Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Rudbeckius, Johannes, d. ä. - 3. Rudbeckius, Jacob - 4. Rudbeckius, Nicolaus - 5. Rudbeckius, Johannes, d. y. - 6. Rudbeckius, Petrus, d. y.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rudbeckius
38S
Rudbeckius
tullen, liksom man liar anledning
misstänka lians inflytande bakom
prästerskapets tveksamhet vid
riksdagen 1629 mot konungens planer att
föra över kriget till Tyskland. För R.
var kriget berättigat som ett försvar
mot anfall, men icke annars; i sig
självt var det ett moraliskt ocli socialt
ont, ett Guds straff. "Ofta är ock
jämväl en obillig fred bättre än ett
rättmätigt krig." — År 1627 fick R.
konungens uppdrag att reformera de
kyrkliga förhållandena i Estland.
Visitationen, som ägde rum juli—okt.
s. å., blottade fruktansvärda kyrkliga
och sociala missförhållanden men blev
i stort resultatlös, beroende på staden
Revals och den estniska adelns
motstånd. — Efter Gustav Adolfs död
framträdde R. mera öppet i
opposition. Under diskussionen om
regeringsformen 1633 var han tydligen den
drivande kraften i prästernas ocli
böndernas motstånd mot den av dem
fruktade aristokratiska
regeringsbildningen. De följ. åren riktade R.,ofta i
samförstånd med de två andra ofrälse
stånden, kritik både mot skatterna,
den stående armén och mot adelns
växande makt. Motsättningen till
förmyndarregeringen kom till fullt
utbrott 1636, då R. utgav en samling
kyrkliga privilegier från skilda tider,
"Privilegia quaedam doctorum", som
ansågs avslöja långt gående
hierarkiska anspråk. Rådet tog itu med
saken, och omedelbart efter sin
hemkomst från Tyskland kallade Axel
Oxenstierna upp R. i rådskammaren
och tvang honom att göra avbön för
diverse förgripliga yttranden. Då s. å.
ärkebiskop Kenicius dog, utsågs den
gamle Laurentius Paulinus Gothus
och ej R., som dock var den ledande
av biskoparna, till hans efterträdare.
R:s politiska inflytande var brutet.
De sista tio åren av sitt liv deltog R.
så länge han orkade i riksdagsarbetet,
men i stort sett begränsades hans
verksamhet till stiftet. Från 1641 ansattes
han alltmer av "stenplågor" och var
från 1644 bunden vid sängen. — R.
framstår för eftervärlden främst som
en imponerande gestalt från vår
stormaktstid, mångintresserad och
mång-lärd. Han var viljekraftig och orädd,
stundom hård och maktlysten, men
ägde även förmågan att glädja sig åt
sång och musik samt visade prov på
stark medkänsla för de vanlottade,
patriarkalisk familjekärlek och äkta,
personlig fromhet. — Gift 1) 1610 med
Kristina Stjernman, † 1619; 2) 1620
med Magdalena Hising. — Litt.: Den
äldre litt. är redovisad i B. Rud. Hall,
" J. B. En historisk-pedagogisk studie"
(1, 1911); inom den senare litt.
märkas E. Billing, "J. R:s aristotelism"
(Från J.R:s stift, 1923); G.Lindberg,
"J. R. som predikant" (1927); R.
Liljedahl, "Sv. förvaltning i Livland
1617—1634" (1933); H. Cnattingius,
"Den centrala kyrkostyrelsen i
Sverige 1611—1636" (1939) och"J.R.och
lians europeiska bakgrund" (1946).
R:s tryckta skrifter äro förtecknade
av J. Rudbeck i "Bibliotheca
Bud-beckiana" (1918). S. G.
3. Rudbeckius, Jacob (kallade
sig länge Jacob Bose efter modern),
skolman, f. 1583 i Örebro, † 10 maj
1640 i Stockholm. Bror till B. 1 och
B. 2. — Efter skolgång i Örebro
studerade R. från omkr. 1600 i Uppsala.
Han fick 1607 följa med brodern
Johannes och Johannes Lenæus till
Wittenberg ocli besökte 1609 också
Rostock. Efter återkomsten till Sverige
var han 1610—13 lärare vid broderns
privatkollegium i Uppsala. Han
kallades 1615 till rektor för Örebro då
Jacob Rudbeckius. Teckning (detalj) av I..
