Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Sjögren, Anton - 2. Sjögren, Hjalmar - 3. Sjögren, Arvid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sjögren
64
Sjögren
dersökning av apatittillgångarna i
Norrbotten. ■—• Är 1862 företog S. en
studieresa till Tyskland, Österrike,
England, Schweiz och Danmark. Han
invaldes i Vet.akad. 1876 och
Fysio-grafiska sällskapet i I.und 1878. Åren
1864—93 var han ordf, i
Värmländska bergsmannafören. och
därjämte inspektor för Bergsskolan i
Fi-lipstad. Den viktigaste delen av S:s
efterlämnade mineralsamling ingår i
den av sonen Hjalmar S. (S. 2) till
Riksmus. skänkta Sjögrenska
mineralsamlingen. Där förvaras även bl. a.
S:s stora samling av slipprov av
mineral och bergarter. — Gift 1855
med Kristina Sofia Petersson. — Litt.:
minnesord (av E. Svedmark) i Geol.
fören :s förhandi., 15, 1893, av C. H.
Lundström i Värmländska
bergsmannafören :s annaler 1894; P. Geijer,
”Sv. malmgeologisk forskning” (Geol.
fören:s förhandi., 43, 1921). N. Zn
2. Sjögren, Sten Anders
Hjalmar, mineralog, geolog, f. 13 juni
1856 vid Persbergs gruvfält i Färnebo
skn, Värml. län, f 23 mars 1922 i
Stockholm. Son till S. 1. — S. avlade
mogenhetsex. i Örebro 1875,
utexaminerades från Tekn. högskolans avd.
för bergsvetenskap 1878 och avlade
bergsex. vid Lunds univ. 1880. Han
blev 1880 auskultant i
Kommerskollegium, hade 1881—82 korta
förordnanden som gruvingenjör och
bergmästare samt blev 1882, efter disp.,
docent i mineralogi och geologi vid
Uppsala univ., där han var tf. prof,
i dessa ämnen 1882—84 och
samtidigt amanuens 1883—84. Ären 1885
—89 var han geolog hos
Naftabola-get Bröderna Nobel i Baku men
lämnade ’ 1890 Ryssland efter att 1889
ha utnämnts till prof, i mineralogi
och geologi vid Uppsala univ. Genom
sitt gifte 1890 med en dotter till den
ryska petroleumindustriens främste
grundläggare Ludvig Nobel sattes han
i tillfälle att intressera sig i flera
Hjalmar Sjögren.
större ekonomiska företag. Är 1894
tog han i dylikt syfte avsked från
professuren och bosatte sig på sitt
1892 inköpta gods Nynäs i Södertörn.
Från 1901 till sin död var S. prof,
och intendent vid Riksmus :s
mineralogiska avd. Han företog studieresor
inom Europa, färdades under sin
anställning i Baku på 1880-talet vida
omkring i Kaukasien, Armenien och
Persien m. m. och gjorde 1911 en
längre expedition genom
Transkas-pien och Centralasien. Är 1891
besökte han Förenta staterna, 1905
Sydafrika, 1906 Mexiko och 1913
Kanada. ■—■ S. publicerade ett stort antal
arbeten i mineralogi och geologi. Till
stor del behandla hans talrika
mineralogiska undersökningar, ss.
”Contribu-tions to Swedish Mineralogy” (1893
-—95), värmlandsgruvornas många
sällsynta och märkliga mineral.
Särskilt bör nämnas hans troligen
viktigaste mineralogiska insats,
undersökningarna över chondrodit och humit
från sv. fyndorter. Stort intresse
ägnade S. åt de sv. järnmalmernas
geologi, rörande vilka hans arbeten,
tillkomna 1891—1914, utgöra
representativa uttryck för då gängse
uppfattningar inom bergsvetenskapen. Vid
början av Norrbottensmalmernas
exploatering var han en bland dem, som
varnade för deras export, främst på
grund av fruktan att
malmtillgångarna skulle ta slut. I samband därmed
motarbetade han Ofotenbanans
byggande; av protektionistiska skäl ville
han att den malmexport, som var
ofrånkomlig, borde ske över Luleå.
