Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Schinkel, Berndt von - 1. Schiöler, Severin - 2. Schiöler, Inge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Schiöler
552
Schiöler
na. S. blev snart begåvad med en
större uppgift. Han fick i uppdrag av
konungen att skriva dennes historia,
detta närmast med anledning av det
sätt, varpå Karl Johan blivit bedömd
i Napoleons på S:t Helena dikterade
öch 1S23 utg. memoarer. S. erhöll
tillstånd att begagna konungens enskilda
arkiv, och han hopbragte på så sätt en
betydande materialsamling bestående
av både original och avskrifter, numera
till största delen förvarade i Uppsala
univ.-bibl. S. uppdrog emellertid
samlingarnas slutliga bearbetande och
sammanställning åt sin brorson,
litteratören C. W. Bergman. Besultatet
blev det stora verket "Minnen ur
Sveriges nyare historia, samlade af B. von
Schinkel", varav S. författade
banden 1—8 (1852—56), behandlande
tidsavsnittet 1771—1815. Efter
Bergmans död 1857 ombesörjdes de
återstående delarna av fackhistoriker: bd
0 (1864) av C. Bogberg, 10—11 (186S
—72) av J. A. C. Hellstenius ocli 12
(1881—93) av O. Alin. Arbetet
framfördes därigenom till Karl Johans
död 1844. Dessutom utgav S. J.
Boethius ett bihang i tre delar,
innehållande enbart brev och handlingar
(1880—83). S:s "Minnen" måste
betraktas som ett utpräglat
kompilationsarbete med en bestämd tendens:
att förhärliga Karl Johan. Under sitt
materialsamlande uteslöt S. ofta för
Karl Johan ofördelaktigt material.
Av tvivelaktigt källvärde äro vidare
de intervjuuttalanden, som S.
nedskrivit. Utgivarna av "Minnena", i all
synnerhet Bergman, ha knappast
underkastat S:s samlingar någon
källkritik. Ett framträdande drag i
skildringen är betonandet av Karl Johans
fredsvänliga politik och hans vilja till
samarbete med Byssland. Oscar I
uppmuntrade utgivandet av "Minnena",
särskilt de delar, som behandlade
"1812 års politik", vilken i 1850-talets
debatt var föremål för stark kritik;
genom de dittills okända
förhållanden, som däri avslöjades,
stimulerades den antiryska
opinionsbildningen i Sverige under Krimkriget. —■
S. kom genom sitt gifte i
besittning av egendomarna Vallstanäs
1 Norrsunda skn, Stockholms län,
samt Axmar, Vifors ocli Viksjö,
samtliga i Hamrånge skn. Gästrikland.
Efter Karl Johans död bodde S. på
sina egendomar, sysselsatt med att
ordna och bearbeta sitt insamlade
material. Han dog för egen hand. — S.
invaldes i Krigsvet. akad. 1830. —
Gift 1S38 med Beata Sofia von
Schinkel, † 1843; trolovad 1869’med
Mathilda Ulrika Eriksson. —■ Litt.: S.
Eriksson, "Sv. diplomati och
tidningspress under Krimkriget" (1939).
S. O. S.
1. Schiöler, Severin Otto
Rudolf, författare, f. 10 sept. 1880 i
Varnhems skn, Skarab. län.
Föräldrar: godsägaren Sören Martin S. och
Ottilia Klara Simonetta Beselin. ■—■
Efter mogenhetsex. i Skara 1899 var
S. 1905—23 kamrer vid ab. Göteborgs
banks avd.-kontor i Strömstad och
1909—23 även kontorschef. Därefter
har han mest varit verksam som förf.,
bosatt i Västerbotten och i
Lindesbergstrakten. S. hade i Strömstad
flera kommunala uppdrag; bl. a. var
han led. av stadsfullmäktige 1911—
18 och v. ordf. i drätselkammaren
1920. -—- S:s väsentliga insats som
förf. är romanen "Elin Hake,
lärarinna", prisbelönad i Bonniers
Litterära Magasins romanpristävlan 1933.
Den behandlar koncist och
välkompo-nerat en ensam folkskollärarinnas
öden i obygden, hennes kamp för att
Severin Schiöler.
liävda sitt kön och sin personlighet. Ett
gott utkast, ganska summariskt,
utfört, är "Martin Erhardts bokslut"
(1936), en roman i jagform om en
kuvad mans ekonomiska, erotiska och
religiösa problem. S. liar också skrivit
ett flertal diktsamlingar, ss.
"Januari" (1928) och "Vaka" (1936),
som i en knapp form tolka
resignationen inför människans ensamhet ocli
vanmakt och även innehålla fina
naturstämningar. S. har dessutom
framträtt som god äventyrsberättare i en
rad pojkböcker och som sagoberättare
i folksagestil, t. ex. "Skeppet
Orkanen" (1948). Som skönlitterär förf.
har han alltid, utom i "Martin
Erhardts bokslut", framträtt under
pseud. Jörgen Block. — Ett stort
intresse liar S. ägnat botaniken. Han är
skicklig växtfotograf och har utgivit
"Svampar, lavar, mossor" (1934) och
"Våra vanligaste svampar och liur de
kännas igen" (1938) samt författat
de berättande texterna till de två
första delarna (1939—40) av serien
"Växternas underbara liv". — Gift 1)
1905—27 med musiklärarinnan Anna
Maria Norin; 2) 1930 med Esther
Ygger. Lt.
2. Schiöler, Inge, målare, f. 10
mars 1908 i Strömstad. Son till S. 1
i lians första gifte. -— Efter realex. i
Strömstad studerade S. vid rit- och
slöjdskolan i Göteborg och därefter
vid Valands målarskola, där han hade
Tor Bjurström som lärare. Han
arbetade länge under stora ekonomiska
svårigheter. År 1930 företog han en
resa till Frankrike och Spanien, och
1931—33 var han bosatt i Stockholm.
På somrarna vistades lian i
hemtrakten, framför allt på Kosteröarna. År
1933 bröts lian ned av själssjukdom,
och han vistas sedan dess på ett
vårdhem för psykiskt sjuka i
Göteborg. S. utställde separat i Stockholm
1932 och 1933, och senare ha
retrospektiva utställningar ordnats där
1938 och 1946. — S. är en av de
främsta företrädarna för det
lyriskt-romantiska västkustmåleriet under
1930-talet. Före spanienresan
kännetecknas hans verk av en metodisk
uppbyggnad och en rofylld, melankolisk
känsla, som något kan påminna om
föregångaren Sandels. Färgen är ännu
mörk och mättad. Spanienintrycken
gåvo S:s konst en ökad vitalitet, och
den mognade under 1930-talets tre
första år med feberaktig hast. De
oblandade färgernas genomarbetning
och växelspel blevo för S. alltmer det
väsentliga. Den statiska harmonin i
verk som "Mormor stickar" eller
"Modell och blomma" efterträddes av en
alltmer forcerad rörelse. Den nästan
brutala kraften i färgaccenterna
förenades emellertid med ett spel av
nyanser, som vittnar om vek
sensibilitet. Sina vackraste uttryck har S:s
konst kanske tagit i de bohuslänska
landskapen, som med penselskriftens
häftiga staccato ge uttryck för en in-
’ Inge Schiöler.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