Wivallius (Västerås läroverk).
ganska förfallna skola, som under
hans ledning upplevde en
blomstringstid både i pedagogiskt och ekonomiskt
avseende. Åren 1627—28 var B. lektor
(en tid även rektor) vid det
nyupprät-tade gymnasiet i Strängnäs men
kallades sistn. år på Johannes
Rudbeckius’ rekommendation till lärare
vid adelsskolan i Stockholm,
Collegium illustre. Redan 1630 blev lian
dock rektor för Stockholms skola;
även för denna medförde lians ledning
en kraftig uppryckning. — Att B. ej
nådde längre på den lärda banan
berodde delvis på hans
tillbakadragenhet, som enligt traditionen var
förknippad med en viss originalitet. R.,
som synes ha varit en dugande
språkforskare, blev 1624 erbjuden en
professur i modersmålet i Uppsala men
avböjde, ocli lian lät mot sedvänjan
bland den tidens lärare aldrig
prästviga sig. I sina "Meditationes de
schola" förfäktade lian nya, ehuru
föga självständiga pedagogiska idéer
och ivrade bl. a. för intensivare
latinundervisning. Han sysslade även
med ett historiskt arbete, "Annales
Regni Sueciae" (liksom
"Meditationes" i Palmskiöldska
handskriftssamlingen i Uppsala univ.-bibl.). —
— Gift 1) 1615 med Helena
Olofsdotter, † 1633; 2) 1633 med Gertrud
An-dersdotter. — Litt,: K. F. Karlsson,
"Blad ur Örebro skolas historia" (1—
5, 1871—1900); J. Nordström, "Då
mäster Jacob i Örebro ej ville bli
professor i Upsala" (Samf. Örebro
stads-och länsbibi:s vänner, meddelande nr
4, 1933); uppsatser av E. Källquist i
Lychnos 1936 och 1937. S. G.
4. Rudbeckius, Nicolaus
Johannis, biskop, f. 2 jan. 1622 i
Västerås, † 2 sept. 1676 därstädes. Son
till B. 2 i hans andra gifte. — Efter
studier i Sverige ocli utlandet blev R.
lektor vid Västerås gymnasium 1643
samt kyrkoherde i Hedemora 1658 och
i Stora Tuna förs. 1662. År 1666 blev
lian pastor primarius i Stockholm och
1670 biskop i Västerås. — R. verkade
med framgång i det stift, som hans
fader hade reorganiserat. Han sökte
också förbättra faderns anordningar
i stiftet ocli inlade bl. a. stor
förtjänst om organisationen av
prästseminariet. Han lät trycka Johannes
Rudbeckius’ fältpredikningar. Även
många av R:s egna predikningar
ut-gåvos. Hans verksamhet hämmades
dock under biskopstiden av tilltagande
ohälsa. — Gift 1) 1644 med Katarina
Nent zelia, † 1662; 2) 1663 med Anna
Troilia, † 1666; 3) 1664 med
Margareta Laurelia. E. B—n.
5. Rudbeckius, Johannes
Johannis, d. y., superintendent, f. 3 mars
1623 i Västerås, † 22 maj 1667 i
Falun. Bror till R. 4. — Efter studier i
Sverige och utlandet blev R. e. o. teol.
prof. i Uppsala 1652 och ord. två år
senare. År 1655 utnämndes lian till
överfältpredikant i Livland och 1658
till superintendent i Narva. Därifrån
måste lian emellertid snart fly till
Sverige och blev 1663 kyrkoherde i
Falun. Slutligen utnämndes R. till
teol. dr och biskop i Växjö 1667 men
hann aldrig tillträda den senare
befattningen. — Gift 1654 med Katarina
Sidenia. E. B—n.
6. Rudbeckius, Petrus Johannis,
d. )/., biskop, f. 19 juni 1625 i Västerås,
† 3 nov. 1701 på Brunsbo
biskopsboställe, Skånings-Åsaka skn, Skarab.
län. Bror till R. 4 ocli R. 5. — Efter
studier i Västerås var R. student i
Uppsala 1640—45, varefter han företog
studieresor till Danmark, England,
Frankrike, Holland, Tyskland ocli Schweiz.
R. utnämndes till teol. adjunkt 1652,
blev e. o. teol. prof. 1654, teol. prof.
1663 och teol. dr 1667 samt förste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
