Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Schlippenbach, Christoffer von - 2. Schlippenbach, Wolmar Anton von - Schlyter, Schlytern, släkt - 1. Schlyter, Carl Johan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
von Schlippenbach
555
Schlyter
ut sommaren 1655, kom S. sà
småningom att spela en betydande roll,
då det gällde förhandlingarna om
förbund med kurfursten av Brandenburg.
S:s smidiga uppträdande och
medgör-liga väsen passade utmärkt till detta
värv, och tillkomsten av fördraget i
Labiau i nov. 1656 är till icke ringa
del hans förtjänst. Då konungen efter
Fredrik III:s krigsförklaring tågade
mot Danmark, fick S. stanna kvar för
att såvitt möjligt förmå den
vacklande kurfursten att hålla fast vid
förbundet med Sverige. S. hade även i
uppdrag att söka nå kontakt med
Polen i oeh för fredsunderhandlingar.
Han spelade dock ingen särskilt
framträdande roll vid de
överläggningar, som sommaren 1658 föregingo
Karl X Gustavs landstigning på
Själland. Följ. år deltog han i viktiga
underhandlingar med Brandenburg och
Polen och var legat vid den ganska
långvariga fredskongress, som i april
1660 slutade med freden i Oliva. —
Gift 1650 med Belene Elisabeth
Praun-falck. — Litt.: E. Schmiele, "Zur
Geschichte des schwedisch-polnischen
Krieges von 1655 bis 1660. Graf Chr.
K. von S." (1—2, 1S87—88); A. von
Schlippenbach, "Zur Geschichte der
Hohenzollerischen Souveränität in
Preussen" (1906); N. Edén, "S:s
beskickning till Tyskland 1654—1655"
(i "Historiska studier tillägnade prof.
Harald Hjärne den 2 maj 1908"); G.
Wittrock, "Marienburg och Labiau"
(i Karolinska förbis årsbok 1922).
H.H.
2. Schlippenbach, W olin ar
Anton von, (rysk) friherre,
arméofficer, f. 23 febr’. 1653, † 27 mars 1721
i Moskva. Föräldrar: majoren Johann
von S. och Maria von Reich. Kusins
son till S. 1. ■— Vid skånska krigets
utbrott 1675 var S. kapten; 1678 blev
han major och 1688 överstelöjtnant
vid garnisonsreg. i Riga. Redan tidigt
utsedd till lantråd i Livland, invaldes
S. 1692 i det av Patkul föreslagna
halvt revolutionära residerande
rådet men undgick att indragas i
Pat-kuls vidare ränker genom förflyttning
till Stockholm 1693, där lian dock
genom värjemålsed måste fria sig från
misstanken att tillhöra de missnöjda.
År 1700 blev han överste för ett av
honom själv upprättat dragonreg. och
visade stor duglighet under de
inledande striderna i Estland 1701. Vid
Karl XII:s marsch mot Riga fick S.
befälet över de trupper, 6 000 man
och en mindre flottilj på Pejpus, som
kvarlämnades för Livlands försvar.
År 1701 slog han general Sjeremetjev
vid Rauge och blev s. å. generalmajor
vid kavalleriet. Efter nederlagen vid
Erastfehr 1701 och Hummelsdorf
1702 och sedan han ytterligare måst
avdela trupper till huvudhären,
kunde han 1704 ej hindra ryssarnas
erövring av Karva och Dorpat. S. å.
blev S. viceguvernör i Reval. Han
medföljde 1708 den sv. armén in i
Ryssland och blev tillfångatagen vid
Poltava 1709, där han förde befälet
över en kavalleriavd. Efter några års
fångenskap övergick S. 1715 i rysk
tjänst, blev generallöjtnant samt
erhöll barontitel och gods i Kurland.
S:s fältarkiv förvaras i Riksarkivet.
— Gift med friherrinnan Helena von
Liewen. — Litt.: O. Sjögren, "W. A.
von S:s lifländska här" (Hist. tidskr.
1896). G. F.
Schlyter, 8chlytern, släkt, som
på grund av religionsförföljelser
utvandrade från Brabant. Äldste med
visshet kände stamfadern Herman
Schlüter (f. omkr. 1572, † före 1636)
skall omkr. 1592 från Pommern lia
inkommit till Blekinge; han var
slutligen borgmästare i Ronneby och blev
far till borgmästaren därstädes
Herman Hermansson S. (f. 1600, † 1678).
