Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skoglund, Gunnar - Skoglund, Martin - Skogman, ätt - 1. Skogman, Carl David
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skoglund
86
Skogman
1948 startade han egen verksamhet
med Film ab. Tiden och Vi. — S. har
framför allt ägnat sina krafter åt
dokumentärfilmen; han har redigerat
och iscensatt över hundratalet
kortfilmer, kännetecknade av
vederhäftighet och frisk visuell kraft. År 1938
var han ledare för en expedition till
Siam, där större delen av filmen ”En
handfull ris” inspelades. S. har även
regisserat ett antal spelfilmer ss.
”Kvinna ombord” och ”Mans
kvinna”. Han har dessutom framträtt som
teater- och radioregissör. År 1940
sändes han av Utrikesdep. med ett
hundratal filmer på
propagandauppdrag till Förenta staterna. -—■ Gift 1)
1929—42 med skådespelerskan
Sign-hild Björkman; 2) 1944 med
skådespelerskan Birgit Lindquist. Bo B.
Skoglund, John Martin,
lantbrukare, politiker, f. 2 sept. 1892 i
Risinge skn, Östergötl. län.
Föräldrar: hemmansägaren Karl Jonas S.
och Stina Lotta Olofsdotter. —■ Efter
att ha genomgått folkhög- och
lantmannaskola övertog S. i unga år
fädernegården i byn Doverstorp,
Risinge skn, som han sedan dess brukar.
Han invaldes 1919 i
kommunalfullmäktige och var 1923—28 ordf, i
fattigvårdsstyr. Sedan Finspång 1942
blivit köping, är han där v. ordf, i
fullmäktige. Han blev landstingsman
1930 och är led. av landstingets och
hushållningssällskapets
förvaltningsutskott liksom av länsbostadsnämnden
(ordf.). Sedan 1929 tillhör han
Andra K.; han var led. av
utrikesutskottet 1940—49 (v. ordf. 1940—49,
suppleant sedan 1950) och är led. av
statsutskottet sedan 1941 (ordf, sedan
1950). Därjämte har han tillhört
andra lagutskottet 1936—40 och ett
flertal särskilda utskott, bl. a.
försvarsutskotten 1936 och 1942. Vid
början av 1949 års riksdag blev han
andre v. talman i Andra K. och
Martin Skoglund.
hösten s. å. förste v. talman där.
Han har varit statsrevisor och
statsrevisionens v. ordf. Bland det stora
antal utredningar, vari S. deltagit,
märkas bostadsutredningen för
landsbygden 1931—35,
länsstyr.-utred-ningen 1935—37 samt 1937 års
so-cialvårdskommitté. Sedan 1940 är han
led. av Vattenfallsstyr. — S., som
blivit uppmärksammad för sina
framstående insatser i det kommunala
arbetet, erbjöds av högern kandidatur
vid 1928 års Andra K.-val. S.
framträdde politiskt sommaren 1928 vid
ett högermöte på Omberg och
invaldes i riksdagen hösten s. å. Sina
parlamentariska lärospån gjorde han
under ledning av Arvid Lindman,
vars förtroende han i hög grad
tillvann sig. Han kom att höra till den
krets av yngre högerriksdagsmän, som
utan att ännu ha säte och stämma
bland partiets förtroendemän blevo
Lindmans närmaste medhjälpare. Är
1933 befordrades han till suppleant
i riksdagsgruppens förtroenderåd och
blev led. och sekr. 1934. Vid
parti-ledarskiftet i juni 1935 valdes S. till
förste v. ordf, i högerns
riksorganisation och v. ordf, i högerns
riksdagsgrupp. Han avböjde att komma i fråga
som partiledare vid ordf.-valen 1944
och 1950. Vid riksdagarna 1936 och
1940—49 fungerade han som högerns
gruppledare och främste talesman i
Andra K. -—■ Sina första mera
betydande insatser inom allmänna värv
gjorde S. som fattigvårdsstyr.-ordf.,
och han har alltsedan dess med
intresse ägnat sig åt socialpolitiska
frågor. Sin positiva inställning har han
manifesterat bl. a. under mångårigt
arbete inom socialvårdskommittén.
