Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Schultz, Johan - Schultz, Johan Christian - Schultz, Martin, friherre, krigare, ämbetsman, se nedan - Schultz, Peter - Schultz, Schultz von Ascheraden, ätt - Schultz, Martin - Schlutz, släkt - 1. Schultz, Herman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Schultz
582
Schultz
schacksällskap (1866) var S. den
verksammaste initiativtagaren, och han
var till sin död sällskapets sekr. —
Gift 1S67 med Amelie Maria Lovisa
Vif sax. U. D.
Schultz, Jo lian Christian,
klädesfabrikör, f. 1694 i Stettin,
Tyskland, † 27 dec. 1766 i
Stockholm. — Med understöd av
Manufakturkontoret vistades S. 1739—40 i
Aachen för att studera
klädestillverkningen där, varvid han till
fördöljande av sitt syfte uppträdde som
uppköpare för Levantiska kompaniet.
Han kom 1740 till Stockholm med ett
hundratal kunniga yrkesmän, vilka
bereddes anställning vid en fabrik,
som lian sistn. är upprättade där,
den första i sitt slag i Sverige för
tillverkning av finare kläde. År 1742
fick lian burskap som handelsman.
Det uppges att han efter mönster frän
Aachen lät sv. barn vid tidig ålder
lara sig spinna och spola i fabriken.
S. erhöll höga premier och goda
vitsord för sin tillverkning, vilken ansågs
kunna mäta sig med den utländska,
men förlagskapitalet var för litet för
att kunna bära den vidlyftiga
produktionen. Trots ett större riksbankslån
1756 nödgades han 1759 avträda sin
egendom till borgenärer. — Gift 1)
före 1722 med Johanna Elisabet
At-kes, † 1741; 2) 1741 med Margareta
Elisabet Boijsman. — En son till
S. var Johan Giese S. (f. omkr.
1728), som under en med allm. medel
bekostad resa 1753—57 (bl. a. till
Berlin, där lian arbetade som gesäll
på det kungliga färgeriet) författade
en vidlyftig reseberättelse med den
inadekvata titeln "Beskrifning om
ma-nufacturerne i Sverige", vilken i
avskrift, upptagande 503 foliosidor,
förvaras i Stifts- och landsbibi. i
Linköping. Han kallade sig sidenvävare, då
lian 1760 fick burskap som
handelsman i Stockholm. Han anträffas sista
gången i Stockholm 1763 och vistades
vid faderns död i utlandet. T. M.
Schultz, Martin, friherre,
krigare, ämbetsman, se nedan.
Schultz, Peter, bildhuggare, döpt
6 april 1647 i Stockholm, † före 10 maj
1689 därstädes. Föräldrar: färgaren
Georg (Jurgen) S. och Anna Maria
Kirstenia S., bägge tyskfödda. — S.
gick två år i lära hos bildhuggaren
Markus Hebel och fortsatte efter
dennes död 1665 hos Johan Wendel
’Stamm, blev 1668 gesäll och synes ha
företagit en gesällvandring, innan han
1670 uppträder som kompanjon till
• övertagaren av faderns färgeri. År
1676 blev han upptagen som mästare
i sten- och bildhuggareämbetet, och
något år senare utnämndes han till
hovbildhuggare. — S. framträdde
tförst som träsnidare med ett epita-
fium över föräldrar och släktingar i
Jakobs kyrka i Stockholm (1667).
Bland hans träskulpturer märkas
dessutom ett par knäböjande änglar
på altaruppsatsen i
Riddarholmskyrkan (omkr. 1680). Större intresse
tilldra sig hans arbeten i sten, främst
de bägge sandstensstatyerna
"Kärleken" och "Förnuftet", som han
utförde 1675 för Storkyrkans v.
kyrkogårdsingång, samt gravmonumentet i
Åbo domkyrka över Åke Tott och
Sigrid Bielke (omkr. 1678) ocli biskop
Terserus’ monument i Linköpings
domkyrka (omkr. 1680). Utom dessa
bevarade och signerade eller
dokumentariskt bestyrkta arbeten av S.
utförde han en rad numera försvunna
eller icke med säkerhet identifierade
verk i såväl trä som sten. — S:s
figurstil är bunden och ofta klumpig. Hans
styrka ligger i den monumentala
uppfattning, som präglar hans bästa
alster, och i det dekorativa
detaljutförandet, som kännetecknas av
teknisk skicklighet. — Gift 1676 med
Agneta Ringli. — Litt..: B. Waldén,
"Nicolaes Millich och hans krets"
(1942). Tli. N.