Bland dennes söner märkas prosten
ocli kyrkoherden i Bräkne-Hoby, Blek.
län, Lars S. (f. 1646, † 1729),
grosshandlaren i Stockholm Petrus S. (†
1706), handlanden i Ronneby Jakob S.
och förste borgmästaren i Karlskrona
Vilhelm S. († 1701 eller 1706), vilka
äro stamfäder för fyra av släktens nu
levande grenar. En ättling i femte
led till andra grenens stamfar Petrus
S. var byråchefen Herman Schlvtern
(S.2), som blev far till f. d.kanslirådet
i Jordbruksdep. Carl Herman
Schly-tern (f. 1S79). Den yngsta
släktgrenens stamfar Vilhelm S. blev farfars
far till kamreraren vid amiralitetet
Carl Johan S. (f. 1747, † 1805).
Dennes son, prof. Carl Johan S. (S. 1),
blev far till lektorn i latin och
hebreiska vid Karlskrona läroverk
Gustaf Ragnar S. (f. 1845, † 1927), som
även var en aktiv kommunalman.
Denne blev far till presidenten Karl
S. (S. 3), förste stadsombudsmannen
Gustav S. (S. 4), som var gift med
konstnärinnan Ragnhild Linnéa S., f.
Söderling (f. 1887),
textilkonstnärin-nan Svanhild (Vavi) Elina Maria S.
(f. 1887), gift med skulptören Ivar
Johnsson, samt överdir. Ragnar S.
(S. 5).
1. Schlyter, Carl Johan,
rättslärd, språkforskare, f. 29 jan. 1795 i
Karlskrona, † 26 dec. 1888 i Lund.
Föräldrar: fältkamreraren Carl
Johan S. och Lovisa Maria Hjelm. — S.
undervisades av privatlärare och blev
student vid Lunds univ. 1807, där han
studerade juridik för Joh.
Holmbergson oeh 1812 undergick ex. till
rättegångsverken med förnämliga vitsord
oeh fakultetens premium. Han
förvärvade 1S14 drsgraden i Rostock på en
matematisk avh. Följ. år utgav han
avh. "De principiis legislationis
poe-nalis" och utnämndes till docent i
kriminalrätt i Lund. Han blev jur. utr.
kand. 1818 samt jur. utr. lic. och jur.
utr. dr 1820. Han tjänstgjorde
därefter under två år i olika ämbetsverk
i Stockholm. År 1822 fick S. jämte H.
S. Collin av K. M:t i uppdrag att
utgiva våra äldsta lagar, varmed han
sedan var sysselsatt ända till 1877.
Han erhöll 1835 prof:s namn,
förordnades s. å. att förestå en planerad
professur i laghistoria vid Uppsala
univ. och återvände 1837 till Lund,
då ständerna ej beviljade medel till
denna professurs inrättande. Han blev
1837 tf. prof. och 1838 prof. i
allmän lagfarenhet vid Lunds univ. År
1S40 blev lian där innehavare av en
nyinrättad professur i laghistoria,
från vilken han avgick med pension
1876; från 1S52 var han tjänstledig
för fullföljandet av lagutgivningen.
Ett antal av hans föreläsningar har
jämte annat publicerats i "Juridiska
afhandlingar" (1, 1836, 2:a uppl.
1891; 2, 1S79). S. var 1839—40 univ:s
rektor. Åren 1S44—48 tillhörde han
Lagberedningen. — Det var genom
Holmbergson, som S. fick intresse för
utgivandet av landskapslagarna, och
lian stöddes sedermera också av sin
frände J. G. Richert. Före Collins död
1833 utgåvos de två första volymerna
av "Corpus juris sveo-gotorum
anti-qui. Samling af Sweriges gamla lagar"
(13 bd, 1827—77), varefter S. ensam
fullföljde verket. Sålunda utkommo
"Westgöta-lagen" (1827),
"östgötalagen" (1S30), "Uplands-lagen"
(1S34), "Södermanna-lagen" (1838),
"Westmanna-lagen" (1841),
"Helsinge-lagen, kristnu-balken af
Smålands-lagen och Bjärköa-rätten"
(1S44), "Gotlands-lagen" (1852),
"Wisby stads-lag och sjörätt" (1853),
"Skåne-lagen" (1S59), "Konung
Magnus Erikssons landslag" (1862),
"Konung Magnus Erikssons stadslag"
(1S65), "Konung Christoffers
landslag" (1869) och slutligen "Ordbok till
samlingen af Sweriges gamla lagar"
(1877). Utgivningsarbetet, som
grundades på sammanlagt omkring
åttahundra källskrifter, bedrevs efter en
från början väl genomtänkt och aldrig
ändrad arbetsmetod. Vid utgivandet
av varje enskild lag gick S. så till
väga, att han hopsamlade och
granskade alla kända handskrifter och
tryckta uppl. Dessa redovisade han
med noggrann beskrivning i
lagutgåvans företal. Lagtexten utgavs sedan
på grundval av den tillförlitligaste
källan, och andra källskrifters
avvikelser redovisades med noggrannhet
och fullständighet i noterna. Till
varje lag fanns ett "glossarium" upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
