Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidwall, Amanda - 1. Siegbahn, Manne - 2. Siegbahn, Kai
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Siegbahn
5
Siegbahn
vann även flera framgångar på
Parissalongen med större dukar
(”Högläsning”, 1877; ”Den första läxan”,
1882), vilka dock numera göra ett
mera torrt och överarbetat intryck.
— Ogift. — Litt.: Marita
Lindgren-Fridell, ”A. S.” (Konstvärldens
sommarbok 1943). R. S.
1. Siegbahn, Karl Manne
Georg, fysiker, f. 3 dec. 1886 i Örebro.
Föräldrar: stationsinspektoren vid
Statens järnvägar Nils Reinhold
Georg S. (vars farfarsfar var en från
Stralsund 1738 inflyttad
regements-fältskär) och Emma Sofia Mathilda
Zetterberg. — S. avlade mog’enhetsex.
i Stockholm 1905, inskrevs vid Lunds
univ. följ, år och blev där fil. kand.
1908, fil. lic. 1910 samt efter disp.
1911 docent i fysik s. å. och fil. dr
1912. Han blev e. o. amanuens 1906
och amanuens 1908 vid fysiska
institutionen i Lund samt var assistent
där 1910—15. Efter att 1913 och
1914 under kortare tider samt 1915
—20 ha uppehållit professuren i
fysik vid Lunds univ. kallades han sistn.
år till dess innehavare, och 1922
kallades han till prof, i fysik vid
Uppsala univ. Är 1937 tillträdde han en
personlig professur i experimentell
fysik vid Vet. akad. och förestår i
denna egenskap även avd. för
experimentell fysik vid akad:s Nobelinst.
Han erhöll 1919 erbjudande om
kallelse till professuren i fysik vid tyska
univ. i Prag, vilket han dock avböjde.
S. studerade sommarterminen 1908
vid Göttingens univ., arbetade där hos
prof. Simon med elektriska problem
och studerade sommarterminen 1909
hos prof. Sommerfeld i München. S.
erhöll 1919 och 1923 halva
Björkén-ska priset av Uppsala univ. För sina
röntgenspektroskopiska upptäckter och
forskningar belönades han 1925 med
Nobelpriset i fysik för 1924. Han
erhöll av Royal Society i London dess
Hughesmedalj 1934 och dess
Rum-fordmedalj 1940, båda i guld, samt
tilldelades av Physical Society i
London dess Duddelmedalj 1948. S. blev
led. av Vet. akad. 1922, av dess
Nobelkommitté för fysik 1923 (ordf,
från 1947), av Ing. vet. akad. 1941
och av Krigsvet. akad. 1946 samt har
invalts i flera andra in- och utländska
lärda samfund. Därjämte är han led.
av Sv. nationalkommittén för fysik
sedan 1925 (ordf. 1945—47) och av
Atomkommittén sedan 1945 samt var
led. av Statens tekn. forskningsråd
1942—51. Han blev fil. hedersdr vid
univ. i Freiburg 1931, i Bukarest 1942,
i Oslo 1946 och i Paris 1952. -—- S:s
tidigaste arbeten beröra elektriska
svängningar i en ljusbåge och
metoder att studera växelströmmar (1908
—10). Hans drsavh., ”Magnetische
Feldmessung” (1911), behandlar en
metod att noggrant uppmäta och
kartlägga det magnetiska fältet hos
en elektromagnet. Under samma
period studerade han även
svängningarna hos en telefonmembran och den
elektriska strömmens och spänningens
utbredning i en kabel vid inkoppling
av växelström. En ny epok i S:s
vetenskapliga arbete inleddes med hans
röntgenspektroskopiska studier omkr.
