Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Saltza, Carl Fredrik von - 1. Salwén, Anders - 2. Salvén, Erik - 1. Salvius, Johan Adler, friherre, statsman, se Adler Salvius, bd 1 s. 17 - 2. Salvius, Lars
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Salwén
483
Salvius
Vilhelmina Henriette Charlotta
Stoopendal. R. S.
1. Salwén, Anders Erik.
industriman, f. 4 nov. 1847 i Slöta skn, Skarab.
län, † 15 mars 1917 i Falun.
Föräldrar: prosten och hovpredikanten
Anders Johan S. ocli Fredrika Dorotea
Kristina Liborius. — Efter studier
vid Skara läroverk 1858—64 hade S.
sin första längre anställning vid
Norbergs gruvfält 1864—68, så
småningom ss. bokhållare. Han var därefter
knuten till nickelverket i Sågmyra,
Bjursås skn, Kopparb. län, 1868—74.
Sistn. år studerade ban en tid vid Falu
bergsskola och var därpå 1874—92
förvaltare för Stora Kopparbergs
bergslags järnmalmsgruvor. Då 1893
en gemensam förvaltning bildades för
Grängesbergsfältets gruvföretag,
utsågs S. till chef för denna, en post som
han bibehöll till 1915. —
Grängesbergs gemensamma förvaltning leddes
av S. på ett driftigt och framsynt sätt,
och dess tekniska utveckling blev ett
betydelsefullt föredöme för all sv.
gruvdrift. Särskilt må framhållas de
ingående undersökningar av olika
borrmaskinstyper, som S. omkr.
sekelskiftet lät verkställa i samband med
övergången från hand- till
maskinborrning. Med stort förutseende
tryggade ban också
grängesbergsgruvornas försörjning med elektrisk kraft,
vilket under denna period av stark
driftsexpansion var av största vikt;
flera kraftstationer anlades spec. för
detta ändamål. S. tillhörde stiftarna
av ab. Expressdynamit i Grängesberg
18S9 (verkst. dir. från stiftandet till
1915) och av Elektriska ab. Magnet i
Ludvika 1900; 1901—03 var lian
verkst. dir. i Sv. anrikningsab. Åt
arbetarna lät S. bygga goda bostäder, och
ban startade bl. a, Dalarnas
försäk-ringsfören. 1887, som var föregångare
till arbetarförsäkringen i Sverige. I
Grängesbergs, d. v. s. Grangärde skns,
kommunala liv intog han länge en do-
Anders Salwén.
minerande plats; 1887—1900 var lian
kommunalnämndens ordf. — Gift 1)
1872 med Ulrika (Ulla) Christina
Nordlund, † 1903; 2) 1907 med Sigrid
Maria Bosæus. B. Hgn.
2. Salvén, Erik Artur,
museiman, f. 6 maj 1889 i Högsjö skn,
Ångermanland. Föräldrar:
kyrkoherden i Högsjö Per Arvid S. och Agnes
Eneström. Brorson till S. 1. — S.
avlade studentex. i Härnösand 1910
ocli blev fil. kand. 1915 i Göteborg,
fil. lic. 1918 i Stockholm och fil. dr
där 1923. Han var amanuens vid Stat.
hist. mus. sistn. år och vid Härnösands
mus. 1924—27 samt är sedan 1928
landsantikvarie i Halland och
intendent för museet i Halmstad. — S. är
en framstående museiman, särskilt
expert på äldre kyrklig konst och
restaureringsarbeten. Han utförde 1912
—20 en omfattande inventering av
konst- och kulturhistoriskt värdefulla
Erik Salvén.
föremål i ett stort antal kyrkor i
LTppland och Västergötland samt alla
kyrkor i Norrland med undantag av
dem i Lappland och en del i
Västerbotten. Många värdefulla fynd
gjordes, ocli åtskilliga medeltidskyrkor
ha restaurerats under lians ledning,
ss. Trönö, Ramsele, Alnö, Ragunda,
Skog (i Hälsingland) och Lidén. S.
har tjänstgjort vid fem kyrkliga
konstutställningar i vårt land, bl. a.
i Göteborg 1923, samt deltagit i den
arkeologiska expeditionen till Asine i
Grekland 1924. — S:s verksamhet i
Halland har varit av stor betydelse
för kulturminnesvården i detta
landskap. Under hans ledning har museet
i Halmstad utvecklats till ett av de
förnämligaste i landsorten. I Halland
liar han konserverat Gödestads,
Övra-by och Hanhals’ medeltida
kyrkoruiner, Lagaholms och Falkenbergshus’
borgruiner, rester av Halmstads äldre
befästningsverk m. m., varjämte ban
varit kulturhistorisk kontrollant vid
restaureringen av Halmstads stora
medeltidskyrka. Han är dessutom
med i ledningen för landskapets
hem-slöjdsfören. och för olika
musik-och sångsammanslutningar (bl. a.
ordf. i Hallands körförb. och
Halmstads hembygdskör). S. har publicerat
ett femtiotal uppsatser i konst- och
kulturhistoriska ämnen samt drsavh.
"Bonaden från Skog" (1923). — Gift
1936 med Alfhild Laurén. T. M.
1. Salvius, Johan Adler,
friherre, statsman, se Adler Salvius, bd 1
s. 17.
2. Salvius, Lars, boktryckare, f.
18 sept. 1706 i Stigtomta skn,
Södermani. län, † 4 mars 1773 i Stockholm.
Föräldrar: kyrkoherden Lars S. och
Catharina Aurelia. Brorsons sonson
till S. 1. — S. besökte Nyköpings
skola och Strängnäs gymnasium och
följde efter faderns död med modern
till Finland, där han 1727—30
genomgick Borgå gymnasium och 1730—33
studerade vid Åbo akad. De följ. tre
åren studerade lian humaniora vid
Uppsala univ., samtidigt som han
tjänstgjorde som informator. Han blev
1736 privatsekr. åt justitiekanslern
ocli auskulterade i Svea hovrätt samt
var därpå i två år e. o. i Nedre
justitierevisionen, tills han 1738
anställdes i Kommerskollegium. Utan
teoretiska förstudier men driven av intresse
och fallenhet för nationalekonomi
utgav han sistn. år den ekonomiska
veckoskriften "Tanckar öfwer den
swenska æconomien igenom samtal
yttrade", som utkom i 47 nr, belt och
hållet författade av S. själv. Han
gjorde sig där till tolk för
reform-merkantilistiska tankegångar,
pläderade för större handelsfrihet och
angrep, särskilt i bergshanteringens
intresse, produktplakatet; denna
förordning, som var ett försök att
begränsa utlänningars fraktfart med sv.
importvaror, ansågs nämligen med-
Lars Salvius. Silhuett.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