Han var en av upphovsmännen till
det förslag, som lades till grund för
beslutet i folkpensioneringsfrågan
1946. S. har emellertid utvecklats till
en allroundpolitiker med mångsidiga
intressen och kontakter. I sin
politiska gärning har han dock alltid
ägnat speciell uppmärksamhet åt
landsbygäsproblemen, inte minst
frågan om landsbygdens avfolkning. Han
kan vidare räknas som en av den sv.
riksdagens mest påpassliga och
konsekventa kommunistbekämpare. Han
älskar att framträda som en det
sunda, praktiska förståndets talesman.
Hans pietetsfulla försiktighet och
rotfasthet i tradition och miljö förenas
dock med ett drag av bohemeri i
hans personliga läggning. Med sin
humor och sitt rättframma och ofta
drastiska uttryckssätt, kryddat av ett
lätt dialektalt uttal, är han en
färgrik och gärna hörd talare både i
riksdagen och ute i landet. S., som
åtnjuter en för en ledande partiman
ovanligt allmän popularitet, torde få
betraktas som en av sitt partis främsta
tillgångar. — S. har beklätts med
ledande poster inom jordbrukarnas
ekonomiska föreningsrörelse och är
styr.-led. av Östgötalantmännens
central-fören. samt sedan 1948 ordf, i Sv.
lantmännens riksförb:s förtroenderåd.
År 1946 valdes han till led. av
Lant-bruksakad. —• Gift 1917 med Elsa
Andersson. O. N.
Skogman, ätt från Finland, vars
äldste kände stamfar Göran S. (f.
1727) var sjöforman i staden Lovisa i
Finland och blev far till prosten och
kyrkoherden i Pernå, Borgå stift,
Jacob S. (f. 1753, f 1807). Dennes
son, presidenten Carl David S. (S. 1),
adlades 1826 med bibehållet namn;
han upphöjdes 1854 i friherrligt
stånd men introducerades ej som
friherre på Riddarhuset. Hans äldste
son, kommendörkaptenen friherre
Carl S. (S. 2), blev far till
expeditionschefen friherre Karl S. (f. 1864,
f 1945), som 1922—31 var ordf, i
styr, för Dramatiska teaterns ab.; han
var gift med operasångerskan Magna
Lykseth-S. (S. 3).
1. Skogman, Carl David,
friherre, ämbetsman, f. 26 okt. 1786 i
Lovisa, Finland, f 20 febr. 1856 i
Stockholm. Föräldrar: prosten Jacob
S. och Maria Magdalena Starck. •—
Efter studier vid Borgå gymnasium
blev S. 1801 student i Åbo, där han
åren 1801 och 1802 levde som barn
i huset hos F. M. Franzén. Han
avlade kansliex. 1803 och hovrättsex.
1804. Sistn. år kom han till
Stockholm och blev antagen som e. o.
kanslist vid Inrikes civilexpeditionen.
Därefter tjänstgjorde han ett års tid i
Finland, huvudsakligen ss. auskultant
vid Åbo hovrätt. I slutet av 1805
återinträdde han i kansli tjänsten. Han
blev 1809 protokollssekr. i den
ny-upprättade Handels- och
finansexpeditionen, var sekr. i allm.
besvärs-och ekonomiutskottet under riksdagen
1810 samt utnämndes 1811 till förste
expeditionssekr. Denna snabba
befordran visar, hur högt han
värderades av Finansexpeditionens chefer
1809—12, Hans Järta och G. F.
Wir-sén. I okt. 1812 utsändes S. som
regeringens rapportör till England,
Västindien och Nordamerika; denna resa
kom att sträcka sig över nära tre år.
Från England avgav han berättelser
om statsfinanser, tullväsen, jordbruk,
handel och sjöfart. S. gjorde sig
förtrogen med Ricardos
penningpolitiska teorier och blev principiell
anhängare av en liberal handels- och
näringspolitik. Efter hemkomsten
1815 användes S. i skilda uppdrag.
Bl. a. förordnades han till led. av
1812 års tullkommitté, där han
reservationsvis yrkade, att alla
importförbud efter en viss tidsfrist skulle
avskaffas och banden på de inhemska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
