Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Simon, Ludvig - Simons, Gillis - Simonsson, Alex, sjöofficer, se s. 35 - Simonsson, Birger - Simonsson, Hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Simons
34
Simonsson
lasarettsläkare vid kvinnokliniken.
Åren 1933—40 var han även
lasarettets styresman. Marinläkarestipendiat
1919 blev han 1938 marinläkare av
första graden i reserven. Han var
1940 läkare vid tredje finska
krigs-sjukhuset. -—■ S., som publicerat
arbeten av dels gynekologisk-obstetriskt,
dels fackligt innehåll, har beklätts
med flera kollegiala uppdrag. — Gift
1918 med Kerstin Olsson. P. H. T.
Simons, G il l is,
manufaktur-idkare, f omkr. 1666. Föräldrar:
borgmästaren i Nyköping Paul S.,
troligen av holländskt ursprung, och
Elisabeth Joakimsdotter Danckwardt.
— S. var på fädernet nära frände till
bröderna Momma-Reenstierna och
dotterson till den store affärsmannen
och bruksägaren Joakim Danckwardt
i Nyköping. Han torde i ungdomen
ha grundligt studerat
sockerraffine-ringskonsten utomlands. År 1661
erhöll han privilegium för anläggande
av ett sockerraffinaderi i Stockholm,
vartill hans halvbror, storköpmannen
Joachim Pötter-Lillienhoff, bestod
största delen av förlagskapitalet. Då
privilegiet, som gällde för tio år, ej
fick träda i kraft, förrän ett tidigare
privilegium löpt ut, slöt sig S.
tillsammans med innehavarna av detta,
W. Wessenberg och A. van Eijck (von
Eich), och ett raffinaderi
uppbyggdes på Södermalm. Då S. avled
ärvdes posten som dir. i företaget av
hans svåger Hans Ehrenpreus, som
även övertog S:s skulder till Joachim
Pötter-Lillienhoff. •— Troligen ogift.
■— Litt.: G. H. Stråle, ”Alingsås
manufakturverk” (1884). G. U.
Simonsson, A l e x, sjöofficer, se
s. 35.
Simonsson, Birger Jörgen,
målare, f. 3 mars 1883 i Uddevalla, f
11 okt. 1938 i Stockholm. Föräldrar:
handlanden Johan Anton S. och Ma-
Birger Simonsson.
ria Regina Christina Widerberg. —■
S. blev student i Göteborg 1902,
tjänstgjorde någon tid som
järnvägstjänsteman och studerade därefter
naturvetenskap i Lund. Åren 1904—05
gick han på Kristian Zahrtmanns
målarskola i Köpenhamn och hösten
1905 en termin på Konstnärsförb:s
skola i Stockholm. Åren 1906—13
vistades han i Paris, där han 1908—■
10 följde undervisningen på H.
Ma-tisses målarakad. År 1911 gjorde han
en resa till Italien. S. var 1914—16
bosatt i Kungälv och 1916—19 i
Göteborg, där han var lärare på Valand.
Åren 1919—26 vistades han i Paris.
Från sistn. år var han verksam i
Stockholm, från 1930 som prof, i
landskapsmålning vid
Konsthögskolan; s. å. invaldes han i Konstakad.
Under nästan hela sitt liv
tillbringade han somrarna på Västkusten,
hans viktigaste konstnärliga domän,
eller i Telemarken, Norge. — S.
var med om att bilda fören. ”De
Unga” 1907. Han var den, som
främst gick i bräschen som den
modernistiska genombrottsgenerationens
man i de konstpolitiska striderna. Han
debuterade med ”De Unga” i
Stockholm 1909 och var senare ivrigt
verksam som initiativtagare och
kommissarie för utställningar. Han utställde
bl. a. separat i Stockholm 1930, 1935
och 1938 och i Göteborg 1929. En
minnesutställning var ordnad 1939 på
Konstakad. — Efter sin Parisresa
1906 framträdde S. inför sina
jämnåriga kolleger i Stockholm som
radikal förespråkare för de senaste franska
strömningarna, Cézanne, van Gogh,
Matisse, vilka då voro så gott som
okända här hemma. Som målare blev
S. dock aldrig någon ytterlighetsman.
Mer än Matisse äro Bonnard och
Cézanne hans läromästare. S:s tidiga
och tillika bästa målningar ha en
varm och mustig ton. De senare
verken ha större ljus- och färgstyrka med
ett kraftfullt spel mellan varmt och
kallt. Hans motivvärld är idyllens:
porträtt av barn, ungdom och vackra
kvinnor, naket samt soldruckna
landskap från Västkusten och Frankrike
(”Gutten i Påland”, 1910; ”Helge
vid spegeln”, 1923,Nat.mus.;”Franskt
landskap”, 1925, Göteborgs
konstmus.). -—■ Jämte G. Sandels är S.
hu-vudrepr. för västkustfalangen i det
sv. modernistiska genombrottet. I sin
lyriska livsbejakelse och starka
naturinspiration är han mer samhörig med
det norska samtida måleriet
(Sören-sen o. a.) än med det Matissetrogna
Stockholmsmåleriet. Den starka
durklangen i S:s måleri kontrasterar
skenbart med hans disharmoniska lynne.
Om människan S. har Pär Lagerkvist
skrivit i inledningen till
minnesutställ-ningskatalogen 1939 bl. a. följande:
”Med sin skarpa intelligens och
osedvanliga kvickhet var han en farlig
motståndare, när han så ville . . . Han
var givet en stridbar man. Men han
var samtidigt mycket dåligt utrustad
för striden. Han var överkänslig,
ömtålig, ytterst sårbar. Jag tror han var
en av de hudlösaste mänskor jag känt.
— Detta hängde samman tror jag,
med det innersta i hans väsen, med
det varur hans konst sprang fram,
med vekheten, ömheten”. — Gift
1915 med Ingrid Gustafsson. — Litt.:
S. Ullman, ”B. S.” (1933); C.
Nordenfalk, ”Konstnärer i Kungälv”
(1946). R. S.
Simonsson, Hans Viktor,
sjöofficer, f. 3 aug. 1880 i Mellerud,
Älvsb. län. Föräldrar: trafikdirektören
Nils Viktor S. och Hanna Mathilda
Hans Simonsson.
Forssman. —S. blev underlöjtnant vid
flottan 1901, kommendörkapten av
andra graden 1920 och av första
graden 1925, kommendör 1931,
konter-amiral 1938 samt viceamiral vid
avgång ur aktiv tjänst 1945. Han var
1919—23 chef för torpeddep. i
Karlskrona, 1923—29 avd.-chef för
Marinförvaltningens torpedavd., 1928—33
inspektör för ubåtsvapnet, 1933-—38
chef för Sjöförsvarets
kommandoexpedition, 1938—42 befälhavande amiral
och chef för Sydkustens marindistrikt
samt 1942—45 befälhavande amiral
och chef för Ostkustens marindistrikt.
—■ S. ägnade en väsentlig del av sin
tjänstetid åt ubåtsvapnet, för vilket
han blev en föregångsman inom sv.
flottan. Efter utbildning 1907 på den
första sv. ubåten förde han 1909—28
olika befäl på ubåtsförband, från 1923
som chef för ubåtsflottiljen. S. togs
i anspråk för flera särskilda uppdrag:
han deltog 1913 i vissa ubåtsprov i
Spezia och var 1914 sakkunnig
beträffande ubåtsvapnet i den fjärde
Staaffska försvarsberedningen och
medl. av kommissionen rörande
ubåts-typer samt 1916 sakkunnig i fråga om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
