Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Sinclair, Fredrik Carl - 3. Sinclair, Carl Gideon - Sineus, bror till Rurik, bd 6 s. 414 - Sirén, Osvald
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sinclair
37
Sirén
Fredrik Carl Sinclair. Målning av
G. Lundberg 1777.
yngre hovpartiet och drottningens
spec. förtroendeman. Uppslagsrik och
energisk men också kallt
beräknande och hänsynslös intrigmakare
spelade han en viktig roll under
frihetstidens sista år. Han deltog 1762
som hovets ombud i förhandlingarna
mellan hattar och mössor och
samarbetade under de följ, åren med
hattarna. År 1762 utnämndes han till
överste i armén, och s. å. förordnades
han till daglig uppvaktning hos
kronprins Gustav. S. var i frågan om det
danska äktenskapet kronprinsens
främste rådgivare. Han spelade vid
1765—66 års riksdag en stor roll som
ledare för ett s. k. tredje parti,
upphöjdes 1766 i friherrligt stånd och
blev 1769 riksråd. Är 1771 närmade
han sig mösspartiet efter dettas seger
vid riksdagen, erhöll s. å. grevlig
värdighet och befordrades 1772 till
generalguvernör i Pommern och
kansler för univ. i Greifswald. S. blev
därvid föremål för allmänt
misstroende från sina tidigare förbundna och
synes icke aktivt ha deltagit i 1772
års statskupp. Han kom emellertid
åter i gunst hos konungen genom
sin utmärkta förvaltning av
general-guvernörsämbetet i Pommern samt
genom sina insatser i det militära
reformarbetet i Sverige. Är 1769 var
S. ordf, i en deputation, som hade
till uppgift att förenkla
redovisningen av flottans ekonomi och ändra
Amiralitetskollegii instruktion. I den
1773 fastställda instruktionen skildes
kollegiet från befattningen med
kommando och ekonomi, ett beslut som
helt överensstämde med S:s åsikter.
S. erhöll Serafimerorden 1774. -—■
Gift 1749 med Sofia Johanna Reuter
af Skälboö. A. Äg
3. Sinclair, C a r l G i d e o n,
arméofficer, f. 12 nov. 1730 i Stralsund,
f 1 sept. 1803 på Gammelbo bruk,
Ramsbergs skn, Örebro län.
Föräld
rar: majoren Henrik Gideon S. och
Beata Catharina von Grape. Brorson
till S. 1. — S. blev 1741 förare vid
vid Gustaf David Hamiltons värvade
garnisonsreg. i Malmö och 1746
student i Greifswald samt trädde s. å.
med k. tillstånd i fransk krigstjänst.
Som sekundlöjtnant vid reg. Royal
Suédois deltog han i 1747—48 års
franska fälttåg och bevistade bl. a.
erövringen av Maastricht sistn. år.
Utnämnd till kapten vid reg. La
Dau-phine 1756 tjänstgjorde han med
utmärkelse i sjuårskriget som
generaladjutant hos marskalken greve Muy
och blev 1762 överste för reg. La
Bavière. S. blev 1770 lärare i
krigskonst för prins Maximilian, senare
konung av Bayern, och utgav 1773
”Institutions Militaires ou Traité
élé-mentaire de Tactique”. I
Zwei-brücken sammanträffade S. med
Gustav III, som förmådde honom att åter
Carl Gideon Sinclair.
Målning av okänd konstnär.
gå i sv. krigstjänst. S., som 1771
blivit kommendant för reg. Royal
Suédois, utnämndes 1775 till överste i
sv. armén och tre år senare till överste
för Björneborgs reg. Är 1780 blev han
förste generaladjutant hos konungen,
utnämndes följ, år till överste för
Artillerireg. och tjänstgjorde 1784—
91 som generalfälttygmästare. S. blev
en av Gustav III:s främsta rådgivare
vid det militära
reorganisationsarbe-tet och sökte införa franska åsikter
och inrättningar i sv. armén. Är 1781
utarbetade han ett
infanterireglemente och tre år senare ett
”styckereglemente” för artilleriet, där batteriet
för första gången nämnes som
truppenhet. Som chef för artilleriet
lyckades han genomföra stora förändringar
inom detta vapenslag. Sålunda
verkställde han en ny indelning inom
fältartilleriet 1784, inrättade följ, år en
särskild sekreterarexpedition inom ge-
neralfälttygmästardep. och fick 1787
tillstånd att utarbeta en
artilleriveten-skapskurs för officerare. Hans
reformplaner, som de framgå av hans 1799
nedskrivna ”Tankar öfver Sveriges
nu varande krigsmakt till lands”, voro
radikala och åsyftade främst en
omorganisation av indelningsverket, bl. a.
genom indragning av de flesta
boställena. Gustav III hade emellertid
ingen större förståelse för S:s planer,
vilket denne bittert konstaterade. S.
deltog i kriget mot Ryssland, blev
1789 led. av utredningskommissionen
och av hemliga krigsberedningen och
utnämndes följ, år till
generallöjtnant. Han avgick som reg.-chef 1794 i
samband med artilleriets
omorganisation och anförtroddes överinseendet
över detta vapenslag men betraktade
den nya organisationen med misstro
och vistades de sista levnadsåren ofta
utomlands. Han utnämndes till
general 1799. S. var energisk och
uppslagsrik och utrustad med goda
chefsegenskaper men hade ett häftigt
temperament och kom ofta i delo med
sina överordnade. Åtskilliga av hans
militärvetenskapliga skrifter äro
tryckta, medan större delen av hans
otryckta planer och utkast liksom
även hans memoarer förvaras i
arkivet på Ericsberg i Södermanland. S.
invaldes 1796 i Sv.
krigsmannasäll-skapet. ■— Gift 1773 med
riksfriher-rinnan Louise Henriette Eckbrecht von
Dürckheim. A. Äg
Sineus, bror till Rurik, bd 6 s. 414.
Sirén, O s v al d, konsthistoriker,
f. 6 april 1879 i Helsingfors.
Föräldrar: assessorn Bruno S. och Sigrid
Leopold. •—• Efter studentex. 1897
blev S. fil. kand. 1899, fil. lic. 1900
och fil. dr 1902, allt i Helsingfors.
Han tjänstgjorde som amanuens vid
Nord. mus. 1898—99 och antogs som
e. o. amanuens vid Nat.mus. 1900.
S. blev sv. medborgare 1903. Efter att
Osvald Sirén.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
