet, och det var hans
förtjänst, att motsatserna 1654
utjämnades på ett för Sverige hedersamt
sätt. B. anlitades även för de
förhandlingar, vilka i 1650-talets början
fördes med Polen, men deras syfte att
skapa en fastare basis för
samförstånd mellan rikena förfelades. Desto
större framgång hade han ss. sv.
delegat (jämte Sten Bielke) i de
underhandlingar med Danmark, vilka ledde
till fredsuppgörelsen 1660. R. avslog
därvid all köpslagan om de skånska
landskapen och hävdade med styrka
vikten av deras anknytning till
Sverige. —• Även i inrikespolitiken gjorde
R. vägande insatser. Ä den omyndige
Karl XI :s vägnar öppnade han med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
