Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Rålamb, Claes - 5. Rålamb, Åke - 6. Rålamb, Bror
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rålamb
449
Råstock
ivrigt i de ståndsförhandlingar, som
med undanskjutande av testamentet
ledde till att 1660 års additament till
regeringsformen av 1634 lades till
grund för förmyndarstyrelsen. R:s
konstitutionalistiska ideal vilade på
en aristokratisk grundåskådning, som
såg sitt huvudsakliga ändamål i ett
hävdande av adelns rättigheter. Hans
senare hållning, såsom vid 1664 års
riksdag, visar, att han på bekostnad
av de övriga ståndens inflytande
önskade göra adeln till ständermaktens
ankarfäste. Från 1660, då R.
utnämndes till landshövding i Uppland, följde
i tät rad nya höga utnämningar och
uppdrag. År 1664 blev han riksråd
och s. å. dessutom hovrättsråd i Åbo
och rikskammarråd. Han tillhörde den
1669 tillsatta kommission, vars
uppgift var att fastare inlemma de
skånska landskapen i den sv. rikskroppen.
Till en början betraktad som Magnus
Gabriel De la Gardies man avlägsnade
han sig dock snart från rikskanslern
och anslöt sig till den mot denne
riktade opposition, som i övrigt
dominerades av Sten Bielke och Mattias
Biörenklou. Intressemotsättningarna
kommo till synes i utrikespolitiska
frågor, ehuru även B. biträdde den
senare så ödesdigra alliansen med
Frankrike, samt i
finansförvaltningen, där R. var en av talesmännen för
den sparsamlietsivrande och
reduktionsvänliga riktningen.
Oförenligheten mellan Kammarkollegiets och
De la Gardies finansiella grundsatser
föranledde R. att 1673 anhålla om
avsked från
rikskammarrådsbefatt-ningen, vilket beviljades. Även den
efter Karl XI :s myndighetsförklaring
aktuella frågan om rådets delaktighet
i de av riksförmyndarna beslutade
åtgärderna medförde konflikter mellan
rikskanslern och R., i det denne ivrigt
sökte övervältra ansvaret för
styrelsen under minderårigheten på
regeringen enbart. Bakom det nät av
intriger, som vid 1675 års riksdag
snärjdes kring De la Gardie och bidrog till
hans fall, framskymtar B. i ett
dunkelt händelsespel som en av de
drivande krafterna. Jämte riksrådet
Knut Kurck beskyllde han De la
Gardie för att ha yttrat sig djupt
kränkande om konungens person, vilket
gav upphov till undersökning inför
domstol; saken föll dock på sin egen
orimlighet. — Åren närmast efter
Karl XI :s trontillträde verkade B.
även som överståthållare i
Stockholm, ett under dåvarande oroliga
förhållanden särdeles krävande ämbete,
i vilket lxan insattes 1673. Bedan
dessförinnan hade lian fått god inblick
i stadens angelägenheter som led.
axen 1672 tillsatt k. kommission, under
vars ledning Stockholms stadsförvalt-
29 Svenska män och kvinnor VI
ning blev föremål för en
genomgripande omdaning. Som överståthållare
utvecklade B. stor initiativkraft, och
det var för honom med hans strängt
juridiska formsinne betecknande, att
han frimodigt inskred för att skydda
staden mot godtyckliga statliga
ingrepp i dess i gammal lag och hävd
grundade självstyrelse. Från
överståt-hållarämbetet skildes B. 1678, som
det synes till följd av intriger från
bröderna Gyllenstiernas sida, för att
i stället utnämnas till president i
Göta hovrätt. År 1680 blev han
lagman i n. Finland. Med enväldets
införande fann sig B. försatt i ett
samhälle, vars principer alldeles stredo
mot lians statsuppfattning och som
heller icke ansåg sig betjänt av
honom, den gamle motståndaren mot
ultraröjalistiska tendenser. Misstrodd
av den nya regimen avgick han 1682
som rådsherre, och s. å. lämnade han
även presidentbefattningen i Göta
hovrätt. Hans senare levnad
fördyst-rades därtill av följderna av
reduktionen och enväldets räfstepolitik, som
drabbade honom liårt. Han måste
t. o. m. till kronan överlåta sitt
storslagna bibliotek, som av Karl XI
skänktes till Uppsala univ. — B.
upphöjdes i friherrligt stånd 1674. Han
ägde Bysta i Askers skn, Närke, Länna
i Almunge skn, Stockholms län, m. fi.
egendomar. — Gift 1) 164S med Anna
Stålarm, † 1666; 2) 1666 med Beata
Soop, † 1672; 3) 1672 med Elisabet
Gyllenstierna af Ulaborg. C.-F. C.
