Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Silvius, Andreas - Silvius, David - Sima, Adolph - Simmingsköld, Johan - Simmons, släkt - Simmons, Herman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Silvius
32
Simmons
predikant med innerlig fromhet och
äkta hänförelse i sin förkunnelse.
Bland hans utgivna skrifter märkas
”Paedagogia eller barnalära” (1727)
och det dogmatiska arbetet ”Gudz
heliga uppenbarelse genom förnuft och
skrift...” (1—2, utan årtal). —
Gift 1724 med Helena Fahlström.
T. M.
Silvius, David, ämbetsman,
politiker, f. 10 dec. 1663, begravd 6 okt.
1732 i Stockholm. Föräldrar:
lagmannen Johan Sylvius och Ingeborg
Hinman. — S. blev student i Uppsala
1677. Efter att ha företagit
utrikes-resor och innehaft lägre tjänster i
ämbetsverken blev S. sekr. i
Kommerskollegium 1710. År 1720 blev
han kommerseråd (titulärt redan
1719), och under 1720-talet var han
medl. av olika kommissioner samt av
Sundhetskollegium. Han var
förespråkare för en moderat merkantilism. ■—•
S. var medl. i det utskott, som
utarbetade riksdagsordningen 1723. Han
framträdde som det nya statsskickets
teoretiker i den märkliga skriften
”Påminnelser angående
successions-rät-tigheten i Sveriges rike, samt det så
kallade souveraine väldet”, vilken
tillkom i jan. 1719 och trycktes 1720.
Denna skrift är ett representativt
uttryck för tidens ledande statsrättsliga
och politiska idéer, spec. influerad av
kalvinska synpunkter och engelsk
statsrättslig litt. S. förordar ett
konstitutionellt styrelsesätt med full
säkerhet för person och egendom. Han
polemiserar kraftigt mot enväldets
statsrätt och hävdar ständernas rätt
att ingripa för den händelse
suveränen utan hänsyn till arvföreningens
bestämmelser genom testamentariskt
förfarande söker förfoga över
kronan. Uppenbarligen var S:s
befordran till kommerseråd en politisk
belöning för denna skrift. I religiöst
avseende anslöt sig S. till den
konservativa sv. pietismen. Vid riksdagen
1726—27 framlade han
”Oförgripe-ligit betenekande angående ett
öfver-consistorii inrättande i Sveriges rijke”
(tr. 1730). Det har betecknats som
”pietismens bäst genomtänkta förslag
till reformering av kyrkan” (E.
Lin-derholm i sin avh. om Sven Rosén).
Enligt detta betänkande borde
ständerna utöva den högsta makten i
kyrkan. Det bekämpades givetvis av den
högsta kyrkoledningen och
prästerskapet. S:s förslag godtogs av
majoriteten inom en 1727 tillsatt ecklesiastik
deputation, vilken dock upplöstes utan
att frågan kom upp till behandling
av ständerna. — Gift 1704 med Sofia
Helding. L. Th.
Sima, Adolph Fredrik,
lantmätare, f. 16 maj 1866 i Äspetorp i
Gryts skn, Södermani, län, f 6 juli
1942 i Jönköping. Föräldrar: mjöl-
naren Gustaf Olsson och Anna
Catharina Jonsdotter. — S. utexaminerades
från Örebro tekn. skola 1891, blev
lantmäterielev 1892 och avlade
lant-mäteriex. 1895. Efter auskultanttjänst
på olika orter blev han 1901 v.
kom-missionslantmätare i Gävleb. län och
var 1909—31 distriktslantmätare i
Ljusdals distrikt, Hälsingland. Som
pensionerad flyttade han till
Jönköping. — S. författade ett par
uppmärksammade lantmäteritekn.
arbeten, ”Om kartläggning av skogsmark”
(1934) och ”Topografi. Mark- och
terränglära särskilt med avseende på
Sveriges och Fennoskandias
natur-och kulturförhållanden” (1939); de
äro alltjämt ensamstående i sv.
litteratur. ■—• S. var en mångbetrodd
kommunalman i Ljusdal. Bl. a. var
han ordf, i municipalstämman 1901
■—-13, i köpingsstämman 1914—17
och i kommittén för
köpingsbildning-en 1906—13. Vid köpingens
tjugofemårs jubileum 1939 utgav han på
uppdrag minnesskriften ”Ljusdals
municipalsamhälle och Ljusdals
köping. Ett stationssamhälles historia”.
