Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Scharp, John - 3. Scharp, Vilhelm - Schartau, släkt - 1. Schartau, Henric
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Schartau
532
Schartau
länets lantmannafören. från 1912 och
i länets skogsvårdsstyr. från. 1918
samt led. av styr. för Sveriges allm.
lantbrukssällskap från dess stiftande
1917. År 1912 blev han led. av
direktionen för Veterinärinst. (senare
Veterinärhögskolan), 1915 av
Medicinal-styr:s vetenskapliga råd och 1921 av
Järnvägsrådet. S. var Sveriges repr.
vid världsmejerikongressen i
Washington 1923. Han invaldes i
Lant-bruksakad. 1911 och erhöll Stockholms
läns hushållningssällskaps guldmedalj
1920. — Gift 1897 med Stina Björck.
-A.bg.
3. Scharp, Johan Vilhelm,
skolman, skriftställare, f. 13 juli 1896 i
Stockholm. Son till S. 1 i hans första
gifte. — S. tog studentex. vid
Lundsberg 1914 och studerade därefter vid
Uppsala univ., där han blev fil. kand.
1916 och fil. mag. 1926. Efter några
kortare förordnanden vid sv. läroverk
var lian 1928—36 sv. univ.-lektor i
Berlin. Sedan sistn. år har han
tjänstgjort som läroverkslärare i
Stockholm, där lian 1939 utnämndes till
adjunkt i modersmålet och historia
vid Högre allm. läroverket för
flickor å Norrmalm. — Med stor energi
och med anlitande av personliga
erfarenheter liar S. bidragit till
ordnandet av den sv. kulturella
utlandstjänsten. Han har på detta
område utfört ett betydelsefullt
utredningsarbete, dels på uppdrag av
Ut-rikesdep. ang. den sv.
kulturrepresentationen i utlandet (betänkanden 1930
och 1933) och dels på uppdrag av
Ecklesiastikdep. ang. det
internationella ungdomsutbvtet (betänkande
1936). Sedan 1945 är han led. av Sv.
inst:s råd. Sommaren 1947 var han
sv. repr. vid en av Unesco organiserad
lärarkongress i Sèvres. — S. har före
och under andra världskriget varit en
av Sveriges främsta kännare och
skarpaste kritiker av det nazistiska
Tyskland; han har skrivit ett stort antal
Vilhelm Scharp.
artiklar i pressen i detta ämne. —
Gift 1944 med Isabel Neuburger.
U. D.
Schartau, släkt, härstammande
från Jylland. Äldste med visshet
kände stamfadern, kyrkoherden i Harlösa,
Malmöh. län, häradsprosten Matts
Jönsson Ware († 1648), blev farfar
till kyrkoherden i Skartofta (numera
ingående i Öveds skn), Malmöh. län,
Matts Jönsson († 1705). Efter
födelseorten Skartofta antogs
släktnamnet S. av dennes son,
kyrkoherden i Sorby, Kristianst, län, Jöns S.
(f. 1684, † 1754), som blev far till
rådmannen i Malmö Andreas Olaus S. (f.
1727, † 1772). Dennes söner,
stadskomministern och kontraktsprosten Henric
S. (S. 1) och grosshandlaren i
Köpenhamn Johan S. (f. 1760, † 1823), blevo
stamfäder för släktens nu levande två
grenar. Släktnamnet S. antogs även
av en styvson till S. 1, skriftställaren,
kaptenen Ivar Ejlert S. (S. 2), som
egentligen hette Barfoth. En äldre son
till S. 1, kyrkoherden Henrik S. (f.
1791, † 1857), blev farfar till
kusinerna lektorn Sigurd S. (S. 4) och
advokaten i Stockholm Yngve S. (f.
1886). Till den yngre släktgrenen
hörde Johan S:s son, grosshandlaren
Frans S. (S. 3). — Litt.: J. S.
Schartau, "Släkten S. 1648—1902" (1902).