— Under sina Rysslandsår undersökte
S., huvudsakligen i samband med sin
tjänst i Naftabolaget, det
aralo-kas-piska bäckenets utvecklingshistoria i
sentertiär och kvartär tid. Hans
resultat på detta område äro samlade
bl. a. i ”Preliminära meddelanden
från de kaukasiska naftafälten” (1891
—92). S. satte, till största delen med
egna medel, sin institution i Uppsala
i tidsenligt skick och grundade 1892
den ansedda tidskr. Bulletin of the
Geological Institution of the
Univer-sity of Upsala, som han utgav till sin
död på egen bekostnad. För Riksmus:s
utveckling verkade han kraftigt (även
ekonomiskt). I Nynäsbygden ställde
han sig med stora kapitalinsatser i
spetsen för den utveckling, som
trakten sedan undergått.
Järnvägskonces-sion erhölls 1898, och i
järnvägsbolagets (Stockholm—Nynäs) styr, var S.
till sin död ordf. Är 1899 köpte ab.
Nynäs villastad av honom den mark,
där staden Nynäshamn nu ligger. Som
ekonomisk företagare ägnade han sig
i stor utsträckning åt gruvföretag.
Bl. a. hade han stora intressen i Sala
silvergruva, som han en kortare tid
ensam ägde, i Sulitelma koppargruvor
i Norge och i de kaspiska oljefälten.
S. var en frikostig mecenat ej blott
för mineralogisk, geologisk och
geografisk forskning (bl. a. de
vetenskapliga forskningsfärderna) utan även
för studiet av Sveriges fornminnen
från medeltiden och upptecknandet
av de sv. landsmålen m. m. Ett annat
ex. utgör Vet.akad :s på initiativ av
A. E. Nordenskiöld 1898 tillkomna
Berzelius-museum, vars föreståndare
S. blev. Livligt intresserad av
friluftsliv och sport, tillhörde S. en mängd
idrottssammanslutningar, jaktklubbar
m. m. Han var en av de verksammaste
under förberedelserna 1884 till
stiftandet av Sv. turistfören. Han blev
fil. hedersdr vid Uppsala univ. 1893
och led. av Vet.akad. 1899. Ären
1892 och 1906 var han Geologiska
fören :s ordf. Hans rikhaltiga
naturvetenskapliga bibi, donerades av hans
maka till Ing.vet.akad. — Gift 1890
med Anna Maria Elisabeth Nobel.
— Litt.: biografi av A. G. Högbom
i Bulletin of the Geological Institution
of the University of Upsala (18,
1922), av A. Gavelin i Vet.akad :s
årsbok 1937. N. Zn
3. Sjögren, A r v i d Christer
Primus, bruksman, f. 26 aug. 1859 i
Persberg, Färnebo skn, Värml. län, f
24 dec. 1936 i Stockholm. Bror till
S. 2. — Efter läroverksstudier i
Filip-stad och Örebro samt praktik vid
Avesta järnverk genomgick S. 1879—
80 Filipstads bergsskola och arbetade
1881—84 vid olika industriföretag i
Förenta staterna. Är 1884 knöts han
som driftsingenjör till Avesta
järnverks ab., där han 1892 avancerade
till bruksförvaltare och 1898
efterträdde sin svärfar, H. A. Cornelius,
ss. verkst. dir. På denna post kvarstod
S. till 1908, då han, efter att tills,
med några kompanjoner ha inköpt
aktiestocken i Forsbacka jernverks ab.,
blev verkst. dir. i detta företag.
Sedan han 1919 sålt sina aktier i
bolaget, lämnade han följ, år
direktörs-posten men uppehöll den sedermera
ånyo 1924—28. Då Fagerst?, bruks
ab. 1929 förvärvade aktierna i
Forsbacka, inträdde S. i det förras styr.,
där han under sina återstående år var
en verksam kraft. Vid sidan av sina
huvudbefattningar var han led. (i
flera fall ordf.) i styr, för en lång rad
bolag av olika slag. En framträdande
roll spelade han vid organiserandet
av ab. Avesta folkbank (1904), där
han vid starten inträdde som
styr.-ordf. och verkst. dir.; han kvarstod
i dessa egenskaper till 1908 resp.
1914. — S. befrämjade med stor
driftighet utvecklingen av de företag,
där han huvudsakligen var verksam,
Avesta och Forsbacka. Bägge bruken
moderniserades och expanderade
kraftigt under hans ledning, och till-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