— Gift 1897 med Julia Gustava
Johansson. S. L.
Simmingsköld, Johan, före
adlandet Simming, författare,
ämbetsman, f. 22 april 1748 i Göteborg, J
30 mars 1796 på Königsteins
fästning i Sachsen. Föräldrar: assessorn
Markus S. och Magdalena Elisabet
Holst. — S. blev student i Uppsala
1766. Han erhöll 1774 k.
bibliotekaries titel och 1779 lagmans titel samt
utnämndes 1782 till historiograf i K.
M:ts orden, vilken befattning han
innehade, tills han 1784 lämnade
landet. ■—• S. kom 1768 till Stockholm,
där han snart började publicistisk
verksamhet. Redan 1765 hade han
skrivit dikter i Salvius’ Lärda
Tidningar. Under 1769—70 års riksdag
utgav han Riksdags-krönika.
Dessutom biträdde han Gjörwell vid
redigerandet av Allmänna Tidningar. År
1771 utgav han antologin ”Samlingar
av vitterhetsarbeten”. Hela tiden
arbetade han energiskt på att vinna
uppmärksamhet och gunst från
Gustav III:s sida genom att förhärliga
konungen och hovet på vers och
prosa. Detta lyckades också. Genom C.
Fr. Scheffers förmedling erhöll S.
adelskap (för sin far och därmed även
för sig själv) och fick titlar och
förmåner. Hans ekonomi var emellertid
vacklande, och han gjorde sig
skyldig till en rad förfalskningar; 1784
blev han tvungen att fly ur riket. Av
Svea hovrätt dömdes S. 1786 till
skampåle, livstids fästning och förlust
av adelskap. Han kallade sig därefter
Markusson. Från sin vistelseort i
Sachsen försökte han utverka en
pension av konungen genom hot att i
Johan Simmingsköld. Gravyr av J. F.
Martin 1784 efter J. T. Sergel.
annat fall utge komprometterande
anekdoter om kungahuset och hovet.
Följden av detta utpressningsförsök,
som man i Sverige uppenbart
fruktade, blev att konungen utverkade
hans häktning. Hans farliga papper
hemsändes, och själv insattes han, då
Gustav ville undvika hans återkomst
till Sverige, i Königsteins fästning,
där han kvarhölls till sin död. •—■
Ogift. — Litt.: H. Fröding, ”Fången
på Königstein” (i förf:s ”Biografiska
studier”, 1905). Å. N.
Simmons, släkt, vars äldste kände
medl. var skeppsredaren James S.,
som utvandrade från Irland till
Västindien och där bosatte sig på ön S:te
Croix (Santa Cruz) samt ägde en
segelduksfabrik på Crab Island. Hans
son Thomas Abraham S. (f. 1812, f
1860) blev med. dr i Berlin och
återvände till Västindien som
praktiserande läkare. Son till denne var
George James S. (f. 1839, f 1920), som
flyttade till Holstein och efter 1864
års dansk-tyska krig kom till Sverige
följ, år; han blev där lantbrukare på
Kronedal i Dalby skn, Malmöh. län,
och var senare kamrerare vid
Klå-gerups sockerfabrik i Hyby skn,
samma län. Hans son var prof. Herman
S. (se nedan).
Simmons, Herman Georg,
botanist, f. 16 aug. 1866 på Kronedal
i Dalby skn, Malmöh. län, f 22 april
1943 i Lidingö. Föräldrar:
lantbrukaren, senare kamreraren vid
Klåge-rups sockerfabrik George James S.
och Julie Adèle Nicoline Margrethe
Hjardemaal. — S. avlade
mogenhets-ex. i Kalmar 1886, genomgick
Aln-arps lantbruksinst. 1887-—89 och
blev i Lund fil. kand. 1892, fil. lic.
1906 och fil. dr s. å. Han var
assistent vid Allm. sv. utsädesfören. i
Svalöv 1889—90, e. o. amanuens vid
botaniska institutionen i Lund 1893—
97 och docent i botanik i Lund 1906
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