5. Rålamb, Åke Claesson,
friherre, författare, f. i mars 1651 på
Länna i Almunge skn, Stockholms län,
† 25 sept. 171S i Stockholm. Son till
R. 4 i lians första gifte. — R. blev
student i Uppsala 1661, kom därefter
till Livgardet, blev 1676 kapten där
och erhöll 1711 överstes titel. Han
ägde egendomarna Signildsberg i
Håtuna skn, Uppsala län, Lidö i Vätö
skn, Stockholms län, och Bastö på
Åland. Åren 1690—94 utgav lian ett
slags encyklopedi, benämnd "Adelig
öfning" (av planerade tjugu bd
utkommo endast sex), omfattande ämnen som
matematik, lantmäteri, fortifikation,
skeppsbyggnadskonst och
snabbskrivning; del 13 (med undertitel
"Huus-hold och åkerbruuk eller Oeconomia")
utgör en av de få
jordbrukshandböckerna av värde i 1600-talets Sverige.
Verket är illustrerat med kopparstick,
som B. själv utfört. Smärre utdrag
ur "Adelig öfning" ha tryckts i ett
flertal uppl. ända in på 1850-talet,
B. utgav ytterligare ett par skrifter,
bl. a. en bibelkonkordans (1704). En
del av hans efterlämnade papper,
innehållande avskrifter av förordningar
o. dyl., finnes i Bålambska samlingen
i K. bibi. samt i Biksarkivet. — Gift
1) 1680 med friherrinnan Hedvig
Eleonora Fleming, † 1688; 2) 1689
med Anna Maria Clodt, † 1708; 3)
1709 med friherrinnan Brita
Ulfsparre. G. F.
6. Rålamb, Bror, friherre,
krigare, skriftställare, f. 2 okt. 1668 i
Stockholm, † 27 mars 1734 i Vasa.
Son till B. 4. i hans andra gifte. — R.,
vars första uppfostran leddes av prof.
J. Schefferus, ägnade sig till en
början åt ämbetsmannabanan och blev
efter omfattande studier i Greifswald
och Uppsala 1690 auskultant i Svea
hovrätt men inträdde därpå 1692 som
volontär vid Livgardet till fot, där
han följ. år utnämndes till fänrik.
Han gick 1694 i nederländsk
krigstjänst och deltog i fälttågen i
Flandern 1694—95, bl. a. vid Huy och
belägringen av Namur. R. blev 1699
löjtnant vid Livgardet och efter det
Bror Rålamb, Målning av okänd konstnär.
Stora nordiska krigets utbrott följ. år
livdrabant hos Karl XII. Han var
med i de följande årens fälttåg, stred
vid Narva, Düna och Kliszöw samt
utnämndes 1705 till korpral vid
drabanterna. Han tillfångatogs 1709 i
slaget vid Poltava och fördes först
till Moskva men förflyttades därifrån
1711 till Tobolsk i Sibirien. R. kom
där att spela en ledande roll bland
krigsfångarna. Han företog 1712 en
resa till Moskva för att söka ordna
underhållsfrågan för dessa,
tjänstgjorde 1714 som föreståndare för den
sv. kyrkan i Tobolsk, i vilkens
tillkomst han hade stor andel, och
övertog 1717 ålderskapet över fångarna.
R. gjorde en stor insats vid
fångarnas hemtransport 1722 och bekostade
bl. a. delvis själv en av gruppernas
resa. Redan 1721 — under vistelsen
i Tobolsk — erhöll lian fullmakt som
överste med överstelöjtnants
indelning vid Västgöta-Dals reg. År 1727
utnämndes lian till överste för adels-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