1914, då han dels förbättrade den
experimentella tekniken, dels
upptäckte en ny serie i de tyngre
elementens karakteristiska röntgenstrålning
(M-serien). — Bland de många
apparatkonstruktioner, som S. utfört,
märkas: vakuumspektrograf för
studium av mjuk röntgenstrålning (som
absorberas i luften) ;
röntgenspektro-grafer för precisionsmätningar inom
olika våglängdsområden; röntgenrör
av metall för spektrografiskt ändamål;
gitterdelningsmaskin för
åstadkommande av ritsade optiska gitter utan
periodiska fel; högvakuumpump;
registrerande mikrofotometer;
elektronmikroskop. — Bland S:s avh:ar
märkas flera sammanfattande arbeten
ss. ”Bericht über die Röntgenspektren
der chemischen Elemente” (i
Jahr-buch der Radioaktivität und
Elektronik, 13, 1916),
”Röntgenspektroskopiska precisionsmätningar” (i Arkiv
för matematik, astronomi och fysik,
14, 1919) och ”Bericht über die letzte
Entwicklung der
Röntgenspektrosko-pie” (i Jahrbuch der Radioaktivität
und Elektronik, 18, 1921). Därjämte
har han utgivit en monografi,
”Spek-troskopie der Röntgenstrahlen”
(Berlin 1924; 2:a uppl. 1931; engelsk
uppl. ”The Spectroscopy of X-Rays”,
Oxford 1925), samt det
populärvetenskapliga arbetet ”Elektricitet,
materia, energi” (1921; 2:a uppl. 1922)
samt biografier över Gustaf Granqvist
(Vet. akad:s årsbok 1924) och J. R.
Rydberg (”Swedish men of Science”,
1952). — Under tiden 1925—37 var
S:s forskningsarbete i huvudsak
inriktat på att överbrygga
våglängdsområ-det mellan utraviolett och
röntgenstrålar. Därvid kommo de med hög
precision ritsade gitterna till
användning. Sedan S. 1937 blivit chef för
Vet. akad:s forskningsinst. för fysik,
har arbetet där koncentrerats på
kärnfysik. Med hjälp av två cyklotroner,
färdiga 1939 resp. 1951, ha
kärn-fysikaliska undersökningar utförts av
skilda forskare under S:s ledning.
Konstgjort radioaktiva ämnen ha
ställts till ett tjugotal andra
laboratoriers disposition. — Som fysiker
har S. bildat en internationellt känd
skola, och forskare från skilda länder
ha under lång tid sökt sig till honom
för att arbeta under hans ledning. På
sin sextiofemårsdag 1951 hyllades han
av sv. och utländska forskare med en
festskrift. — Gift 1914 med Karin
Evelina Högbom. — Litt.: A. Lindh,
”En sv. Nobelpristagare” (Kosmos, 5,
1927). J. Tbg
2. Siegbahn, K a i Manne Börje,
fysiker, f. 20 april 1918 i Lund. Son
till S. 1. -—■ S. avlade studentex. i
Uppsala 1936, blev där fil. kand.
1939, fil. mag. s. å. och fil. lic. 1942
samt var amanuens vid univ:s fysiska
institution 1941—43. Han blev fil.
dr vid Stockholms högskola 1944 och
var docent i fysik där 1944—51. Åren
1944—46 tjänstgjorde han som
assistent och 1946—51 som laborator vid
Vet. akad:s forskningsinst. för fysik;
1947—48 ledde han där en kurs i
kärnfysik. S. är sedan 1951
innehavare av den nya professuren i fysik
vid Tekn. högskolan. Han arbetade
inom kärnfysiken vid Massachusetts
Institute of Technology och Harvard
Kai Siegbahn.
University i Förenta staterna 1946—■
47 och har deltagit i kärnfysikaliska
konferenser i England, Schweiz och
Förenta staterna. Är 1949 invaldes
han i Sv. nationalkommittén för
fysik. — S. har i sin forskning främst
ägnat sig åt undersökningar inom
experimentell atomfysik, särskilt
kärnfysik. Av hans över sjuttio
vetenskapliga arbeten, huvudsakligen inom
detta område, må nämnas drsavh.
”Studies in /?-Spectroscopy” (1944,
belönad av Vet. akad. med
Lindbomska guldmedaljen s. å.), där han
behandlade mätningar av /i-strålars
energi under beaktande av aktuella
kärnfysikaliska problemställningar.
Därjämte har han utgivit skrifter
inom elektronmikroskopi m. m. och
några populärvetenskapliga arbeten
inom kärnfysik. S. har även
konstruerat nya typer av instrument för
kärn-spektroskopiska, särskilt
,i-spektrosko-piska, undersökningar samt vid Vet.
akad:s forskningsinst. för fysik
utveck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