Schultz, Schultz von A.s c
lierad en, ätt, vars äldste kände
stamfar Herman S. († 1605) tillhörde en
gammal böhmisk adlig ätt; han
flydde på grund av religionsförföljelser
först till Polen och därifrån till
Sverige, gick i Johan III:s tjänst och
var slutligen överstelöjtnant vid
infanteriet i Livland och kommendant
i Kokenhusen. Hans son, översten vid
artilleriet Simon S. (f. 1578, † 1633),
erhöll 1630 av Gustav II Adolf
godset Ascheraden i Livland. En äldre
son till honom, guvernören Martin
Schoultz (se nedan), adlades 1652 och
upphöjdes 1674 i friherrligt stånd med
namnet S. Dennes son var
generallöjtnanten vid infanteriet,
guvernören i Wismar friherre Martin S. (f.
1660, † 1730). Ätten erhöll vid 1765
års riksdag tillstånd att efter
stamgodset Ascheraden kalla sig S. von
Ascheraden. Godset innehades av
ätten, tills det exproprierades efter
första världskriget. I Sverige är ätten
icke längre representerad; den
fortlever i östersjöprovinserna och
Tyskland. •— En yngre son till översten
Simon S., överstelöjtnanten Johan
Filip Schoultz (f. 1621), blev stamfar
för släkten von Schoultz (se s. 572).
Schultz, Martin, fore adlandet
Schoultz, friherre, krigare,
ämbetsman, f. 12 juni 1617, † 16 mars 1682 i
Karva. Föräldrar: översten vid sv.
artilleriet Simon S. ocli Anna Margareta
von Funcken. — S. blev 1645 kapten
vid Livgardet, värvade följ. år folk till
den sv. armén i Holland och
utnämndes 1649 till major. Han upphöjdes
i adligt stånd 1652, deltog i Karl
X Gustavs polska fälttåg som
överstelöjtnant (fr. o. m. 1655) i Jacob
Casimir De la Gardies värvade
infanteri-reg., förlades 1657 i Estland och
utnämndes 1659 till överste för ett
kombinerat finskt infanterireg. S. blev
1661 kommendant i Dünamünde och
generalmajor av infanteriet ocli var
1666—74 överste för det i
östersjöprovinserna förlagda kolonireg. Sistn.
år upphöjdes S. i friherrligt stånd och
efterträdde Claes
Danckwardt-Lillie-ström som överkommendant i Skåne,
Halland och Blekinge, där lian
kvarstod till krigsutbrottet följ. år. S.
anförde centern i slaget vid Lund 1676
och gjorde där en ypperlig insats, när
han vid vänstra flygelns hotande
sammanbrott lyckades samla folket och
återupptaga striden. S. deltog i
belägringen av Kristianstad 1677 ocli
utmärkte sig ånyo i slaget vid
Landskrona s. å.; även där anförde han
centern. År 1679 utnämndes S. till
general av infanteriet, och 16S1 blev han
guvernör över Narva och Keksholms
län. — S., som av fadern ärvde slottet
Ascheraden i Livland, bildade där
ett-större gods. Under förmyndartiden
erhöll S. Billesholm och Ven som pant
för fordran till kronan, men dessa
indrogos 1679 utan att han erhöll
vederlag härför. — Gift 1) 1648 med Anna,
Margareta Zimmerman, † 1664; 2)
1668 med Elisabet Gertrud von der
Brüggen. A. Åg.
Schultz, släkt, vars äldste kände
stamfar var kopparslagaren i
Nyköping David S. († omkr. 1658), farfar
till kronofogden i öknebo härad i
Södermanland Johan S. (f. 1685, † 1758);
den av denne förvärvade gården
Eneby i Ytterjärna skn stannade i
släkten S. till 1882. En yngre son till
honom, mantalskommissarien Carl
Fredrik S. (f. 1726, † 1802), blev far till
kamreraren vid Nykvarns bruk i
Södermanland, godsägaren Magnus
Benjamin S. (f. 1794, † 1S80), från vilken
alla nu levande medl. av släkten
härstamma. Hans son var prof. Herman
S. (S. 1). En yngre son till denne,
lektorn Carl Arvid S. (S. 2), har lagt
sin mors släktnamn von Steinheil till
fädernenamnet; hans släktgren kallar
sig S.-Steinheil.
1. Schultz, Per Magnus Herman,
astronom, f. 7 juli 1823 på Nykvarn
i Turinge skn, Stockholms län, † 8
maj 1890 i Stockholm. Föräldrar:
kamreraren och godsägaren Magnus
Benjamin S. och Christina Helena
Malmberg. —- S. blev student 1844, fil.
kand. och fil. dr 1S54 samt docent i
astronomi 1856, allt vid Uppsala univ.
Från 1848 var han amanuens vid
univ:s astronomiska observatorium.
Då detta ännu endast ägde en mycket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