1. Schartau, Henric, präst, f. 27
sept. 1757 i Malmö, † 3 febr. 1825 i
Lund. Föräldrar: rådmannen Andreas
Olaus S. och Anna Catharina
Falkman. — Efter studier i Malmö
trivialskola inskrevs S. som student vid
Lunds univ. 1771 ocli promoverades
till magister 1778. Eedan 1775 hade
han lämnat Lund efter avlagda ex.
och vistades sedan som informator på
olika håll ända till 1783, därav de fem
sista ären hos häradshövding Papke
på Danerum i Eyssby skn nära
Kalmar. Efter prästvigning i Kalmar
1780 var S. i tre år huspredikant hos
riksrådet Falkengréen på B jörnö. Från
Danerum återvände S. till Lunds stift,
och efter en tids tjänstgöring som e. o.
bataljonspredikant i Malmö blev han
andre stadskomminister i Lund 1785
och förste stadskomminister jämte
prebendekyrkoherde i Bjällerup och
Stora Eåby 1793, prost 1800 och
kontraktsprost 1813. — S. företer bilden
av en i ovanligt hög grad koncentrerad
religiös personlighet. Eedan som barn
fick lian bestående religiösa intryck
genom sin morfader,
justitieborgmästaren Henric Falkman, som förde
honom in i en kärv luthersk fromhet,
måhända i någon mån uppmjukad av
herrnhutiska inflytelser. Under sin
studietid i Malmö och Lund tillägnade
han sig det ortodoxa lärosystemet så
som detta framställdes i J. Benzelius’
"Bepetitio theologica" och M. Wöl-
dickes "Compendium theologiae
the-ticae". År 177S genomgick han en
djupgående och för hans kommande
gärning betydelsefull religiös kris,
som kulminerade vid en
nattvardsgång, sannolikt i Byssby kyrka. Ej
långt därefter kom han under
inflytande av herrnhutismen, men han bröt
1787 med denna och bekämpade den
sedan ivrigt. Han tog även intryck av
tyska pietister sådana som M. F. Boos
och J. J. Bambach. Centrum i S:s
förkunnelse är det starka betonandet av
"nådens ordning", d. v. s.
beskrivningen av hur den gudomliga nåden
möter människan och omvandlar
henne. S. hade redan hos de ortodoxa
teologer, som han studerat, mött denna
lära, men med psykologisk och
teologisk skarpblick utvecklar ban den
vidare, så att den kommer att bilda
ett slutet och i minsta detalj
utarbetat system. I sina predikningar, som
han i vanliga fall extemporerade efter
utförliga utkast, tillämpar han denna
lära med fulländat mästerskap.
Pre-dikoframställningen blir därigenom
saklig, objektivt beskrivande, och först
i "tillämpningen" vänder han sig
direkt till de olika slagen av åhörare
— till de i synden sovande, de
uppväckta och de omvända. All
känslosamhet är omsorgsfullt utmönstrad,
och lian vädjar i första rummet till
förståndet och viljan. Vid sin
kateke-tiska undervisning, ej minst vid
"förhören", till vilka även professorer ocli
studenter talrikt samlades, fick S.
tillfälle att systematiskt utveckla sin
teologiska åskådning. Enhetligheten
och koncentrationen i denna grundade
en fast kristendomskunskap hos
deltagarna, vilket sedan fick betydelse
för hans enskilda själavård. Enligt S.
bör en "salighetssökande människa"
vända sig till "en upplyst och
rättsinnig lärare" för att- av honom få hjälp
att avgöra, var hon befinner sig på
nådens väg. Själv var S. en av de
främsta själasörjare vår kyrka
någonsin ägt; hans korrespondens ger en
klar bild av detta. — Eedan under sin
livstid men ännu mer efter sin död
fick S. ett vidsträckt inflytande.
Särskilt fick lian hängivna lärjungar
bland teol. studerande från Göteborgs
stift, vilka sedan, delvis under starkt
motstånd från den kyrkliga
ledningens sida, verkade i hans anda och
skapade vad som stundom kallats en
väst-sv. kristendomstyp, som ägt bestånd
ända fram till våra dagar.
Utmärkande drag i denna äro det starka
betonandet av ordets bruk, det
kyrkliga ämbetets auktoritet,
kallelsetroheten och en allmänt konservativ
livsinställning. Direkt eller indirekt
påverkade S. ledande kyrkomän som
t. ex. P. Wieselgren och J. H. Tho-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
