Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Selander, Edvard - 4. Selander, Einar - 5. Selander, Sten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Selander
622
Selander
nov. 1931 i Stockholm. Bror till S. 2.
— S. blev student i Uppsala 1S62 och
med. kand. där 1S72 samt med. lic.
1 Stockholm 1877 och efter disp. där
18S7 med. dr i Uppsala s. å.
Militärläkare från 1872 blev S. 1S81 andre
och 1886 förste bataljonsläkare vid
Svea artillerireg. samt var 1897—
1908 reg.-läkare vid Svea livgarde.
Han var vidare 1S88—1918 docent i
bakteriologi vid Karol. inst.,
1895—-97 tf. laborator i samma ämne där,
1889—95 läkare vid centralfängelset
å Norrmalm i Stockholm samt intill
1901 praktiserande läkare i samma
stad. S., som 1887—90 och senare vid
olika tillfällen studerat bakteriologi
på kontinenten, bl. a. hos Gaffky,
Koch och Pasteur, hade under många
år talrika uppdrag av bakteriologisk
art. Han gjorde sig främst känd
genom den tillverkning av
antidifteri-serum, som lian, trots statsmakternas
kortsynta vägran att understödja
verksamheten, 1S95—1914 själv
bedrev och genom vilken han fyllde vårt
lands behov därav. Han var sedermera
led. av 1914 års kommitté ang.
organisation och utveckling av Statens
bakteriologiska laboratorium. — Jämte
talrika delvis mycket framsynta
arbeten om bakteriologi, serumterapi,
tuberkulosfrågor m. m. utgav S. två
memoarverk (tills, med brodern Nils
S., S. 2; sid. 621). Som människa var
han rikt. utrustad, originell, vänsäll
och ännu i sin liöga ålderdom högst
vital. — Gift 1889 med Gerda Klara
Sofia Nelson. P. H. T.
4. Selander, Nils Einar Fredrik,
sjöofficer, f. 5 aug. 1875 i Stockholm, †
2 nov. 1930 därstädes. Son till S. 2. — S.
blev underlöjtnant vid flottan 1896,
kommendörkapten av andra graden
1917 och av första graden 1919 samt
kommendör 1926. Efter några års
tjänstgöring på Karlskrona
örlogsstation genomgick S. Sjökrigshögskolan
1902—04 ocli tjänstgjorde därefter i
Stockholm bl. a. i
kommandoexpeditionen och i Marinstaben. Åren 1913—16
var han förste adjutant hos chefen för
underofficers- och sjömanskårerna i
Karlskrona, varefter han 1920—27
var chef för Marinstabens
organisa-tionsavd. och 1927—30 chef för
Sjöförsvarets kommandoexpedition.
-—-S. var under sin tjänstetid
sjökom-menderad i över 156 månader. Bl. a.
var han 1918 chef för den
transport-avd., som överförde
kustartilleri-detaehementet till Åland, och 1926
eskaderchef för Karlskronaeskadern.
— I mycket stor utsträckning
anlitades S. för särskilda uppdrag i
utredningar och kommittéer, bl. a.
beträffande officerskårens rekrytering och
utbildning, lönereglering för arméns
och marinens personal samt förstärk-
ning av isbrytarberedskapen; vidare
var lian led. av Försvarsväsendets
lönenämnd. S. invaldes 1914 i
örlogsmannasällskapet och 1923 i Krigsvet.
akad. Från trycket utgav han 1907
"En bok om vår flotta". — Gift 1921
med Elsa Maria Höglund. A. G.
5. Selander, Nils Sten Edvard,
författare, litteraturkritiker,
naturskyddsman, f. 1 juli 1891 i Stockholm.
Son till S. 3. — S. avlade mogenhetsex.
i Stockholm 1909 och studerade vid
Stockholms högskola 1909—10 samt i
Uppsala 1910—17, där han sistn. år
blev fil. kand. i naturvetenskapliga
ämnen och 1949 fil. lic. Han var 1918
—20 litterär rådgivare i Dahlbergs
förlags ab.; han reste sedan till
Italien, Frankrike och Holland 1920
—21 och 1922. Åren 1923—26 och
1928—30 var S. anställd vid Albert
Sten Selander.
Bonniers förlag. Som
litteraturkritiker liar han verkat i Stockholms
Dagblad 1926—28 och i Dagens Nyheter
1929—35 samt är litteratur- och
teaterkritiker i Sv. Dagbladet sedan
1936. S. vistades 1934 i London som
korrespondent samt var 1940
krigskorrespondent i Finland. Åren
1931—-33 var lian sekr. i Pennklubben; han
var 1936—46 ordf. i Albert Bonniers
stipendienämnd. S. var även 1936—
47 ordf. i Sv. naturskyddsfören. —
Efter några tämligen osjälvständiga
diktsamlingar, "Vers och visor"
(1916), "Gryning" (1917),
"Tystnadens torn" (1918) och "Vägen hem"
(1920), som visa en lovande
versifika-torisk talang och ett kampglatt
ungdomstrots med tydliga intryck från
det första världskriget, utvecklade S.
under 1920-talet sin speciella lyriska
stil, en resonerande och reflekterande
poesi, som står nära det vardagliga
livet och dess problem och där
samspelet mellan människan och
hennes miljö intar en väsentlig plats. I
verskåserierna "Vår herres hage"
(1923) renodlas maneret virtuost,
stundom på gränsen till elegant
konversation, ocli när S. i
diktsamlingen "Staden" (1926) inspirerat
omsatt denna reflexionslyrik i en mera
sovrad och känslig form, fick han sitt
obestridliga genombrott. Vid sidan av
G. M. Silfverstolpe kan S. därigenom
räknas som den mest typiske
företrädaren för 1920-talets vardagsrealism.
Titeldikten "Staden" ger fina uttryck
åt stadsbons säregna hemkänsla. S.
går i Bo Bergmans och Siwertz’ spår
som stockholmslyriker, ocli liksom hos
dem inta vattnet och skärgården en
väsentlig plats i bilden. I vissa
avsnitt av diktcykeln "Galejans
loggbok", en skildring av en seglats, når
också S:s lyrik en sällsynt frihet och
glans. En plats för sig i "Staden"
intar dikten "En bondestudent", en
hyllning till den tysta kulturkampens
okände soldat. År 1931 kom S:s
främsta diktverk, "En dag", där han
inom ramen av ett dygn i sitt liv och
med i huvudsak vardagligt
reflekterande tonfall framför sina tankar
inför nuet, det förgångna och
framtiden, pendlande mellan skarp kritik
av rörelser i tiden och inte mindre
skarp självkritik, mellan tron på det
humanistiska kulturarvets förmåga
att besegra svårigheterna ocli en
känsla av maktlöshet inför
maskin-kulturens övervälde. Bakgrunden till
uppgörelsen i "En dag" framträder i
essäsamlingen "Européer, amerikaner
och annat" (1930) och i "’Modernt.’
Lekmannapredikningar i radio"
(1932), där S. belyser den moderna
litteraturen och kulturen ur sin
borgerligt liberal-konservativa synpunkt
och spec. riktar kritik mot den nya
primitivismen ocli alltför lättvunna
tillämpningar av psykoanalysen. I S:s
senaste diktsamling, "Sommarnatten"
(1941), är tonen mera stilla och
melodisk; naturlyriken intar där en
betydande plats. År 1942 utkom urvalet
"Dikter från tjugufem år". S. har
vidare verkställt urvalet till de mycket
spridda antologierna "Den unga
lyriken" (1924; 15:e uppl. 1947),
"Levande svensk dikt från fem sekel"
(1—2, 1928; 6:e uppl. 1947—48)
ocli "Levande svensk litteratur"
(1—-24, 1936—38). — Som
litteraturkritiker har S. intagit en klart
konservativ hållning; han har dock icke
avvisat nya formgivningar, när de
förmått klart uttrycka angelägna
kulturella eller individuella problem.
Hans teaterkritik liar övervägande
tagit hänsyn till skådespelens
litterära kvaliteter. — S:s böcker om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
